Så mycket finns på Internet, det upptar hela min fria tid och tidningar och böcker blir det inte mycket av även om skötseln av kroppen tar allt mer och mer tid. I alla fall, såg en bild från det campingliv som blev möjligt när svenskarna började få semester och mitt i bilden fanns ett Primus-kök.
Oj, det är nog samma typ av Primuskök som står i ett överskåp och som mina föräldrar hade när de campade på 30-talet! Bilden är från cirka 1935, några år innan jag föddes.
Jag tog med möda fram den lilla plåtlådan obekvämt högt upp och putsade det gamla köket som jag tror senast användes för ca 75 år senast. Jag hade inga starka rengöringsmedel hemma, och så här blev det till sist:
Plåtlådan är snillrikt utformad på många sätt; så gjorde man lådor innan plasten kom. Det finns en ”ostasiatisk” text på Primusköket som exporterades över hela världen:
Tillverkare var B A Hjort & Co, senare benämt Bacho. Ett ärorikt svenskt industriföretag med ursprung i Johan Petter Johanssons skapelser , bl a rörtången och skiftnyckeln, men nu utlandsägt.
Jag kom även att plocka fram mitt gamla mekano, där en del bitar stammar från min fars mekano. Över 100 år gamla bitar allså! Kanske något för brorsans yngsta barnbarn, han är f n den enda som har rätt ålder. Undrar om inte pappa sa att han byggt ett vattenhjul en gång som han testade i slänten ovanför jordkällaren. Eller fantiserar jag; där uppe var man sällan. Här skymtar i alla fall jordkällaren och min något yngre kusin Leif och jag. Sparkcyklar förekom tydligen då.
Jan Myrdal, den framstående kommunisten, lekte som barn med sitt mekano och har skrivit därom, inklusive dess sociala och politiska uppfostrande roll även om recensenten inte ville hålla med riktigt. Jan Myrdal, ja vår siste karlakarl. Göran Greider och Björn Ranelid i all ära men… Lena Andersson försöker också hedervärt förvalta arvet att tänka, fritt från dagens aktuella flum och snyft. En riktig intellektuell bär förstås också basker.
Det finns mycket att röja i hyllor och skåp. Jag gjorde mig nyligen av med min bok om Hawker Hunter till en person som jobbat med typen och som blev mycket glad över boken. Det kostade skjortan att skicka paketet men antalet bokmetrar (30?) minskade ändå med bara ca 0,015 meter. Finns mycket kvar där som skulle uppskattas av andra. Ska man kanske annonsera?
Mottagaren berättade att boken kommit fram väl. Frimärkena för över 200 kronor, hade synbarligen inte stämplats så han skickade tillbaka dem. Forskningar visar dock att posten Posten har osynliga stämplar och dessutom är det något spårbart med klistret. Det är ju för övrigt stört omöjligt att applicera ett frimärke idag! Och även att hålla reda på vilket porto som är aktuellt. Inte undra på att folk slutat skicka brev!
Jag hade nu tänkt fortsätta med den förr så kända svenska snilleindustrin AGA med dess fyrar, spisar, svetsning, flygplanelektronik och även annan radio och TV. En av min barndoms uppfostrans hjältar var den blinde Gustaf Dalén, en stor optimist. Med Stenstorpsmuseét m m. Men jag växlar in på ett annat spår men visar ändå min lista med stolpar över vad jag tänkt skulle skriva om.
En sonhustru visade häromdagen på Facebook en bild av sitt nyanlagda trädgårdsland på Gotland.
I bakgrunden skymtar den tandemcykel jag spontant köpte i Askersund någon gång på 70-talet och så målade grön. Jag noterade att de ekerskydd av tunn plywood som ordnade vid bakhjulet sitter kvar, efter nästan 50 år. Här nedan är cykeln på Gotland 2005; min bror som bor där hade då sedan länge övertagit den men lämnade den sedan till min son Ove som har sommarstuga på andra sidan ön. (Vars gamla Mountain-bike jag tidigare cyklade med några år innan jag blev alltför skraltig.)
Jag åkte 1979 omkring med Robert som är yngre bror till nuvarande cykelägaren Ove. Senare i år fyller Robert 50 och kör pendeltåg. Platsen är ungefär samma som här ca 45 år tidigare.
En gång cyklade min dåvarande hustru och jag ända till Skänninge, en hel maratondistans. Vår värd skjutsade oss hem med sin Saab efter att ha justerat kedjan (på cykeln). Pedalerna gick i otakt vilket jag inte tänkt på.
I Skänninge hade vi besökt min barndomskamrat Bengt Martinelle och hans hustru Kerstin som hade anknytning till trakten. Med Bengt har jag modellflyget gemensamt. Bengt är en av ”de stora” när det gäller modellflyg och då linstyrning. Här är förresten en lista över dem.
Bengt och Kerstin stötte Ingrid och jag på i Wien 1964 under vår bröllposresa då vi plötsligt ser en Vovo Duett, i den omgivningen en ovanlig bil. Och det visar sig vara Bengt och hans modellflygarkompis Charlie Enqvist med hustrur på väg till någon tävling i linstyrd speed-flygning i ett Östblocksland! Dessa stater var ju mycket slutna men viss kontakt fanns med omvärlden genom tävlingar i vissa sportgrenar. Bilder av gamla linstyrare hittade jag här just nu och har inte hunnit läsa den. Verkar fyllig. Mera Bengt.
Här prövar Bengt på radiostyrning 1957 på Skarpnäck med min far. Högsta koncentration…
Augustikväll-känsla i bilden. Ljummen disig luft, tjocka moln och litet mörkt. Snart är vi där.
Sommarhälsningar/Sudden