Jag har det rätt ensamt, pladdrar på när hemjälpen kommer om språksvårigheterna inte är alltför jobbiga. Jag ställs ofta inför valet att fråga om eller chansa eller helt enkelt låta det hela vara.
Härom dagen hörde jag i P 2 nämnas Galenskaparen Claes Ericssons sommarprogram. Jag hade tidigare lyssnat några minuter men det blev litet för mycket av den typiske Claes E så att säga, även om DN:s Johan Croneman berömt honom liksom P2-programvärden nu gjorde. Nå jag lyssnade igen och Claes berättar inledningsvis om när han föddes och om ett visst foto som fanns på DN:s förstasida två dagar innan han föddes. Han tyckte nämligen att han borde ha fötts den dagen. Här är fotot:
Jo Claes hade rätt, fotot motsvarar väl han beskrivning. Fast idag skulle man nog inte presentera personer från andra kulturer på detta sätt i dag, dessa omdömen måste liksom ”negerhövdingar” sopas under mattan. Pippis far kanske idag skulle kunna få vara kommunstyrelseordförande, det är ännu en godkänd titel – tror jag. Kommer förresten att tänka på denna SvD-skildring från 1952 om den exotiska arabiska världen med dess stormrika sultaner och haremsdamer. Sådant finns förstås inte idag…
Jag lyssnade även på Max Tegmark, svensk-amerikansk professor i fysik vid MIT och kosmolog (jag fick slå i ordboken) som talade kring AI. Artificiell Intelligens. Jag var förvånad att han framhöll de stora och ökande förögenhetsklyftorna som en stor fara; en ovanligt intelligent syn för att komma från en naturvetare om jag får vara sarkastisk En ganska mörk syn på AI hade han, han betonade det riskabla i företeelsen. Tja.
Det är svårt att hänga med i det gemensamma samtalet när gamla kära ord ändrar karaktär eller valör. Förr var det fint att vara radikal men idag syftar ordet på ”extremisering”. Strebrarna har gusschelov försvunnit men jag misstänker att några nu uppträder som entreprenörer. Det låter ju bättre. Att vara idealist var fint som snus, men i dag anser man dem nog mest vara flummiga eller stolliga. Att vara folklig var och är bra i många sammanhang men att vara populist är fult. Ack ja. Det provoceras på det ena eller andra sättet och en del säger sig bli kränkta och blir det också. Kanske. Man vet snart varken ut eller in.
Jag har även hört P M Nilsson berätta om boende i Blekingeskärgården med fiske och hedervärda gamla fiskargubbar men det blev inget om hans eget självsvåldiga ålfiske.
Jag rekommenderar förresten boken Ålevangeliet av Patrik Svensson
Segelflygaren Bengt Göök har skrivit om sina minnen av barndoms ålfiske. Ett mästerstycke; vad jag har att berätta om denna högst speciella fisk och dess fiskande och beredning är obetydligt. Men annorlunda var den. Vi tog den på långrev i öppet vatten; jag satt längst fram i ekan och var förundrad över dyningarna. Ett redigt språng hade skrovet ser jag, durkplattorna kallades plick-lappar e d och man öste med ett öskar av trä.
Inga fjäll hade den men pappa drog av ålens hala skinn med ett strävt grepp med hjälp av tidningspapper. Här hos Gräsmans i Klockarboda på Gräsö rensas det ål och annan fisk för 80 år sedan! Notera husknuten till höger, den skymtar även här.
Och här får Olle och jag storögt vara med om fiskrökning en regnig dag.
I min förra bloggning skrev jag om Primuskök samt även litet om AGA, som ju förresten bland mycket annat tillverkade köksspisar. Jag tipsade om att en del AGA-prylar för Flygvapnet kunde ses på Dalén-museet i Stenstorp via Bo Justussons sajt. Mycket om Flygvapnets ”elektronik” kan hittas hos Arboga Elektronikhistoriska Förening, AEF. Där finns en översikt över ”allt” sådant, mycket elektronik blir det. Det länkas till många dokument bl a sådana i Försvarets Telehistoriska Samlingar.
AEF-Sajten länkar också till gamla nummer av tidningarna Populär Radio och dess efterträdare Radio & Television. Som synes på detta omslag skrev min far en gång en artikel om Decca. En av många tekniska nyheter som kom fram under kriget.
Jag trodde länge att bilden nedan visade en karta där positionen plottades med hjälp av Decca men det var nog navigering med dopplerradar.
Bilden är lånad från Hans Jakobssons gamla fina webbplats som helt försvann för honom helt genom en tvetydig innebörd i termen ”kopiera”. Men han övervann chocken och började skriva på nya platser. Såsom denna och mycket mer.
Apropå rullkartan kommer jag att minnas den snärtiga benämningen ”rullfusk” på den löpande text-remsa som TV-uppläsaren/talaren ser på kamerans framsida och med vars hjälp hen läser utan att behöva komma ihåg något. Något avancerad memoreringsteknik krävs alltså inte men det är ju en konst ändå att verka naturlig. Här ett exempel. (Kanske det visar något annat, man realtid-textar ju numera ibland.)
Förutom TV finns ju radio (ångradion sa man på skoj när TV-mediet var nytt och tog allt intresse) och ABBA:s ljudtekniker Michael B Tretow gjorde några egna verk till förnöjelse för teknikglada; Manicken och Stereo
Tillbaka till AGA. En produkt som inte blev så helt gillad var den s k kurshorisonten för J 29 och innan dess för J 21. Vad jag förstår var det problem att vid allför stora lutningar fungerade inte instrumentets gyro, men detta var väl ett allmänt problem med forna tiders gyron och verkar ju ofta finnas kvar om man får tro min internet-forskning. Om instrumentet kan läsas här och här.
Kanske piloterna inte vana vid gyrohorisont utan ”bara” lärt sig att instrumentflyga på kula och spade. Här ser man bilder av några varianter av detta instrument. Och här en sida ur en segelflyghandbok skriven på 50-talet.
En flygprylsamlare av Guds nåde, Klas Andersson, visar upp en sådantJ 29-gyro här. I bruksanvisningen sägs: ”Vid frånslagning av strömställaren samt vid flygning med sidlutning över 90 grader och längdlutning över 60 grader skall gyrot vara låst. Låsningen sker genom intryckning av knappen märkt LÅST. Låsningsförloppet tar ca 6 sekunder. Vid låst gyro är horisontstrecket betydligt bredare än vid olåst. När gyrot skall frigöras intrycks knappen märkt FRI. Frigöringstiden är ca 4 sekunder.”
Jag kikade in på en fyllig men litet svårnavigerad sajt för Hawker Hunter-diggare och fann denna bild. Som synes finns en slags ”återställningsknapp” vid horisontinstrumentet (52). Här ser vi en körning med en sådan gyrohorisont. Den verkar hänga med i rollen hela varvet runt. Eller?
Många luckor blir det för Hunter-mekanikern enligt en bild i ovan nämnda sajt!
Numera kan man förresten realisera gyrostabilisering utan någon känslig roterade mekanik utan med ”vibrationsfenomen” i mikromekanik, MEMS , något som påminner mig mer om halvledarteknik. Det finns många tillämpningar som man ser av denna bild som jag lånat från Epson.
Det är nu mycket, mycket länge sedan jag såg någon Hunter på hemmahimmeln, och även annat flyg är det litet av idag. Helikoptrar kan jag höra och se då och då, och häromdagen kom en sådan väldigt lågt av ljudet att döma. Men jag var för skröplig för att rusa ut på balkongen och mina kameror är inte i bästa form heller. Ser så genom fönstret att träden en bit bort vajar våldsamt och sedan när jag tittar ut igen så står där en klargul helikopter på den lilla kullen 80 meter bort. På gångvägarna ikring står folk och tittar förväntansfullt att något ska hända. Men det gör det inte och snart lättar helikoptern. Antagligen en vanlig ambulanshelikopter av Airbus typ H 145. Kanske det kommer någon insändare i det lokala bladet, det hela var faktiskt litet skrämmande.
Sudden