Det har varit mycket på sistone. Jag har fyllt 75 (hoppas jag tackat alla som uppvaktat via Facebook), haft gäster och lagat mat. Jansson och rödbetssoppa. Svårt att få ihop något till bloggen vilket fordrar koncentration och kraftsamling. Det ena ögonblicket tycker man att man inte har något att skriva om, i det andra är problemet att snyggt knyta samman allt som svämmar över i skallen.
Väljer att köra en nonsensgrej, ”skyltar”. Vilket inte ligger så långt från ”piktogram” som jag ett tag planerat göra något av. När jag nu av någon anledning som jag nu glömt letade efter en bild i min dator använde jag sökbegreppet ”skylt”. Jag fann inte vad jag sökte men de förslag jag fick var kul.
Först en en seriös skyltning av en plats av intresse för ”urban explorers”, hembygdsintresserade och VK2/beredskaps-fans:
Nytorpsgärdet är en plats till glädje för ballongflygare och badare genom Nytorpsbadet. Här en bild därifrån, illa exponerad men jag har försökt rädda den. Min yngste son Robert närmast. Själva ”gärdet” (reservation för trafikled kanske, jo så verkar det) är beläget mellan Kärrtorp och Björkhagen, alltså i södra förorts-Stockholm. Här är litet mer av skyltens omedelbara omgivning. Mer att se/läsa på detta forum vilket dock fordrar registrering om man vill se mina bilder.
Här har några tydligen flyttat men det är ju bra om man inte behöver byta skylt. Och KTH:s Haninge-del finns kvar medan Södertörns högskola i stort har vänt Handen ryggen tror jag. Men så har dom inte fått bli universitet heller:
Här nedan har jag roat mig med att bildmanipulera. Ett litet stråk nordväst om Märsta vill jag minnas:
En annan skylt eller i alla fall kommentar till en spisfläkt som aldrig funkade bra:
Fläkten är sedan länge utbytt mot en bättre fungerande men jag säljer gärna min andel i Ottsjö Fjällby. 15.000 förslagsvis, för 7 veckor om året. Årsavgiften är väl ca 8-9000 pix (och så kan man tjäna en del på uthyrning). Vore skönt att slippa detta när man nu längre knappt kan stå på benen och barnen/barnbarnen tycker det räcker att åka till Sälen för åka skidor eller mountainbike. (Och de reser hellre till New York än Alperna för de pengar Nordea skjuter till som belöning för den film Jan/Jesper/Erik gjorde för att visa att spara för en skidresa är fint. Banken tjänar därtill pengar på det. Vi äldre minns ”Spara och Slösa”.)
Min mellanson köpte en skylt för min bil när han genomkorsade Nordamerika med bl a bergspass i Klippiga bergen när han var med om att testa en lastbil från en känd svensk tillverkare:
När jag gav mig iväg till Mecklenburg-Vorpommern en slasksnöstormig aprildag 1999 från Göteborg köpte jag SE-skylten på en OK-mack. Jag fick sedan krypa fram på E6:an genom halva Halland på grund av väglaget och den dåliga sikten där plötsligt en helikopter dök upp i vindrutan head-on och jag fick en lätt schock.
Då trodde man ännu att bil-Sverige skulle anpassa sig till internationell standard för nationsbeteckningar där Sverige heter SE eller SWE och inte S. Men tji fick jag. En något formalistisk vän påpekade att jag i Tyskland kunde ha åkt fast för att ha en ”ogiltig” nationalitetsskylt, medan den vid färd inom Sverige välvilligt kunde tolkas som att jag ville visa att jag hette ”Stig-Emanuel” eller något sådant.
Även (eller i synnerhet?) myndigheter håller gärna fast vid hemgjorda eller föråldrade ”standarder”.
Lite flyg till sist ändå, en bokmärkeskarta jag för några år sedan fick från den lätt formalistiske vännen och som nu sitter på en dörr (inte vännen). Från ca 1946 skulle jag tro. Jag minns barndomens glansiga färggranna bokmärken, man var inte bortskämd med färgbilder på den tiden. Här slås man hur illa tecknade några plan är. Rapidens registrering är fejkad vad jag kunnat forska fram men planets färger är vackra. Det är nog en J 20 och inte en J 9 som avbildas.
Detta får räcka/Sudden
