Kom att tänka på att ”strålning” kunde vara något att ha som tema. Det finns ju många slags strålning, här är en tidig upplevelse av en slags partikelstrålning:
Så finns ju jetstråle och jag minns att man en gång sa reamotor men funderade på att kalla motortypen ”strålmotor”. Och det förstod jag inte alls det lät som något elektriskt. Först efter några decennier föll polletten ned; javisst ja, ut från reamotorn kommer ju en stråle av gas. (När jag på webben sökte efter termen ”strålmotor” ledde vissa spår till de ”ångdrivna” pumpar som började användes under 1700-talets senare del och som inledde maskinåldern. Men detta kan vara en sentida översättningsgroda i vår egen internet-tid.)
Engelska ”jet” beskrivs som ”a rapid stream of liquid or gas forced out of a small opening.”
Men så finns ju andra slag av strålar. Man förstår att strålbegreppet är uråldrigt när det gäller visuell strålning:
Wikipedia säger att ”de tre huvudsakliga formerna av strålning är elektromagnetisk strålning, partikelstrålning och gravitationsstrålning. Visserligen talar man ibland om ljudstrålning men ”äkta strålning” är inte beroende av någon form av medium. Det stod förresten länge strid om det fanns en ”eter”, något man kan läsa om i Wikipedia. ”Etern var i många kulturer platsen där andarna tänktes samlas efter kropparnas död, och etern var det som omgav jorden, jfr rymden. Senare namngavs även ett äkta ämne efter det femte elementet, eter, en kemikalie som används inom den moderna läkartekniken” säger man där.
Ännu den elektromagnetiska strålningens ”fader” för 150 år sedan, skotten James C Maxwell, föreställde sig en slags eter.
Var inte orolig, även jag tycker formlerna är obegripliga Och ändå så centrala för att beskriva verklighetens beskaffenhet.
När det gäller atomfysik och kärnkraft har ju farlig strålning diskuterats i alla tider (nå, åtminstone de senaste 80 åren). Wikipedia säger att joniserande strålning är det skadliga/farliga. Begreppet ”radioaktiv strålning” är missvisande och inte bör användas.
Missuppfattningar och den överdrivna rädslan för strålning har varit förödande. Villfarelser kostar. Kanske samma en gång kommer att sägas om vår rädsla för ökad mängd koloxid i atmosfären. ”Vi har inget att frukta annat än fruktan själv” som någon sa en gång. Ett klipp från en blogg: Att man inte kan se det med blotta ögat men har en bild framför sig med en man klädd i vit skyddsdräkt och en stor gul mätare som knastrar bidrar nog till att man tar det säkra framför det osäkra och konstaterar att radioaktivitet är dödligt, punkt.
Men det har ju för all del gjorts många spirituella betraktelser.
Jag stötte på en vällovlig insats för att förklara kärnkraft och bl a bena ut hur det ligger till med strålningen. En serie videofilmade föreläsningar ”Strålningsvetenskap för nyfikna” bakom vilken står ”Swedish academic initiative for radiation sciences and nuclear technology”; SAINT
Jag har bara sett ett avsnitt och även om det var mycket välgjort var det alltför mycket för mig (ändå civilingenjör) att fatta. Det blev litet bättre efter en andra titt. Och kanske det är lättare att förstå en skriven text, man kan göra en paus för att tänka själv utan att behöva trycka på stoppknappen. Eller vifta med handen på en föreläsning.
Det står skrämmande klart hur vi styrts av vår rädsla. Vi måste för vår överlevnad skull söka förstå det hela. Det är så man blir livrädd för hur stor rädslan är hos andra…. (Going round in circles…)
Många är skrämda av den långvariga förvaringen av kärnavfallet och ”katastrofer” som Three Mile Island, Chernobyl och en händelse i Japan (som främst var en jordbävning). Men lär man sig vad det handlar om inser man att det inte alls står till som i ”skräckpropagandan”. Joniserande strålning har människan alltid levt med. Den ”naturliga” strålningen varierar mycket från plats till plats på jorden utan att vi brytt oss.
Medan en dikeskörd tankbil som exploderar i Afrika när folk försöker ta för sig av utrunnen bensin och flera 10-tals människor ömkligen dör bara ger en tidningsnotis.
Jag kom att tänka på att vid Chernobylolyckan måste mycket kött från svensk ren destrueras eftersom det radioaktiva nedfallet kommit in i renens näringskedja. Det skulle visserligen ha varit möjligt att blanda in ostrålande kött i sådan mängd så att strålningen understeg den det tillåtna gränsvärdet men så rationella är vi inte. Ack nej.
I en studie/rekommendation har man skall hantera strålande livsmedel finns en liknande lösning beskriven:
- Plöjning. Vid plöjning av jorden förflyttar sig radioaktiva ämnen från markytan djupare ner och blandas upp med ett stort jordlager. På det sättet förflyttas de radioaktiva ämnena beroende på plöjningslagrets djup åtminstone delvis bort från området för växternas rötter. Deras koncentration i jorden späds ut när de blandas med ett större jordlager. Vid bearbetning av jorden fastnar vissa radioaktiva ämnen, t.ex. cesium, i lera så att de inte är åtkomliga för växterna. Åtgärden är möjlig på stora områden som en del av det normala jordbruket och kan effektiveras genom upprepning.
Jag kommer att tänka på ICA:s problem en gång med alltför gammal köttfärs och hur tecknaren Hans Lindström skojande kring detta:
Ack denna renlighetsmani.
Så finns det ju radio och TV och annan radiostrålning. Har haft anledning att leka litet med min Internet-router och funderat; det var litet problem när jag tillfälligt möblerat om när fönstren skulle bytas. Jag fann att kabel till vägguttaget i hallen för internetnätet gav ojämförligt bättre överföring än via routerns radiobaserade överföring.
Vidare har jag möblerat om, men något som är sig likt är att radiomottagningen på FM påverkas av eventuell snö och nu säkert av de byggnadsställningar med utsiktshindrande plastsjok som skall finnas kvar fram till senvåren. Och när jag rör på mig när jag sitter någon meter från transistorantennen, så raspar det ibland i radion. Den fungerar som rörelsedetektor.
FM var bra när det kom, men idag finns det bättre system. Men intresset verkar ha stannat upp. Däremot har FM-bandet belamrats med så mycket kommersiell radio och annat att man måste ha en mycket bra mottagare för att kunna lyssna. Detta ”ställverk” med alla kranar lät bra men så var mottagardelen också kopplad till fastighetens centralantenn. Men de många knapparna med oläsbar text (om man inte hade en spotlight) och en dålig elektrolytkondensator gjorde att den försvann vid senaste ommöbleringen.
Införandet av ny teknik är inte lätt. Att få ett andra TV-nät var inte enkelt som Hasse Alfredson visade en gång.
Då verkar TV-digitaliseringen gått lättare. Själv kan jag med digitalboxens äntligen hantera min TV-apparat som hade en helt obegriplig bruksanvisning. Även om min särbo ännu ropar på min hjälp när hon vill byta kanal.
Antenner är det mycket jobb med. Jag är imponerad av hur man redan för över hundra år sedan kunde resa en mycket hög antennmast.
Sudden
som konstaterar att förmågan att få ihop en lång text minskar för var dag inför den stundande 84-årsdagen om det nu inte är för att datorn trilskas. Och ambitioner har han ännu – fåfäng är han också.