Som antytts tidigare hade jag tänkt skriva något dräpande om betalautomaterna vid Huddinge sjukhus tillfälliga (?) parkering på baksidan. Efter att nu ha använt automaterna drygt 10 ggr förstår jag dem bättre och är mer förlåtande och har glömt allt lidande. Man behöver inte veta så mycket, automaten klarar det mesta själv. Man insåg inte detta först, räddhågsen som man är.
Så här såg det ut tidigare i höst:
Av många detaljer förstås att det hela är ett provisorium. Att automaterna står olika högt trodde jag hade att göra med att kunderna var av olika längd (ev rullstolsbundna) och att man även kunde få den betraktningsvinkel som gav de bästa möjligheterna att se vad som stod att läsa på displayen. Vid sista besöket hade dock automaterna ställts bredvid varandra och på samma sockelhöjd så tji fick jag för min vänliga tolkning. Det har vid alla tillfällen varit så gott som omöjligt att urskilja vad som står att läsa. Man böjer på knäna, skuggar med handen men med ringa verkan:
Utom vid det sista besöket då det börjat skymma. Då var texten fullt läsbar, till min glada överraskning. Jag är inte hemma i displayteknik men jag tror mig veta att det finns tekniker som fungerar vid både stark och svag yttre belysning.
Man ser förresten här nedan att automaten kan ”tala” engelska. Jag hade antagligen av nyfikenhet tryckt på den av de fyra mystiska oidentifierade gula knappar som ovanför sig har en Union Jack. Jag som trodde att den kletats dit av någon okynnig person! Fallback-språket är svenska.
Här är anvisningarna:
Inget konstigt med dem egentligen när man läst dem ett par gånger i lugn och ro och använt automaten varpå man inte längre behöver anvisningarna. Man kan som synes betala med mynt eller med kort. Systemet anser sig vid kortbetalning kunna veta om man ska börja parkera eller sluta parkera. Det finns ingen utpasseringsbom, något som vid första besöket förbryllade mig; här är det bara att smita! Men man får inte glömma att sticka in kortet när man skall ge sig iväg. Och det ska vara samma kort! Det är väl detta som termen ”automatisk utcheckning” täcker in.
Kortprocesserna är något långsamma, men på displayen visas de olika stegen. Ibland plingar det till litet vad det nu betyder. Lämpligen observerar man med böjd rygg det fack där papperskvittot (påbörjad parkering eller utcheckning) trillar ned och kan hämtas ut om man har små fingrar; det är det säkraste tecknet på att automaten malt färdigt. Visserligen talar displayen om vad som pågår men är som sagt svår att avläsa.
Sjukhusfastighetsägaren Locum verkar rätt stolt över sitt P-system. Senast möttes jag nämligen av nedanstående informationsskylt i en entré. Eller om det är en ursäkt för att systemet ofta krånglat…
För mig var det först svårt att veta var och hur jag skulle sticka in kortet och var jag skulle plocka ut de små papperskvittona. Vidare fanns knappar som inte var helt lätt att förstå, en grön med en ”bock” och en röd med ett ”kryss”. För svenskar är ju en ”bock” tecken på ett fel (”bock i kanten”), men i andra länder har det betydelsen OK. Eftersom knappen var grön tryckte jag på den ibland för säkerhets skull, men det var onödigt. Jag betalade ju med kort (utom vid de två första besöken).
Efter några gånger inser man hur denna panel panel funkar men det hade ju varit bra med förklarande text bredvid de olika ”punkterna” som myntinkast, godkänn, ångra, pengar tillbaka och kortinstick samt kvittoutmatning. Usel ergonomi blir det men man kanske inte har hunnit göra en svensk version av panelen. Och den kanske kan bli bra även om kort- och kvittofacken är svåra att hantera. Man betar av automaten med början högst upp och går så nedåt. Jag har mött betalautomater där man får hoppa hit och dit på panelen vad gäller informativ text och manöverorgan.
I princip springer det väl runt en vakt och kollar kvittot man lagt bakom vindrutan och som är van att skilja på de två kvittotyperna (kontant förskott och kort) och som innehar armbandsur. Kanske finns speciella skannrar som klarar detta och som kan vara en hjälp.
Vid kortbetalning uppstår svårbegripliga transaktioner på internetbank-redovisningen. Jag frågade en medparkerare som lugnade mig i oro att man dragit för mycket från mitt konto ”jo så är det, men det ordnar upp sig efter några dar”. Och det gjorde det.
Det var enklare förr. För att citera skåningen och den internationellt vane parkeraren Lars Sonesson: Veten att jag aflade prof för framförande af automobil år -48 ren. Då var det minsann inget hymlande om parkering och sådant tjafs. Man ställde sitt fordon där man bäst behövde ha det tillgängligt inför nästa tur. Lapp-Lisa var någon som sjöng och spelade gitarr, men som aldrig syntes söder om Hässleholm.
Sudden
