…så fastnade jag i Uppsala som ligger på vägen dit. Aldrig går det som man tänkt sig.
Nå, jag lyckades i går i alla fall att få kontakt med Skatteverket med hjälp av en nyinstallation av ”bank-ID”. Den verkar helt annorlunda än den jag använt förr, som nog försvann när sonsonen Jesper reviderade min dator för ca ett år sedan. Bara någon timmes jobb behövdes denna gång för att få snurr på funktionen och jag fick bara en mycket lätt antydan till huvudvärk. Förra gången höll jag på i två dagar Man kan fråga sig om IT är arbetsbesparande.
I morse gjorde jag dessutom våffelsmet genom att själv blanda och det smakade bättre än med det pulver jag annars köper. Här är förresten Sixten Sasons Husqvarna våffeljärn ”Månlandaren”:
Detta är förstås inte mitt eget triviala järn utan jag har stulit bilden.
Apropå ”våffeldagen” kan man fundera mycket över etymologers alla snillrika förklaringar till vad ord ”betyder”. Nyligen läste jag litet om ”Ödmården”, en gång ett ovälkomnande skogsområde norr om Gävle, och jag fick höja på ögonbrynen ett par gånger.
Etymologi ska inte förväxlas med entomologi. något som Lunda-professorn Carl H Lindroth sysslade med. Vi kan se honom i ett populärt TV-program där han vid ca 43.55 kommer in på ett ytterligare e-ämne, ”ekologi”, och varsamt förklarar för en centerpartist vad ”natur” är. Programmet är från den tid när det ännu inte fanns ett s k miljöparti utan centerpartiet sågs (och såg sig självt) som ”naturens försvarare”. Nu vet vi och partiet bättre. Intressant i alla fall med den tidens stora glasögon.
I ett ytterligare program i serien ”Fråga Lund” från 1962, visar en språkprofessor (!) hur lekande lätt man utför divisioner med romerska siffror. Detta börjar ca 47 minuter in i programmet. En fysikprofessor visar sedan nästan lika elegant hur man multiplicerar.
De underhållande programmen i vår ”public broadcasting” emanerade från den akademiska världen vilket i och för sig mycket av det andra materialet också gjorde. Radiotjänst fick länge inte ha egna nyhetssändningar, utan dessa höll länge tidningarna i som sände ”nyheter från TT” i radio. Så hade ju därtill länge det ”stygga” televerket sin syn på verksamheten.
Vi äldre minns uppsalaakademikern magister Gösta Knutssons frågesportprogram i radio tillsammans med Ejnar Haglund med sitt osvikliga minne och aboluta gehör. Även annat såsom Uppsala-akademikern Tage Danielsson med sin ”Andersson i nedan” m m. Alla tre hade sina rötter på annat håll; Stockholm och Linköping.
Vad Tage D presterade i Uppsala finns beskrivet på annat håll, exempel här och här, och han var välmeriterad för ett jobb på Radiotjänsts ”underhållningssida”. (Jag hittade nu inte den biografi över honom jag trodde jag hade men man kan se Tage hos Lasse Holmqvist i ””Här är ditt liv” från 1981. Här eller här. Tyvärr går min dator stappligt men jag skulle tro att det första alternativet ger bättre kvalitet.) Mer om läsa om Gösta Knutsson som även är känd för sina ”nyckelromaner” kring Pelle Svanslös:
Måns med sina medhjälpare Bill och Bull drog alltid det kortaste strået i mötena med Pelle. Här kan man läsa om Svanslösböckernas persongalleri och nedan kan vi se Bull eller om det nu är Bill. Han kom efter karriären i böckerna i UD:s tjänst och blev därefter en framgångsrik och omtyckt chef för Sveriges Radio:
Kanske ”makten” i titeln syftar på den elake Måns?
Om ”allvetaren” Ejnar Haglund har Hasse Alfredson berättat: – Jag hade hållit på så mycket med västen med gylfen som Valfrid Lindeman. Det bygger på en verklig historia. Gösta Knutsson var i Lund med ett frågeprogram med Ejnar Haglund som domare. Dom hade supit till lite grann efter programmet och Ejnar Haglund försvann. Plötsligt hörde dom skrik inifrån toaletten. ”Det har blivit fel på min rygg! Jag kan inte räta på ryggen!” Och då hade Haglund knäppt ihop västen med gylfen.
Se där en förenande länk (förlåt!) mellan tidig radiounderhållning och ännu levande Lindeman-berättelser.
Här är tidig frågesport i TV 1957 där man ser Haglund. Han var i TV senare även domare i bl a Sten Bromans musikfrågeprogram. Jag trodde länge att han hade något problem med talet eller hörseln men han var nog helt enkelt sådan som han var.
Medtävlaren Kjell Boman blev en av våra första TV-kändisar genom sin medverkan i TV:s frågesportprogram ”Kvitt eller dubbelt”.
Detta inlägg blev ju inte som jag tänkt mig men när jag ändå är ute och cyklar bifogar jag några sidor ur Rydbecks memoarer som jag en gång skannade när jag försökte få grepp på utrikesminister Undéns för många förvånansvärda syn på segrarmakternas kontroll av efterkrigseuropa. Vad Rydbeck skriver om televerket i sina memoarer spar jag nog till en annan gång – en gammal arbetskamrat i televerket har sammanställt några ”godbitar”. Det handlar till stor del om förhållanden före Rydbecks tid. Han hade förmånen att arbeta i ett expansivt skede för Sveriges Radio då relationerna också förbättrades när nya personer tog över.
Sudden
