Krafterna sinar men samlat stoff har jag ändå. Jag släpper de kära jaktplanen för ett tag och börjar med eländeslistan:
Dubbelhäftande tejp ska man inte sätta upp badrumshyllor med.
Färdtjänstens opålitlighet är påfrestande.
Många krämpor har jag, darrighet är en. Neuropati en annan. Bättre neuropat än psykopat dock. Jag känner mig frusen, har ingen ork men desto mer av dålig balans. Man är ju rädd att ramla även om rollatorn eller en kundvagn är ett stöd:
Appar har jag ingen tumme med. Nordea login-dosans batterier började bli svaga och jag har ännu inte mig att göra allt via smarttelefonen. Dosan har utgått ur sortimentet och man förväntas att inte byta batterier men anser man sig ju vara ingenjör så.
Beställde så nya batterier, men kom sedan på att jag hade ju Evas oanvända dosa liggande och satte i de batterierna som funkar. Här en dossamling, en dossier. Jag plåtade dosorna innan jag slängde några.
Så slocknade spisen när jag gräddade pannkakor, kom på att all ström var borta. Aha, allmänt strömavbrott tänkta jag, men det lyste i trappuppgången och grannen hade ström. Så småningom fick jag tag i kunniga personer och det visade sig vara jordfelsbrytaren som brutit. Den kan lätt återställas men jag når inte upp till proppskåpet. Den kunnige menade att min 50 år gamla spis kanske borde bytas. Antagligen hade den nitiska hemhjälpen ”tvättat rent” med alltför mycket vatten.
Beställde ny spis hos det stora vitvaruföretaget via Internet. Ringde först för rådfrågning och rekommenderades då att beställa via hemsidan. ”Blanketten” var så dumt utformad att jag höll på att bli vansinnig. Jag höll på i minst 30 minuter. Under tiden tänkte jag på att man är nog normalt inte medveten om att man börjar bli åldersgaggig. Kan det vara det jag börjar bli. Jag skrev in bankkortsnumret minst fem gånger men fick beskedet ”ett okänt fel har inträffat”. Problemet visade sig så småningom bero på att jag missat att fylla i några rutor som inte behagat visa sig sälvmant.
Jag brukar inte betygsätta tjänster på någon skala men nu blev det lägsta betyg och en liten vers. Leverans om två veckor först, nå jag klarar mig bra på en platta. En av de två andra plattorna kan användas men jag har glömt vilken. Ytterligare tjafs kom/kommer när spisleverantören visar sig förvänta sig en fast kontakt på väggen att bara plugga in spisen i. Ack ja.
Men jag har skoj med min segelflygsimulator. Här en långflygning, moturs i nästan 2½ timme:
Simulatorn knasar ibland eller om det är jag som inte kan ställa in vädret m m rätt. Men här nedan är en tillfällig bugg, jag kunde se mitt spår i lufthavet. Här har jag kurvat utan att just vinna höjd. Instrumentflygning är förresten mentalt rätt jobbigt. Jag har ännu inte ställt in någon turbulens men jag tappar då och då tillfälligt tappar kontrollen inne i moln, men ännu har inte vingarna trillat av.
Har kollat hur det ser ut på marken. Konstiga bilar har dom och platta landskap mellan bergen:
Kom att tänka på några bilder från Hitchcocks film ”North by Northwest” men lyckades inte trots att mycket finns att hämta. Och spannmålsfälten i Minnesota är olika halvöknen i Nevada. Nå här en bild, med mycket spänning i om man sett filmen. Han kunde han, Hitchcock:
En bild till. Språket är förresten inte alltid ”logiskt”, här ett exempel ”there ain´t no crops”.
IT ger upphov till tjafs. En massa ”reklam” för något som kalls ”drivrutiner”, Google som vill spara mina lösenord (något Google kan ge f-n i fast kanske det förenklar tillvaron). I DN kan man kommentera vissa artiklar. Även om kommentarerna ofta är dumma och det hela tenderar bli en tummelplats för några stollar, kan de vara skoj att läsa. Men de visas inte alltid med med Chrome utan jag får försöka med gå över till Edge eller, om jag vill vara säker, kika i mobilen.
Medier ja. Jag läste DNs artilkel senaste om Kevinfallet och begrep ingenting. Möjligen var jag inte tillräckligt noga i min ordtolkning, titelformuleringen var snårig. Men vad hade Arboga med saken att göra, Arvika ska det ju vara. Så tillförlitliga är våra stora media inte som de gärna vill framställa sig som. Troll kan dom allt vara själva. Och självgoda är dom. ”Sveriges malligaste morgontidning”.
En läsarkommentar:”Tyvärr har DN som Johan Hakelius säger blivit en predikande tidning där flera journalister påminner mer om vår ärkebiskop än om sanningssökande publicister . Kanske är det en geopolitisk klassfråga . Att skicka ut Björn af Kleen till Siljansbygden en vecka efter valresultatet för att utröna varför det ”gick fel” visar på att tidningen inte ”sett det komma” Å andra sidan har Göran Greider på Dala Demokraten inte heller sett vad som hänt norr om Grycksbo .
Jag samlar mycket stoff. Hade tänkt skriva om Curtiss P-40 och dess föregångare P-36 Hawk, i bl a Norge, Finland och Frankrike. De motorer som fransmännen tänkt använda till sina Curtiss-plan lade tyskarna rabarber på och sålde till Sverige som använde dem till bl a J 22.
Den J 22:a som har stått hos Svedinos håller förresten på att restaureras på Aeroseum i Sverige efter det tidigare gjorts ett försök i Frankrike. Vingbalken var speciell, ja hela planet var uppbyggt med litet ovanliga metoder.
Vi gamla minns nog filmen om de flygande Tigrarna där P-40 med hajgap figurerade:
Ett modernare känt jaktplan var Hawker Hunter som en av bloggens läsare minns från Barkarby mekanikertid med glädje. Men det får bli mer om det en annan gång. För den teknikintresserade dock ett lästips.
Här en bild (lånad från länken nyss) som visar att det där med höjdstyrning inte är så enkelt. Man skulle ju ”all flying tail” när man skull flyga fort, kring ljudhastigheten, och här gick Hawker en bit på vägen genom att själva stabben styrdes av spaken. Detta arrangemang kom först på senare varianter av planet än den svenska tror jag.
Be mig inte att förklara det hela! Man kan börja läsa här och bl a finna: An electrical interconnection enables the variable-incidence tailplane to follow-up elevator movement. A more power- ful elevator booster and a faster rate tailplane actuator are fitted. Used together they give greater manoeuvrability at high mach numbers and the booster increases available elevator angle (and hence tailplane angle before jack stalling occurs.)
Nu till något helt annat.
Saab 105, SK 60, utrustades efter några år med en lättare och starkare amerikansk motor från Williams, FJ44. Jag undrade länge vad Williams var för företag. Jo, det är ett amerikanskt företag som gör små jetmotorer bl a för de kryssningsmissiler som var så ”populära” i Irak-krigets dagar. Här litet historik om företaget. Man har samarbetat med Rolls-Royce.
Här har en företagsam man i Bräcke kommit över en liten jetmotor och satt den på sin cykel. Se även här.
Man har även kört jetdriven sparkstötting och det ser ännu mer riskabelt ut. Ja, till och med ångdriven. Det finns en uppsjö små jetmotorer, de minsta (?) för modellflygplan med 50 Newton dragkraft och mer.
Här en abnormt stort jetmodell. Haveriet diskuteras här; motorn lär ha gett 780 N dragkraft. Jag har inte hittat fler uppgifter om modellens vikt eller andra data. Kanske motorn vägde11 kg. Det är konstigt att man får flyga med så stora modeller men vad jag kan se tillåts under vissa omständigheter en så hög vikt som 150 kg.
Mycket lätt byggd i balsa. Skala 1:2 och för ”viktskalenlighet” borde gälla en vikt av minst 1000 kg ungefär. Se även här.
Avslutningsvis vandrade jag för flera år sedan runt på det nu bebyggda Skarpnäcks flygfält men hittade inga spår av flyg. Även om gatunamnen har anknytning till flyg. Men på en bergknalle där en gång vindstruten var placerad låg denna vinge till en vanlig liten plastmodell. Man känd ju direkt igen typen!
Sudden