Tog några bilder och kom på att jag ska väl ändå plåta pelargonierna utan persienner framför. Min kamera börjar bli skraltig och batterierna måste ofta laddas om och så jämförde jag med hur det såg ut med min gamla iPhones kamera och den var nog en aning bättre. Kanske. Det röda hos blommarna är svårt att återge. Här kommer en bild, utan den reducering till 1024 pixel horisontellt som jag brukar göra. Mina bilder är nästan alltid klickbara förresten.
Den nya iPhonens kamera verkar ha fått en kyss, det blir suddigt. Ett eländigt plockande med sladdar och laddande blir det för att få liv i den gamla, vars batteri ”läcker”. Och jag klarar inte av it-ålderns evinnerliga knappande. Eller att på Facebook försöka hitta det man såg där för bar några minuter sedan. Mycket kan sägas om Facebook och IT-knappande i övrigt men jag orkar bara inte…
Mycken ilska blir det förstås men det får vara. Var glad och hav tröst. Mina pelargonier fick beröm av en tant som gick förbi när vi växlade några ord. Och på akuten kan man trösta sig med att om man får vänta så har man i alla fall inte drabbats av något livsfarligt. Om man nu ska lita på det.
Engelskan är litet stolpigt svenskskriven tycker jag.
Det var förra året jag var på akuten och jag var även inlagd. Man drar sig för att åka till akuten, en massa besvär för mig och vad ska Hanne Kjöller ha sagt om mitt besök; det kanske är ett ”okynnesbesök”. Man vill ju inte belasta sjukvården i onödan. Och när min hemsjuksköterska lyckades få in mig på den lokala geriatrikavdelningen tyckte jag det var skönast att åka hem redan dagen därpå för jag kände mig inte sämre än vanligt. Men då blev hon besviken, hon ville att jag skulle ha stannat kvar så man hade fått bort det myckna vatten som tenderar samlas i mina underben. Ack, det är inte lätt att göra alla glada!
Apropå sjukvård så kan man bli f-rbannad på DN:s ledarskribent Hanne Kjöller. En sådan otäck människosyn! Självberöm parat med förakt för oss vanliga människor. Hon är tyvärr inte den enda i den ledarredaktionen som tappat sansen. (Jo, jag förstår att det är svårt att alltid tvingas tycka något på beställning men man kan ju försöka säga ifrån.) Massmedia gör sitt bästa för att skrämma oss; är det inte Ukraina är det klimatet.
Jag är ute och snurrar på webben och på Facebook också. Jag sitter här rätt ensam och det är ju roligt att bli gillad 
Jag hittar dessutom mycket kul. Jag har t ex undrat vem Bo Justusson är med sin fina webbsajt och nu fick jag se och höra honom i ett mer än timslångt föredrag om flygnavigation och även få veta litet om hans bakgrund. När jag först fann hans sajt verkade långfärdsskridksoåkning vara han stora intresse men sedan har det visat sig vara digitala kartor. Undrar om hans far i i Flygvapnet träffade min farbror… (herregud, det är ju över 70 år sedan). Här är sajten och här är föredraget som inte bara handlar om flygfyrar på 30-talet utan även modernare saker och mycket mer.
Jag tittade in på en Facebook-grupp om flygflottiljen F8 som fanns en gång i Barkarby, strax nordväst om Stockholm. Här är en bild från detta förflutna fält som jag fann. Där byggs det nu bostäder och kontor men lekplatserna minner dock om att där fanns en gång ett flygfält.
Detta besök till Barkarby på andra sidan sta´n ledde efter några replikrundor till ett flyghaveri 1962 i mina trakter söder om sta´n.
Jag har tidigare skrivit om hur jag letat efter vrakrester från detta haveri. Det var för 20 år sedan, och jag tror att jag gjorde tre utflykter och travade i skogen. Det var då det, nu kan jag just bara ta mig ut på min balkong och njuta av utsikten…
En Johan Antus har även gjort detta (letat efter vrakrester alltså) och skrivit en utförlig berättelse. Jag upptäckte den för många år sedan, sedan var den visst borta men nu finns den igen, ganska så utökad tror jag. Johan har även mycket annat att bjuda på; jag har inte kollat men han verkar ha spännvidd på sina idéer. Här är han själv.
Andra haverier berättas det om i ett fylligt ”hembygsdokument” som jag tror kommer från Haninge Hembygdsgille. Här finns en stor mängd ”hembygdshistoriska berättelser” varav några handlar om flyghaverier. Flygvapen-jaktplan som störtat, exempelvis Hunterhaveriet 1960 på Gålö eller Tunnor om kolliderat, haverier vid det marina flyget på Hårsfjärden m m. Här är en ”bildgåta”.
Här ett klipp ur DN 1953 om de två Tunnorna som kolliderade. Hunterhaveriet i februari 1960 har jag ägnat mig åt i andra sammanhang än i bloggen; en lokal e-tidning och SFF Forum exempelvis. Här är sålunda min insändare i den avsomnade e-tidningenTaurnet. Man ser att en annan läsare kommit att minnas på Tunnan-kollisionen.
Taurnet tog reda på hur det låg till (den lokala polisen fann uppgifter i tidningen Expressen som man sparat) och intervjuade bl a även en person, som mindes hur han en sommardag för ca 40 år sedan lekte utanför hemmet då Hunter-planet med hög fart slog ned bara några tiotal meter från honom. Tidningens skriverier och andra kommentarer blev litet för svåra för mig att kommentera, och jag bad därför Lennart Berns om hjälp. Så här svarade han:
Ja, det finns mycket mellan himmel och jord, ständigt dyker det upp gamla eller nya minnen. Men även saker som man aldrig i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig såsom denna lilla grej. Vad vore livet utan Internet!
Sudden