I går var jag på en begravning. Det var länge sedan sist, men den senaste månaden har Döden slagit ned ovanligt ofta i omgivningen, som sedd i DN:s dödsannonser.
Man kanske skulle vara litet extra högtidlig genom att bära slips, något jag inte gjort på säkert 15 år. En skjorta medgav faktiskt att översta knappen knäpptes. Slipsen borde ju vara mörk, det säger inte bara fru Ribbing, och här mitt val. Även om motivet rent strängt taget handlar om färg-TV:
Den är ett minne från min yrkesverksamma tid, troligen från någon kontakt med Philips-koncernen som gjorde mycket inom TV-branschen. Det tre färgerna är de som TV-bilder sammansätts av och figuren nederst till höger visar en typ av test-signal, en s k färgbalk-signal. Så här ser själva videosignalen ut och direkt nedanför ses hur det ser ut på tv-skärmen:
Den till synes diskreta ingenjörsslipsen symboliserar de ”färgexplosioner” vi kan uppleva vid TV eller internet.
Tog fram den dubbelknäppta mörkblå kavajen, och se, den gick att knäppa om jag ansträngde mig.
Begravningsakten var borgerlig; saklig men värdig. Jag fick veta en del konkret om den bortgångnes levnad som jag inte vetat förut och som nog inte kommit fram i en kyrklig begravningsceremoni. Värdefullt och rörande. Musiken var fin liksom lokalen, även om jag satt så att officiantens röst inte gick fram så bra.
Igår anlände också en bok jag beställde för en dryg månad sedan. Leverans hade träffsäkert beräknats till den 19 mars men jag var förvånad att en hel månad behövdes för att sända en bok från Reno i Nevada, där man kan flyga fort, till Europa. Kanske användes ångare från Californien via Panamakanalen och sedan inre vattenvägar i Europa fram till Zürich?
Boken var som lovat i ypperligt skick, inte transportskadad trots att kuvertet inte var vadderat och kom också direkt på mitt hallgolv. Jag hade befarat trassel med tull och att jag hade måst bege mig till Postens speciella utskänkningslokal.
Det hela gick på 84 SEK, prislappen på boken säger $2.00 och Abebooks hade därtill lovat en hög rabatt, men förstås inte på frakten. Här är boken:
Undrar när jag får tid att läsa den, många ligger före i kön. För närvarande kämpar jag mig så sakteliga igenom Daniel Suhonens bok om Håkan Juholt. Rätt deprimerande berättelse, sådant kan situationen vara inom ett parti som utåt försöker se strongt och regeringsdugligt ut.
Jag försöker läsa ut de böcker jag köper/får. Men jag gav nyligen oläst bort den senaste boken om Carl Gustaf von Rosen för jag har sedan länge Ralph Herrmanns gamla bok, den senare versionen 1983 från Wikens förlag.
Nyligen gick Rolf Algotson ur tiden, en man som gjort mycket för svenskt segelflyg, bl a startat vågsegelflyget i Ottsjö. Här är minnesord och ett exempel på Rolfs skrivkonst (ur AoH:s ”Flygtiga minnen 1″) om en gammaldags sträckflygning med komplikationer vid landningen. Poängen i historien bygger delvis på att Rolf var smålänning – något som hördes. Han var ännu bättre som muntlig berättare och var verksam i försäkringsbranschen där det nog gäller att kunna uttrycka sig.
Minns hur han i Ottsjö en gång berättade om att han behövde koppla av från lägerledningsslitet
Han begav sig till Handöl där man bryter täljsten där han frågade var stenen sedan bearbetades: ”Jo vi skickar den till Småland där det görs kaminer av den!” Då var det nog Rolf som blev litet överraskad
På begravningen igår berättade jag för en av gästerna att Rolf avlidit. Hon kom då att erinra sig en trevlig maskerad som Rolf ordnade vid Ottsjö-lägret 1967, alltså för nästan 50 år sedan. Hon mindes ett foto av mig från maskeraden som jag gärna skulle vilja se. Men här är åtminstone en bild från bilresan till Ottsjö. Ack, det var tider det. Bilen tycks ha haft vindrutespolare.
Här har Bertil Hladish avbildat Rolfs utelandning med SE-SHK:
Googlar man på registreringen hittar man dessa spännande upplevelser, berättade av en annan person som både flög och skrev – och åtminstone skriver ännu, en oläst bok av honom väntar i min hylla.
Sudden, som är glad att få ha varit med på ett hörn
