Carl von Linné besökte Gotland, ett månadslångt besök i juli 1741, och om resa erinras med ett minnesmärke på Östergarnsberget ovanför Östergarns gamla skola. Spänstiga killar med herbarier för växtinsamling, något jag undgick i skolan, silhuetter i corténstål som rostar på ett vackert sätt.
Om Östergarnsberget skrev Linné:”Berget som låg jämte kyrkan, var nog högt och avhuggit på alla sidor, som hade det varit en son av Torsborg. Ovanpå detta berg var i nordost en härlig prospekt. Man såg härifrån vid bergsroten själva kyrkan, därutöver de härlige åkrar och ängar, de gröna lundar, de på lika sätt avhuggne mindre berg, havsvikar och det blå havet alltifrån St Olofsholmen lyste hit, att man på denna öen näppeligen kunde ernå något behagligare rum för ett sommarhus anläggande.” Läs och se mer här.
Långt senare köpte min bror ett sommarhus ett par kilometer bort, som han nu gör till permanentbostad och där Eva och jag hade vår bas under vår ”gotländska resa” nyligen. Men så spänstig som Linné och hans entourage var jag inte:
Man ser att jag här struntar i ståndare och pistiller och annat botaniskt och den vackra och unika gotländska markfloran, jag vill bara tillbaka till det bekväma förarsätet i bilen.
Vi ser här ovan också minnesstenen för den tyska minkryssaren SMS Albatross strax söder om udden Snabben (Snabbudden) öster om Herrvik innanför Östergarnsholm. Fartyget blev så hårt åtgånget av den ryska flottan i början av juli 1915 att kaptenen satte sitt fartyg på en svensk strand för att undfly de slemma ryssarna.
Bilden är från Wikimedia, som även har andra bilder kring händelsen.
Med Linnés besök på östra Gotland som inspiration har det anlagts en ca 20 km lång vandringsled ”Austargang” från Gammelgarn/Katthamra till ”fiskeläget” Sjaustru söderöver. Denna led passerar natureservatet Danbo (ledbeskrivning 5), som tidigare ägts av Eric von Rosen, flygaren Carl Gustav von Rosens far. Den stora familjen med alla barnen tältade där under somrar på 30-talet, och Erics efterlevande hustru Mary tältade där ännu i ålderns höst (hon avled 1967; Eric avled 1948). Deras dotter Birgitta Wolf, en välkänd person i Tyskland och senare Västtyskland, där hon var känd som ”Fångarnas vän”, tog 1957 initiativet till att göra området till naturreservat sedan mamma Mary 1956 hade föreslagit fridlysning av området.
Där finns något man ofta kallar ”skrivarstuga”, egentligen en fiskebod. Det går rykten att Hermann Göring, som 1923 gifte med Marys syster Carin (död 1931), skulle ha besökt Danbo. Det skulle inte så vara konstigt, denna släktskap försökte Carl Gustav ibland dra nytta av i början av kriget och inte minst systern Birgitta för att skydda förföljda i Nazi-Tyskland.
Hörde av en gammal flygare att när Carl Gustav landade i Visby, stack han ibland iväg till något ställe på ön.
Skrivarstugan har renoverats och ska öppnas i sommar. Brorsan påpekade att träskruvarna i brädorna hade torx-skallar, det var inte tidstypiskt och brädorna var nog dessutom tidigare spikade. Taket var inte heller restaurerat enligt ”beprövad teknik för att få det tätt”. Här sitter min svägerska Anna och jag framför stugan. Jag prövade gåstavar för första gången:
Det är ont om sittplatser, särskilt om man har ont i knäna, har svaga muskler och är tjock. Jag har förresten kallat bilden ovan ”distans” och en annan tagen på samma plats för ”närhet”.
En annan sak jag provade för första gången var den automatiska farthållaren i min bil, en anordning som jag inte använt under snart 5 års ägande. Jag har varit orolig att förlora kontrollen. Inget otrevligt hände nu. När jag nu åkte med min bror i hans bil på slingrade gotländska vägar märkte jag att han höll högerfotsulan stadigt mot golvet och det förklarade hans ibland något höga fart i kurvorna.
Här en färd vi gjorde. Tyvärr kunde jag inte visa vägen på Furillen så vi missade denna vackra utsikt (och annat, mer FV-militärt i den mån det ännu finns) men vi skymtade Håkan Nessers nya hus. Och det vimlade av sportbilar som tydligen kallades ”Viper” vid hotellanläggningen ”Fabriken Furillen” (och som vi även mötte på vägen från Furillen). Jag visste inte att det ”märket” fanns men det var väl Chryslers svar på vad GM och Ford kommit med. De skulle senare ”tävla” på Gotland Ring nära Kappelshamn.
Vi besökte min son Ove som har en stuga på nordvästra kusten och där fick jag se hans gamla mountainbike som jag disponerade under några år – den första riktiga cykel jag haft vill jag påstå. Köpte den av Ove när jag var 68 år. Nu har Ove fått tillbaka den, mina krafter och mitt balanssinne klarar inte cykling längre. Men en bakfälg klarade inte heller Oves körning på gotländska vägar och terräng. Han hade tänkt skrota den men har nu kommit över en ny fälg:
Jag fick också återse den segelflygplanindivid jag flugit mest, K8B SE-TCK som jag flög i ÖSFK på Vängsö för nästan 50 år sedan. Fortfarande luftvärdigt (planet alltså):
I Ljugarn där vi åt saffranspannkaka på ett café kom ett gäng motorcyklister mullrande och slog sig ned. Bland de parkerade hojarna, mest HD och liknande, fanns en AJS med sidvagn (måste vara ovanligt) med en hjälm som jag uppmärksammade:
Ja Gotland har mycket att bjuda på!
Sudden
