Jag har sedan ett tag rätt mycket hemjälp, det blir många besök var dag. Ännu har jag svårt att sysselsätta dem, det blir mycket småplock som att disk och vattna blommorna på balkongen (tre pelargoner, en klematis och några pytsar med potatis. Försöker snacka trevligt och ibland blir det bra samtal. En del överraskningar blir det, jag saknade sålunda en dag min kökstimer. Jag fick leta länge innan jag fann att det går att hitta en plats att placera uret på där den inbyggda magneten kommer till användning!
Jag har ännu inte återställt våningen efter stambytet och snart väntar en fasadrenovering med krav på att ”saker plockas undan”. Jag har mer än tio murarpytsar för potatisodling! Men i år har jag bara orkat med hälften.
Några bilder från i somras:
Jag gör rätt många kommentar i några Facebook-grupper; det är faktiskt kul att få ”likes”. Men ibland undrar man även om folk bryr sig, ja överhuvudtaget ser, vad man skriver.
Detta Facebook-tips om tidigt segelflyg i Gröndalen i södra Jämtlands fjällen väckte väckte dock glädjande intresse; inget sägs i ”Ottsjö-kompendiet” om pionjärerna på 40-talet. Här en kanske mer riktig adress.
Något bättre läsbarhet är det här; jag vet faktiskt inte var jag hittade denna Flyg-artikel på webben. Inte i denna guldgruva i varje fall.
Ett citat från Harald Millgårds text om segelflygäventyret påsken 1945 för den som vill forska i ”ämnet Bollnäs-Johan! ”Det är ”Bollnäs-Johan”, alias Johan Blomberg som sitter bakom spaken under denna historiska flygning – en monumental man för ett monumentalt uppdrag.”
”Brohuvud” var 1945 nog ett inte helt ovanligt ord; världskriget pågick ännu.
Se även sid 8 i Flyg nr 15/1945. Man flög även 1946 i Gröndalen men flygförhållandena var dåliga. Och Gröndalen var en plats svår att nå.
Flygandet i fjäll blev det först när man kom till Åre och Ottsjö. Se här minnen från flygning i Åre samt så Ottsjö-kompendiet. I Teknikens Värld nr 7/1951 finns ett illustrerat reportage från ett läger i Åre under påsken 1951, två sidor härur här och här.
Så stöter man ju oförhappandes på saker på webben som väcker minnen. Som denna bild. FAI och annat fint på franska. Som ”post combustion”.
Ack ja, engelsmännens strävan efter att erövra hastighetsrekordet. Först med Gloster Meteor, sedan blev det Hunter mot Swift d v s Neville Duke mot Mike Lithgow i den libyska öknen, Swift-motor med ”post combustion”.
Varpå jänkarna snart tog tillbaka rekordet med en Douglas Skyray. Jag har inte sett den filmen förr; intressant.
Köpte förresten i min sena ungdom en enkel byggsats till en ”ducted fan” Douglas Skyray friflygande modell för min/brorsans lilla McCoy .049. Men den blev aldrig byggd. Flimsigt var det och samtidigt alltför komplicerat tyckte jag nog. Nedan en liknande modell.
Mike Lithgow omkom senare i en ”deep stall” med en BAC-111. Men innan dess. Ett firande med god mat sitter aldrig i vägen. Bilden är lånad härifrån.
Sudden,
P S. Förutom allt annat elände kämpar jag med de förändringar som blir när man går från Windowsversion till en nyare. Busjobbigt och ibland blir jag förtvivlad. Men med tiden lär man sig väl och upptäcker kanske att man klarar av det hela ändå på något sätt, ja kanske har t o m något bra tillkommit.