Man orkar inte som förr. Sonen Robert var och fixade en del som inte jag ensam orkat återställa efter stambytet i våras. Och fixade en del problem jag haft med min iPhone. Tyvärr visade det sig att alla foton jag taget med dess kamera försvunnit. Och de var besvärande många; kameran fortsätter att smattra fram bilder så länge som man trycker verkar det som. Några har jag kunnat återuppliva, här några sommarminnen.
Bilden från min balkong är tagen av Robert och är ett vackert bevis för att han vattnat pelargonerna när jag låg på sjukhus. Jag har inte suttit ofta i denna stol i sommar. Men dynan är ju färggrann.
Så svårt jag hade att identifiera stadsdelarna från mitt fönster på Dalens sjukhus. (Ordet Dalen leder tankarna till stadsdelsområdet Enskededalen som dock ligger intill. Eller hur det är. Stadsdelsnamnen här är ett virrvarr – åtminstone för mig trots att jag vuxit nära dessa områden. Men bebyggelsen har ju förtätats och tagit ”ledig” mark i anspråk. Det Nytorpsgärde varifrån man ofta startar ballonger ligger dolt bakom trädtopparna till höger. Här ett flygfoto av Dalen. Vad det förtätats sedan ”min tid”!
Sjukhuset blev inte så stort som tänkt, det blev Huddinge sjukhus i stället. För närvarande verkar några våningar i sjukhuskroppen stå helt tomma/oanvända. Det är vårdpersonal som saknas. Men när sjukhuset byggdes fick ett stort kolonistugeområde rivas som man kan se i denna flygfotojämförelse. Så här (nedan) såg grannskapet ut på 70-talet, innan stadsdelsområdet Dalen anlagts. Här påminns jag av den utsikt jag hade när jag under flera år ofta åkte med T-banan. Jag minns bl a fasaden på f d krogen ”Stora gungan”, som flyttades till Skansen när man skulle anlägga stadsdelen Dalen längs spåren:
En bild jag stötte på när jag låg på sjukhuset och surfade med min iPhone är stulen från webben (Gunnar Hovmark och jag har flugit i samma klubb och kommenterar ibland varandra på Facebook) syns nedan. Jag hade ingen bra egen bild av den Standard Libelle SE-TIU, ett plan som jag skarpt gillade. Fast jag lyckades inte landa ordentligt. Antagligen blev det litet väl framtungt med mig i. Men annars så:
Ser här att klubben hade planet i över 20 år. Min första start var 1970, sedan dröjde det innan jag flög den igen. 24 starter blev det. Den sista starten var också min sista ”riktiga” segelflygning, 1 timme och 4 minuter 29/7 1979. Det blev bara 9 starter det året, min sista flygning gjorde jag i den årligen avslutande pricklandningstävlingen 21/10 med Bergfalke SE-TES. Minns ej placeringen, den var väl någonstans mitt i listan.
Vid mina försök att återställa möbleringen efter stambytet stötte jag på denna lilla ”lödlampa”, ett av minnena från min fars fritidssysselsättning en gång för nu mycket länge sedan.
Nu använde han väl den inte just vid lödning utan vid annan upphettning. Hans elektriska lödkolv såg ut ungefär som den man ser här eller som denna:
Minns den med en rak lödspets som pappa filade ren då och då. Han lödde ”radiogrejor”. Han hadel också en liten flaska med flussmedel. Lödkolven vilade på en enkel liten brädlapp med en enkel ståltrådsbåge för att hålla den heta spetsen fri. Man fick se upp så man inte kom åt den och brände sig. Brädlappen var full att brännmärken från smält lödtenn minns jag.
Här är några bilder från en dansk fabrik Audiola för tillverkning av radiomottagare, kanske bilderna och filmen är från 40-talet. Jag undrar hur man fick värme till lödkolven? Kanske den mellan varven sattes i någon ”varm ugn”!
Möjligen hade pappa på senare år som händig sändaramatör en behändigare lödkolv. Här ett tidigare bygge från ca 1955, en enkanals mottagare (27 MHz) för radiostyrda modellplan. Pilligt:
Åter till ”lödlampan” Man kan se på etiketten att det varit fylld med ”Ren bensin” från apoteket Gripen på Götgatan 57 i Stockholm. Förr i tiden var det ju vanlig att man köpte varor i lösvikt på apoteket; det var ett pytsande och t o m även pillertrillande. Nu antar jag i och för sig att pappa använde rödsprit för att få en låga. Jag köpte på apoteket aceton för att göra balsalim samt senare eter till min modelldiesel.
Jag började forska i hur apoteket Gripen kan ha sett ut på pappas tid (det måste ha varit under sent 40-tal flaskan en gång fyllts). Och fann då denna bild från Söderkravallerna i mars 1948; det sas då av de välartade att ungdomen hade det långtråkigt. Även om de mer insiktsfulla även då såg misären. Från Stockholmskällan.
Här denna Gripen mer i detalj . Från Wikipedia liksom bilden nedan.
.Wikipedia har en artikel om apoteket. Bilden ovan är från 1930 men det förefaller som apoteket fanns kvar på denna adress till 1992; möjligen kan fasaden ha renoverats 1980 eller så. Så antagligen har pappa kilat in just där. Han jobbade då vid Brunkebergstorg men han cyklade nog hem till Årsta och tittade då på vägen in på Gripen. Eller åkte han buss till/från jobbet?
Jag minns att han haft med sig sin cykel från Gävle men den blev snart stulen då han ställt den vid Dianelunds båtklubb. Vi hade nämligen en liten motorbåt ”Patrik” några somrar som vi gjorde utflykter med tillsamman med en annan familj:
Mannen i båten är delägaren i båten som var arbetskamrat till pappa och flickan som syns i förgrunden som jag förresten nyligen fått kontakt med på Facebook är hans äldsta dotter. Killen längst till vänster måste vara jag. Matkorgen har ännu inte lastats av. Ett litet strandhugg midsommaren ca 1947. Att hitta en bra landstignings/rastplats kan vara svårt.
Jag läste först flasketiketten litet slarvigt och tyckte adressen var Götgatan 23. Och jag blev glad för där finns ju ett apotek:
Nå, jag upptäckte felet och fann också i Wikipedia att apoteket bl a flyttat från Götgatan 57 till Söderhallarna i närheten och där hade jag ju besökt ett apotek bara för några dagar sedan! Men vad hette det? Det enda jag kom ihåg vara att det skulle stängas dagen därpå och att det låg litet avskilt; inte många har vägarna förbi.
Kvittot hade jag slängt. Varan var receptfri; ingen receptetikett alltså. Webbforskande ledde till detta apotek men där står ju inget om att det skulle stängas. Bilden av lokalen väcker heller inga minnen. Men jag fann också denna information om att apoteket verkar finns kvar men hade bytt ägare. Tidigare var det Medstop om vilket följande sägs på Wikipedia.
Däremot kom jag i mitt vidare googlande på att apoteket Gripen i Stockholm stängt. Man har tydligen något slag av central kontorsverksamhet på Norrlandsgatan 7 under detta namn men verkar personalmässigt ha krympt avsevärt på senare år. Man driver ett antal apotek över landet.
Men så finns på gatuadressen faktiskt ett apotek, ”apoteket Apoteket” enligt loggan.
Det blir rätt lätt alltför rörigt för mig och man kan komma rejält snett vid googling men skattmasar och utredare av s k ekonomisk brottslighet har det nog inte lätt. Därmed inget ont sagt just om apoteksbranschen. Men ett företag med en vinst av över en halv miljon för varje anställd är inte dåligt! Nå, så kan det bli med de ”bokföringsprinciper” vi har. Företaget ”Apoteket Gripen” är tydligen en del av statliga Apoteksbolaget om jag lyckats begripa det jag läst mig till.
Det är svårt det där med pengar. Andreas Cervenka kan skriva bra om det. Här en recension på DN:s kultursida, på kulturside-språk men med positiva och bra tankar.
Tacka vet den gamla goda tiden! Kanske. Men Gripar har det funnits länge i olika roller!
Sudden