Man kan nu sitta ute på balkongen tidigt på morgonen och njuta av morgonsolen och livet i övrigt. Inga tornseglare ännu men väl andra fåglar. Måsar som fint nyttjar tegeltakens hang och termik, i varje fall senare på dagen. Eller plockar mask när de inte kan roa sig med flygning. Kl 10 lyste maskrosorna vackert gula, innan gräsklipparen kom. Frampå sena eftermiddagen såg jag något som nog var en första potatisgrodd att visa sig i min balkongfarm!
Apropå flygkonsten, har det nyligen gjorts några långa segelflygningar upp mot 200 mil i södra Europa. Hang, våg, goda väderprognoser och högpresterande plan. Flyga nästan 30 mil utan att behöva kurva. Kolla på Facebook t ex Segelflyget i Sverigeoch Nordic Gliding Även i Sydsverige har långflygningar gjorts. (Här litet allmänbildande om segelflyg.)
Klematisen verkar komma till liv, små bladknoppar kan skönjas och mina nyplanteringar, t ex ersättningskaprifolen, utvecklas men långsamt. Ingen värme, och skuggsida är det. Vårvädret har varit rätt kyligt. Kanske folk så sakteliga börjar inse att ”klimathotet” var ett sällsynt dåligt påhitt. Som dock satt fart på elektrotekniken; bilar och självstartande segelflygplan utnyttjar nu förbättrad batteri-och motorteknik. De där viktiga sällsynta jordmetallerna kan förhoppningsvis klara av att bli litet mer sällsyntare.
Härom dagen började ATR-72:or dyka upp på himlapällen. Börjar inrikesflyget komma igång? Jag får medge att jag är inte alls hänger med i reguljärflyget. (Ser dock i Flygtorget att BRA ”i dag återvänder till Bromma igen”)
Apropå pandemin så är här en ”kul” DN-text:
Skadeglad ser jag att Peter Wolodarski efter sitt rabiata gnäll på att SR inte har stoppat en reporter med ett måhända diskutabelt privatliv själv har fått ett ”personalproblem” på halsen med en reporter som tyckt alltför mycket ”själv”. Hon skulle bl a inte framträda i radio och hennes man (!) hade på något socialt medium tyckt saker som inte gillades av vissa DN-journalister. Jag råkade höra henne i ett program och slogs av att hon faktiskt lät vettig.
Det verkar som totalitära idéer och censur i våra medier brer ut sig. Även hos ”liberaler”. Skrämmande.
Under flera månader har det bökats i marken kring våra hus men nu börjar det bli klart. Två bilder:
Imponerande företagsnamn: Machina Magnifica som jag trodde var utländskt men en googling visar en något beskedligare verklighet (ägaradress i ett flerfamiljshus i en förort). Växlande några ord med mannen. Han var serb och när jag sa att jag varit i Sarajevo var det väl inte riktigt rätt ställe att nämna. (Tänker på hur förr i tiden man tyckte amerikaner var obildade som inte kunde skilja på Sverige och Schweiz.)
(Macchina Magnifica och Leonardo da Vinci kanske hör ihop på något sätt men det får den nyfikne följa upp själv!)
Denna collie var sällskap till den finländska som sådde gräsmattan. Mycket grönt har där redan sprungit fram, dock ej gräs utan något ogräs, men ej kvickrot.
Kom att tänka på filmhunden Lassie, jag måste väl ha sett något från filmerna. Hundrasen var rätt vanlig förr. Eva sa att det var nog svårt att sköta den långa pälsen. Här ett klipp ur filmen ”Lassies Hämnd (!) Tack Schibsted!
Och här en populär sång långt senare.
För ett tag sedan halkade en FB-tråd om historiskt flyg in på modellflygning med den lilla ”jetmotorn” Jetex , som var en liten metallbehållare man satte in en ”tablett” av fast raketbränsle i.
Bild från Wikipedia, tagen av Håkan Svensson som jag tror är den Håkan S som står bakom sajten Silvervingar och som man här kan se betrakta styrmekanismen i ett äldre tyskt segelflygplan med butterfly-stjärt på Wasserkuppe-museet en dimmig aprildag 2005. Jag har alltså varit på Wasserkuppe men såg inte hur där såg ut! Som minne av besöket hade jag denna vindsnurra på balkongen i några år tills den stals.
Nu har jag bara denna blekta bild liggande vid fönstret som minne:
Våra minnen bleknar…
Sigurd Isacson var svensk agent för Jetex och ses i detta journalfilmsinslag från 1954, 3.40 minuter in i filmen som även handlar om Sankt Eriks-mässan och en idé om en stad för 60.000 invånare på Bromma flygfält (ingen ny idé alltså!). Jag minns att Mässan var populär, i varje fall omskriven, men jag tyckte den var tråkig.
Mer att läsa finns här och här. Det är roligt att se ganska många modeller av plan från Saab exempelvis här och här.
Det kom senare en engångsmotor av kartong som hette Rapier, av tjeckiskt ursprung. Här en intervju med upphovsmannen, Jan Zigmund där även Jetex och Rapier beskrivs och deras olikheter. Här är en ”typisk” Jetex-flygning (motorn är faktiskt en Rapier).
Jag fann alldeles nyss på webben en tidning Hobbyfolk från 1950 där Jetex presenteras (samt modellracerbilar).
Jag prövade själv Jetex utan större framgång. När jag idag läser om den tätande asbestbricka som motorn hade, minns jag att det var svårt att undvika läckage om man inte fått bort alla rester av den gamla brickan. Något problem med tätningen var det i varje fall.
I min barndoms Gävle fanns ett regemente, I 14. Vi bodde rätt nära, i Västra Villastaden. Ibland kom ”beväringar” (mormors uttryck) marscherande förbi på Kungsbäcksvägen. För länge sedan stötte jag på en mycket intressant sajt som en gästprofessor David Douglas (kanadensare) innehade vid det universitet som nu finns i de gamla regementsbyggnaderna. Han var professor i kartor o sånt (finns Lantmäteriverk i staden), gillade en social form av löpning (”hash runners”), hade skadat sig när han trillade ned från ett garagetak samt använde raketmotorn Rapier för modeller han gjorde. Av kartong vill jag minnas; Draken och Avro Arrow var favoriter. Här syns professorn flyga med en Rapier-modell framför det som en gång var en regementskasern.
Detta är nog den enda jag har kvar av hans trevliga sajt, där man bl a kunde vika sig en Draken av kartong. Men han är nu sedan länge tillbaka i Kanada, pensionerad, och syns också på Facebook. Där minns han bl a hur han i sin ungdom då han lärde sig flyga T-33, alltså den tvåsitsiga skolversionen av Shooting Star (men synproblem hindrade en vidare flygkarriär). Jag vet ej om han ännu är i livet.
När jag för många år sedan först fann hans sajt hade jag först svårt att fatta i vilken svensk stad han jobbade. En ledtråd var dock att han skrev att en av hans modeller flugit iväg och fastnat på taket på en buss som fortsatte mot ”Andersberg”. Aha! sa jag till mig själv skarpsinnigt, nu gäller det bara att ta reda på var Andersberg ligger. Jo, i Gävle! Det borde man ju vetat såsom född i den staden…
Sudden