Jag och Eva är tillbaka från en dryg vecka på Gotland. En del finns att ta hand om här hemma (Eva är f n i Rom), inte mycket egentligen men många möjligheter finns ändå att uppskjuta omhändertagandet av alla bilder från Gotlandsresan (kanske det blir en blogg om Gotland). Man förleds (?) att ta hand om annat, t ex att ge plats i sina bokhyllor för nytillkommet.
Då hittar jag i den 25 cm höga traven av ”humortidskriften” Blandaren med bl a 100-årsjubileumsblandaren, en fin artikel från Dagens Nyheter 1998 om Blandaren. Tänk vad mycket tidningarna hade råd att skriva om förr i tiden. Och man hade fullstora sidor. (Jo, någon har undersökt hur mycket mindre det finns i morgontidningarna nu.)
På golvet ligger min första Blandaren från 1954. Datering av utgåvorna verkar inte ha varit redaktionens starka sida. Vidare syns ”Forskning och Framsteg” och ”Språktidningen” som jag kanske inte borde ha börjat prenumerera på. Särskilt den senare finner jag väl mastig för en språkamatör. Och vetenskapliga framsteg, nej det är inte mitt gebiet, men en billig stjärnkikare till ett barnbarn lockade som prenumerationsbonus. Prenumererade tidskrifter sparade jag från början med några få undantag inte på, men har man plats så kan man spara numren i ett eller två år. Gamlingar samlar ju ofta på sig en massa saker som de efterlevande får ta hand om.
(Jag undrade vad bilnamnet ”Volvo” på en tidning högst upptill höger syftade på, Nostalgia ligger ju längst ned. Jo det är ett äldre nummer avsom jag bevarat eftersom en viktig person i min flygklubb presenteras där. Tänkte aldrig på att han var från Närke trots att det strängt taget hördes tydligt och vi möttes på fältet under minst 15 år. Nå, han var tystlåtet kortfattad, tålmodig och tålig till tusen. Någon gång brast det väl gissar jag, så illa som vi flög ibland. När jag råkade sticka en ”hjulvagge-gaffel” genom duken i botten på SE-TCK var han rätt måttfull. Bilden av detta plan, den fpl-individ jag flugit mest, ca 60 starter, är tagen på Gotland för en vecka sedan. Ett glatt och helt oväntat återseende.)
Hur ordnar man förresten sina minnen, dokument och även annat så att man hittar vad man ibland söker efter? Tjänar det i övrigt något till? Muséer och föreningsarkiv suckar nog över allt som folk vill lämna in för bevarande medan entusiaster rasar över att muséerna inte har råd. Här en kulturhistorisk bild från VVS-museet i Katrineholm 2009; detta museum är f n i malpåse:
Vad Blandaren är kan man läsa om på Wikipedia. Den är inte vad den varit, i varje fall inte rent ekonomiskt för Tekniska högskolans studentkår, trots att priset stigit över 30 ggr på 60 år. Den utkommer numera endast med en utgåva om året. Den 150-årsjubileumsnummer som var planerat för 2013 har man ännu inte kunnat ge ut, men en vän har lovat att exemplar. Inte för att jag precis har gåvobrevet inom glas och ram på väggen men nästan i alla fall.
Jag ser Blandaren mer som en produkt av arkitekt- än civilingenjörsinnade personer och/men gillar denna ”humortidning” alltsedan mina äldre tonår. Det nummer jag fick i våras var av hög klass, mer av 50-tal än senare decennier tycks det mig.
Blandarens starka sida är den språkliga/logiska ekvilibristiken, det som gjorde Povel Ramel så stor (vilket jag en gång inte begrep). ”De något sjuka associationerna” om ni så vill, eller rena tokigheter. Dit hör ”nonsens” som denna historia, av typen ”precis lika fast tvärtom”. Men det finns vanlig rak humor, i varje fall fanns det 1909. Wikipedia har förresten en allvarlig analys av vad humor är ser jag förresten.
Man kanske skulle googla på ordet ”crazy”, ett begrepp som som var populärt för 60 år sedan. Det gjorde jag, och här är en text jag fann. Och denna film (Galopperande flugan) lär ha varit viktig i sammanhanget. Jag minns att min pappa tog mig med på bio för att se den. Jag gissar att någon av pappas yngre medarbetare rekommenderat filmen.
I min flyghistoriska läsning har jag noterat att jag är mer road att läsa en bra skriven text än en text som strikt handlar om ett visst ”ämne”. Det är ungefär som någon (bl a Jens Lindell) sagt om radio, broadcasting alltså. ”Det fina med P1 att man kan finna sig sitta och lyssna till något man inte är särskilt intresserad av egentligen, men ämnet är så bra behandlat att man lyssnar”. Överraskningsmomentet. Nyfikenheten väcks – eller man känner sig i alla fall litet bättre till mods efteråt.
Här är DN:s artikel från 1998. Sidorna är hyggligt läsbara (klicka på bilderna och så har du väl förhoppningsvis en ytterligare förstoringsmöjlighet).
Kunde ha skannat den men det är mycket jobb med att foga samman fyra (?) A4-skanningar till en enda sida. I värsta fall blir man lätt tokig av allt ihopmallande. Hade jag begripit hur bilderna kan placeras jämsides i bloggen hade jag gjort det. D v s, jag kunde det, men då ville det inte bli full storlek på bilderna.
Mer om Blandarredaktionen och dess arbete finns här.
Kanske jag stannat i min utveckling eftersom jag fortfarande gillar Blandaren. Men att bli gammal är inte kul som framgår av denna rolighet från ”over there”.
I’ve had two bypass surgeries, a hip replacement,
New knees, fought prostate cancer and diabetes
I’m half blind, can’t hear anything quieter than a jet engine,
Take 40 different medications that
Make me dizzy, winded, and subject to blackouts.
Have bouts with dementia. Have poor circulation;
Hardly feel my hands and feet anymore.
Can’t remember if I’m 85 or 92.
Have lost all my friends. But, thank God,
I still have my Florida driver’s license.
Sudden, ”semper prokrastinerande” eller vad det kan bli på äkta latin. Får fråga Eva när hon är tillbaka.
