Sven i USA kommenterade mitt senaste blogginlägg om ”Skyltar” med upplevelser av en taxifärd i Paris, inspirerad av Eriks upplevelser av att försöka ta sig genom/förbi denna stad med egen bil.
Mina upplevelser av Paris-taxi eller om det nu är fördomar är litet åt samma håll. Frankrike och Paris taxi-chaufförer sägs vara något speciellt. Eller var en gång, tiderna förändras. Jag har ett svagt minne av att en Parischaffis hade en hund i ena framsätet eller att det i alla fall såg ut som han brukade ha det. Men i svenska dagstidningar kan vi nu läsa att man lätt blir lurad på pengar av Stockholmschaffisar. (Denna el-ndiga avreglering…) Mer spännande färder än i Paris har jag upplevt i Rom och Turin, där bl a trafikljusen tolkades ”litet speciellt” och jag en gång kl 03 på natten (missade bussen i Chamonix utan fick ta tåget) råkade ut för en ”svarttaxi” vid Turins jvg-station, men jag hann inte bli rädd.
Man kan hitta många filmsnuttar på Youtube tagna från passagerarsätet; jo kanske en fransk taxichaffis byter körfält rätt friskt. Men det jag främst letade efter var något klipp ur Tage Danielsson/Per Åhlins film ”Mannen som slutade röka” med Gösta Ekman (som upplever de plågor som Dante Alighieri beskrev i ”Den gudomliga komedin”) och Grynet Molvig som hans Beatrice (här som fockad SAS flygvärdinna). Nedan bokförlagans omslag (W&W 1968), Danielssonskt spirtuellt.
Många klipp finns om de helvetesplågar den genomgår som försöker sluta röka men jag fann inte det jag var ute efter: en taxifärd i Paris med en som jag minns det av tobaksabstinens helt hispig Dante som passagerare. Taxichauffören försökte skydda Dante (svarade bl a nej på den ”på otadlig franska” framförda frågan om han inte kunde bjuda på en cigg). Han arbetade nämligen för den detektivbyrå som Dante när varit vid sina sinnens fulla bruk hyrt in för att hindra honom från att röka, medan hans konkurrent om arvet (farbrodern) hade anlitat ”gangsters” för att få Dante att ta en rök. Här en trevlig presentation av filmen som fick goda omdömen, inte minst Gösta Ekmans insats som resulterade i en Guldbagge. En mer detaljerad handling finns här hos SFI.
(Här är förresten vad jag under mitt sökande fann på ett bussforum: För den som har filmen ”Mannen som slutade röka” från 1972 på DVD kan en f d SL H25/26 från Mobergs <körskola> beskådas drygt 26 minuter in i filmen stående uppställd dubbelparkerad på ovan nämnda sträcka. Jo mycket finns att se här i världen för den som är intresserad av dess mångfald.)
I detta klipp skymtar den beskyddande taxichauffören; det är mannen i randig detektivcheviotkostym som något påminner om Fritiof Nilsson Piraten och som så njutningsfyllt drar ett bloss. Skådespelaren hette Raymond Bussières och syns även till höger i detta exempel på humor, ett område där denna i övrigt stolta nation måste sägas inta en blygsam position.
Ja, mycket var bättre och inte minst roligare förr. Nedan en bild från en kulen vårvinterdag 1965 ovanför grustaget vid Träkvista på Ekerös sydsida. (Området har nu börjat bebyggas men man kan möjligen ännu skärmflyga där. 1965 fanns inte skärmflygning…)
Ett Gott Nytt År önskar Sudden som efter några misslyckade försök (purgatorier) till sist lyckades avsluta 10 års rökande 1974 genom att ta hjälp av sin lättja (!) men minns att han i många år efteråt ofta drömde att han rökte och då kände besvikelse att ha misslyckats. Och så även den glada insikten vid uppvaknandet att han bara drömt.
