Tiden rinner i väg, det har varit svårt att finna ett bra ”anslag”. Det saknas absolut inte stoff och bra saker händer IRL med vad kan vara bra att skriva om?
Jag håller mig till Gävle, jag hade ju lovat att skriva mer om Gävleborgs museum. Frågade för några dagar sedan helt artigt en person B som är med i samma ”artros-skola” som jag på vårdcentralen här i Handen söder om Stockholm om hon möjligen är släkt med en nyligen i medierna omtalad person. Man blir ju nyfiken och lagd för skvaller på äldre dar. Nej, hon var inte släkt men det kom snart fram att hon vuxit upp i samma villakvarter som jag i Gävle. Vilket sammanträffande! Jag tog därför med familjealbumet vid nästa träningstillfälle och hon säger då om en bild ”Nej det är inte Eva A utan alldeles säkert min lillasyster S!”
Världen är liten. Och det kan löna sig att fråga. Även ställa ”dumma” frågor…
Jag har alltid tvivlat litet över årtalet 1940 i albumet; lossade nu försiktigt på bilderna. ”Vintern 1941″ stod det på baksidan. Vad det nu egentligen betyder. December -41 eller december-mars 1940-41? Jag är född i december 1938. Tänk vad roligt det var med snö och vinter. Fast man frös ju lätt som barn.
Denna bild visade dock Eva A sa B:
Jag är föga chevaleresk utan sticker min armbåge i Evas mage. Eva A begick självmord senare i livet sa B. Det visste jag inte tidigare, så denna bild är inte så ljus längre. Sordin.
Det kom också fram att det var kanske tillsammans med B:s yngre bror, några år äldre än jag (och avliden för några år sedan) som jag skulle samla bilder av bilar. Vi började med att klippa ut en annons ur tidningen; Gefle Dagblad och Fiat Topolino vill jag minnas, men mer blev det inte. Det var ont om bilder av bilar då 1944-45.
Jag var ett ensamt barn som jag minns barndomen (det var äkta ”utanförskap” det!) men jag var nog inte heller särskilt trevlig, även om jag tror jag lyckats bli något bättre på äldre dar. Flygtokig var jag dock tidigt. Minns hur en B 3 en dag kom på låg höjd över kvarteret, ett rejält schabrak:
Bilden är ”lånad” från Lars Henriksson. En son i något av kvarterets hus var pilot, vilket dock inte B nu visste något om. Han kom senare att arbeta vid Tipstjänst i Stockholm, och bodde då tvärs över gatan när vi på 50-talet bodde i Västertorp i södra Stockholm, men vi tog aldrig kontakt. Återigen den lilla världen…
Notera vedtraven vid väggen; man eldade med ved under ”kristiden”. En familj Apelgårdh var det som hade huset i bakgrunden sa B, jo namnet lät bekant.
Det får räcka så här. Jag kom inte in på det jag tänkt skriva om utan det får bli senare.
Sudden som börjar ”gå i barndom”
