Dagarna har gått och jag har kämpat för att få kontroll över min nya dator. I lördags kväll var jag beredd att ge upp, arla söndags morse var jag stark och beredd att lämna in den ”på verkstad” efter att först ha gjort en del försök men så kom jag på kvällen att tala med min äldste son, ”datakonsulten”, som misstänkte att mitt nya trevliga Arc-tangentbord från Microsoft låg bakom alla nuvarande besvär. Jo, visst hade det krånglat litet mystiskt, det kunde plötsligt stanna varvid jag kopplade ur och in batterierna och så gick det hela igen. Hände även med en annan dator.
Bruksanvisningen till vänster är föredömligt kort, till höger ett ganska onödigt besked men det är väl EU och juridik som ligger bakom. Och tänk vad många symboler det finns. Och så denna ”transceiver”; är inte kommunikationen förresten mest riktad från tangentbordet till datorn:
Jag har alltså gjort misslyckade försök att få igång den förlamade gamla datorn som kraschade 10 januari, men jag fick upp viss fart på Evas gamla laptop. Sedan blev det misslyckade försök att få igång en nyinköpt nätt sak från ASUS (problem med Internet). Lämnade tillbaka den men man hade ingen ny så det fick bli en mer konventionell ASUS-låda med ett skramligt tangentbord och en optisk mus, båda sladdanslutna. Åter problem med Internet men så lossnade det. Men hur, det har jag glömt. Det är svårt att minnas och analysera alla situationer, även om jag noterat och sparat de flesta felmeddelanden o d jag sett. Kommer kanske i en senare blogg. Men nu har datorn fungerat helt perfekt i drygt två hela dygn sedan jag följt min konsults råd att använda ASUS tangentbord och mus.
Jag får upp denna bild när datorn rullar igång (USA:s västkust?) och så kommer denna skrivbordsbild:
Den påminner mig något (fantasi måste man ha!) om Ottsjön i Jämtland, den mellan Undersåker och Vålådalen; en smal sjö med berg i fonden även västerut. Där det segelflygs sedan över 50 år under två marsveckor:
Ottsjön har ett grunt (0-5 decimeter) ridvad tvärs över sjön med ett djupare parti de sista metrarna vid norra stranden. Tillflödet från främst ån Vålöjan (”Vålån”) som mynnar tvärs över på sjöns motsatta strand skapar en strömfåra vid norra stranden som gör att det där nog kan vara öppet vatten vintertid.
Tittar man noga på ASUS-bilden kan man tycka sig se en flugfiskare långt ut i sjön. Kanoten påminner mig om en hemsk kanotfärd på Ottsjön. Och vad är det för vit pinne som flyter till vänster i vattnet?
Slutligen störs jag på det språkligt orena mottot ”ASUS -in Search of Incredible”.
Sedan borde jag väl välja skrivbordsbild själv samt göra mig kvitt Microsofts vulgära ”nyhetsfeed” samt övrig reklam/propaganda. Steg för steg försöker jag göra jag min dator mer personligt anpassad även om jag ännu inte kompletterat (ersatt) Microsoft Edge med Oracle Chrome. Men jag har lyckats pula in några bokmärken. Bing är nog en bra sökfunktion men jag är van vid Google. Googlar man med Bing eller bingar man; jag bara frågar. Har frågat vänner hur de gör och jag är inte ensam om att använda bokmärken. Annars finns olika möjligheter att snabbt hitta webbplatser och jag vet ännu inte hur jag vill ha det. Numera kommer man långt genom att skriva något ”lämpligt” i sökrutan, något jag upptäckte mycket sent omsider i livet. Nätkassen i SFT blev förresten aldrig någon succé, vem klarade av att knappa in komplicerade webbadresser tecken för tecken.
Min gamla skrivbordsbild; samtidigt min utsikt om jag höjde blicken över datorskärmen eller vred huvudet åt höger:
Jag hade en gång en mycket lång bokmärkeslista som jag nu hittade i mitt back-up-material. Några länkar där funkar ännu (tyvärr är länkarna inte klickbara i det dokumentformat WordPress accepterade men medge att listan är lång!), och sålunda verkar en gammal arbetskamrat fortfarande hålla igång; sök på ”Perant”. Jag minns hur han som rätt ung men redan flintskallig på en personalfest överraskade i blondinperuk; en verkligen parant uppenbarelse var han. Modigt, själv vågar jag inte klä ut mig.
Fortfarande är dock datorn litet tungarbetad men jag har ju också hittat en del bra nyheter i Windows 10. Inte bara att datorn funkar, jag tror jag begriper litet om hur det hela är tänkt. Ett framsteg sedan jag först ställdes inför en Windows 8 med ”smekplatta” då jag höll på att bli tokig.
Så´n är jag, har svårt för nyheter.
Det var skönt när fixeringen vid datorns konstrande släppte. Jag hade av Eva till jul fått en ny mobiltelefon, avsedd för darrhänta och ögonskumma åldringar, och nu hade jag ro att äntligen öppna kartongen och ta itu med den. Efter någon timmes pyssel lyckades jag få igång den och ringa till Eva. Sedan lade jag mig för att vila. Försökte att stänga av telefonen över natten genom att använda den egna logiken. Men då ställde sig telefonen i s k ”tyst läge”! Efter flera minuters knappande kunde jag få den i ”tyst läge av” (så bakvänt!) . Fick sedan bita i det sura äpplet och konsultera bruksanvisningen. Mobilen startas (och stoppas) tydligen med knappen ”avsluta samtal”. Telefonnummerlistan följde tyvärr inte med vad jag kan se.
Så har ju det på senare år blivit vanligt att behöva hålla en manöverknapp nedtryckt någon/några sekunder. Har man bråttom kan man komma totalt fel. Inte lätt för oss äldre.
Kanske dags att runda av med en karta riktiga bokmärken!
Sudden
