Nu har det blivit 700 bloggningar eller om man ska säga ”bloggar”, och jag har ännu inte lärt mig alla konster och knep. B l a skulle man ju vilja spara åtminstone själva texten.
Jag lyckades med eget förstånd göra en kopiering av de tio senaste bloggningarna vilket väl även är vad mina läsare får upp när de går in på min bloggs ”hemsida”. ”Kopian” ser ut så här, inte helt kul. Säkert finns andra sätt som jag inte kommit på.
Man kanske skall skilja på företagsadresserna ”wordpress.com” och ”webbpress.org”. Av den information och det läromaterial som finns märker man att man främst vänder sig till personer och småföretagare som vill få läsare för att främst tjäna pengar. Typ ”14 WordPress Plugins to Increase Sales + a New Sitemap Solution”. Och här sitter man och försöker göra ett något så när trevligt intryck med mixen av text och bild av ren generositet och förstås lust att visa upp hur duktig man är!
Det verkar fortfarande finnas en möjlighet att hålla en blogg gratis såsom jag gör, men för att förbättra något måste jag köpa/abonnera på något.
Editeringsystemet har ”förbättrats” och ger ofta upphov till ”stor irritation”. Kommer därtill vissa knasigheter med min dator som trots nyanskaffning av tangentbord och mus kvarstår. Mitt gamla nätta Microsoft ”Arc” tangentbord var misstänkt och plötsligt pajade några tangenter helt förutom det vanliga knaset, som jag hade även med mitt slitna och skramliga stora ”vanliga bord” med svåravlästa tangentmärkningar.
När jag åtminstone skulle försöka rengöra Arc-bordet tappade jag bort en pytteliten plastbit för A-tangentens återfjädring. Frid över Arc-bordets minne.
När jag skriver, mail eller blogg eller vad som helst, ”spårar det ur” och oönskade skärmbilder eller ”promptar” dyker överraskande upp. ”Litet e” tenderar att bli ”stort E” m m. Felen fanns även det gamla slitna tangentbordet och kvarstår även med det nyinköpta grejorna. Dags för en ominstallation? Inte kul. Nedan något som jag inte begärt att få se utan som ”armbågat sig fram”:
Allt kan väl inte ha med min knappningsteknik att göra? Visst har jag inte samma fingerkontroll som förr och skjortor har blivit svårare att knäppa. Eller om konfektionsindustrin gjort s k framsteg även den. Här ett knep som jag inte riktigt tror på:
Hoppsan nu tappade jag bort mitt utkast, jag råkade lämna (stänga av, logga ur) min editeringssida! Jag kan visserligen lätt ta fram den men då tvingas jag att jobba med det nya editeringssystemet! Så jag ger upp, publicerar i hast detta ofullbordade utkast och startar på ny kula. Någon gång när jag lugnat mig. Att tekniken ska j-vlas så!
Egentligen skulle bloggen handlat om min lust att vara ordpolis. På Facebook hade någon kallat ett vindkraftsverks rotor som avtecknade sig vackert mot aftonhimlen för propeller, och en person rättade henne då. Det rätta ordet var ”vindturbin” framhöll han och det är ju i princip riktigt, i varje fall var det inte en ”propeller” som är ”något som driver”. Men termen ”vindturbin” stämmer inte med min ”känsla” för ordet turbin som för mig är något som inte kan vara 10-tals meter i diameter. De kan vara stora varmed jag menar några meter få meter i diameter eller små, och de ger oftast ett ”etablerat industriellt intryck” jämfört med dessa mer ”landskapsarkitektoniska företeelser”.
Jag brukar kalla saken för ”vindkraftverk” eller ”vindsnurra”. Vindmölla låter för mig alltför skånskt medan ”rotor” är ett bra term för den stora grejen som man ser snurra och som är en del av ett vindkraftverk.
Här en STAL ångturbin-anläggning; utan ångpannan. Turbinen i mitten med de två drivna el-generatorerna åt sidorna kan ses i all sin prakt här. Antar den finns kvar att se på Tekniska museet. Mer finns att läsa här.
Sudden