Det är alltid roligt med kommentarer till bloggen. Kanske inte bara jag är road och därför är det ordnat så att man lätt i högerspalten ser vilka kommentarer som kommit in. Man kan kommentera även mycket gamla bloggningar. Det händer också att det kommer kommentarer till ”Om denna blogg” (klickbar ruta i vinjetten) och dessa påminns bloggläsaren inte om i högerspalten utan hen får kika efter själv. (Tillägg 30 aug-15: Motsvarande gäller även ”Frågor och svar”.) Själv får jag via mail upplysning om alla kommentarer. Kommer kommentaren från någon ”okänd” måste jag först godkänna den och det kan förstås dröja.
Det finns många inställningsmöjligheter för min blogg och jag har inte begripit allt men jag tycker WordPress fungerat mycket bra för mig i snart 6 år.
Jag informerar på min Facebooksida när lagt ut en ny blogg och det brukar märkas på visningsstatistiken. Ännu fler visningar har det visat sig bli när bloggen handlar om min gamla flygklubb och jag tipsar om den på en av de FB-sidor som handlar om klubben. (Här ser man hur visningarna ökade språngartat den 25:e då jag tipsade mina flygklubbkamrater sedan bloggningen legat ute nästan en vecka. Sedan har ju fler än vad statistiken visar sett inlägget eftersom det f n är det första man ser när man går in på bloggen.)
Jag förstår mycket väl att det kan vara svårt var man ska lägga in sin kommentar (och vilka konster man kan ta till när man skriver), men det är ju inte unikt för bloggar. SFF:s forums indelning är ju t ex inte lätt att tolka och av gammal vana lägger många allting i ”allmänna-avdelningen” och jag tycker det fungerar bra. Inläggen är ganska få och är man ”allätare” går det bra. Själv är jag litet stolt över att jag lyckades få in ett inlägg om en viss J 22-individ på rätt ställe. Inlägget försvann för övrigt snabbt ur allas åsyn, forum-sektionerna för flygplanregister har en speciell struktur.
En gång försökte jag hjälpa till med datafrågor men det rönte ingen uppskattning. Alltför svårt för mig.
En person som däremot kan skriva om komplicerade saker är IDG:s Jörgen Städje. Här är ett exempel, Gripens motor. Jag lyckades inte hitta någon bra fri bild utan länkar här till en bild i hans IDG-artikel:
Vad IDG är för något är inte lätt att förstå av IDG:s webbplats. Jag fick gå till Wikipedia för en förklaring. Informationsteknik, IT, det är svårt det ;-)
Cykling med omvänd styrning är också svårt. En litet pratig liten film men kul.
När jag var liten tyckte jag förresten att amerikanska cyklar såg ”knasiga” ut. De verkade tungt drögiga genom att de var utpyntade med onödiga saker, böjda extra ramrör och väldiga styren. Ett exempel från 1955:
Riktiga cyklar såg ju ut så här! Bild från Erik O Johansson.
Numera har amerikanerna lärt sig, men gamla amerikanska stilideal förfular ändå Stockholms gatubild:
Men kanske de är praktiska. Och har man ingen hjälm så hjälper ju Alvedon! (Bild via Wikipedia, ”Liftarn”.)
Var man i Berlin för tio år sedan, kunde tyska och hade läsglasögon och mobiltelefon med sig var ett cykellån en enkel sak ;-)
Originell pakethållare. Man kan tydligen lämna (och hitta) en cykel i vilket gathörn som helst. Systemet är i bruk ännu idag. Och har man en gång framgångsrikt lyckats följa en bruksanvisning brukar allt senare gå ”lätt som en plätt”.
Apropå amerikanska produkter så förstår jag numera genom mångårig läsning av tidskriften Nostalgia varför gamla amerikanska bilar är så åtråvärda. Mycket tid, möda och pengar läggs ned på att restaurera dem. I landsorten (som i Bortsjöböle) ser man dem oftare än i Fjollträsk. De är tjusiga tycker jag numera. När jag inför bloggskrivande nyligen letade efter en flygklubbkamrats upplevelser i Kalifornien 1974, nämnde han i sin berättelse att han tog sin Dodge Dart och stack iväg till flygfältet. Jag googlade efter bilen och här beskrivs restaurering av en 1964 års Dodge Dart.
Nyligen har jag i SVT sett två fint gjorda svenska filmer ”Titta jag flyger”gjorda av Gunnar Magg och Niklas Olsson. De kan ännu en tid ses via webben, dock tyvärr ej i utlandet. De hittas här och här. Den första är mer historiskt inriktad än den andra.
SAS-piloten Johan Wiklunds flygning till Kapstaden, ”Cape to Cape”, med en Moth startar snart från Eslöv (nja, Barkarby blev den publika startplatsen). Nordkap-benet är redan avklarat. Se och hör här hos SVT. Se även Facebook (”Cape to Cape”), Johans W:s egen webbsajt, Fredric Lagerquists blogg och SFF Forum. Denna DH.60 Gipsy Moth SE-AMO är en replika som hade sin roll-out för några år sedan.
Sudden
