Det är hög tid att få iväg en bloggning. Har en idé men den verkar litet väl tung, alltför många komponenter. Vingar med lågt sidoförhållande, ”singlor”, ”kasta smörgås”, Barnes Wallis studsande bomb, flygande tefat m m.
Här är dock ”VM i kasta smörgås”. Mera här. För de mer teoretiskt lagda föreslår jag denna studie. Det finns också videoklipp på Youtube över smörgåskast där man räknar antalet studsar, rekordet ligger kring 80 vill jag minnas.
NASA talar om en förklaring av hur en vinges lyftkraft uppstår som de kallar ”smärgåskastningsteorin” och som är felaktig. Tycker NASA. Ja, det är ett stort spörsmål hur vi egentligen ska förstå naturen. Tänk att en helt dum sten man kastat och som studsar på vattenytan, precis och utan tvekan vet hur den ska göra utan att den har studerat den högre matematiken och fysiken. Man blir förstummad över hur mycket kunskap som ligger fördold i naturen – man kan bli religiös för mindre. Hur svårt för oss är det inte att beskriva och realisera vad naturen enkelt kan snyta ur rockärmen. Det är vi som är okunniga och dumma. Står där oförstående.
Här ett klipp är Lydéric Bouquets avhandling i ämnet.
”Singlor”; man slängde iväg ett stort burklock eller liknande som normalt tippade över åt vänster. Och Frisbees, jo det finns seriösa studier även av sådana. Frisbees är inte så tippningsbenägna som singlor. Gyrokrafter spelar roll.
Smörgåskastning är kanske inte så populärt som förr för ”gosselek” är väl ett uttryck för manlig härskarteknik som man kan se i Nordisk Familjebok:
Vi var inte så ensidigt engelskinfluerade förr. Engelskan har nu andra uttryck för verksamheten i fråga.
När såg man ordet ”tjejkast” senast förresten? Tjejer, åtminstone på min tid, rörde inte kastarmen som pojkar. Men ”tjejkast” finns fortfarande och har diskuterats på Flashback. Annars var det ju på min tid vanligt att flickorna bollade mycket på skolrasterna, mot en vägg exempelvis. Båda könen spelade väl också det bollspel som då av någon anledning kallades ”nigger” (så kallades förloraren).
Ja vad gjorde vi på skolrasterna egentligen. Nu forskas det härom.
Så såg jag på Facebook reklam för begravning eller vad man nu ville sälja som direkt ledde mina tankar till ett verk av Jan Stenmark. Texten och tanken bakom var så väldigt lika att jag brast i skatt.
Kunde tyvärr inte återfinna Facebook-inlägget. Det är väldigt irriterande att inte i Facebook kunna återfinna något man sett tidigare och det gör Facebook mindre lämpat för seriösa samtal. Antagligen ligger det i Facebooks väsen, och är avsiktligt. Man kan inte få allt här i världen.
Sudden
