Nyligen tittade jag in i Haninges kommunhus, en fin byggnad som televerket lät bygga för sin radiosida och Telia Research och där jag själv arbetade några år kring 1990:
Här ovan har det berövats televerks-skyltar och den logperiodiska antennen uppe på masten Men här ett skimmer från fordom (ett klipp ur ett rastrerat foto av Britt Olstrup):
Jag vill minnas att Johannes Olivegren ritade huset. Namnet Telia Research användes faktiskt några år för att beteckna det gamla ”Televerkets Radiolaboratorium” (med vissa utökningar) innan huvudkoncernen antog namnet Telia.
Nå, i reception möttes jag nu av denna syn:
Jag blev först paff. Här kan man ju inte bli sittande och man kände sig som besökande närmast avvisad. Eller var det en kommun-stödd konstnärlig erinran om att kommunpolitiker eller för den delen vanliga kommunanställda i en alliansstyrd kommun minsann lätt kan rutscha av eller katapulteras ut om de inte är till behag?
Jag dristade mig att prova en stol och insåg att arrangemangets fjädrar verkade tänkta att underlätta att resa sig ur stolen och det ska en stel gubbe vara tacksam för Men anordningen såg inte helt välkomnande ut.
Jag kom också att tänka på flygets ”katapultstolar”, en term som används även i andra sammanhang exempelvis när det gäller att snabbt göra sig av med personer (eller att själv ge sig iväg). Liksom även ordet fallskärm.
Svenska flyghistoriker och FV-orienterade skiljer på katapultstolar och raketstolar, medan menige man tycker att katapultstol tillräckligt väl beskriver vad det handlar om i flygsammanhang samt att det alltså är ett ord som är användbart även för annat. På andra språk finns mer neutrala termer som ”ejection seat”, ”Schleudersitz” m fl.
Ordet ”katapult” kommer från latin och grekiska och har med ”nedåt” och ”slunga” att göra. Forna tiders militära katapulter utnyttjade kraften i tvinnade rep (och ev. elasticitet i träkonstruktion antar jag) eller annan energilagring såsom slungans princip Se Wikipedia.
Förslag att underlätta att ta sig från störtande flygplan kom tidigt, här ett amerikanskt patent från tidigt 20-tal och en illustration därur:
Skärmen skjuts ut separat och drar iväg föraren. Denna idé (Emile Scheemacker och Georges Raimonds amerikanska patent nr 1475322) omnäms i Stig Enerths artikel i Ikaros 2005, ”En återblick på räddningssystem” som i övrigt beskriver tyska insatser. Omkring 60 tyska flygare räddade under VK2 livet med de tidiga katapultstolar där Heinkel verkar ha varit central och som förekom i vissa flygplanindivider av typ He 162 Volksjäger, He 219 Uhu, Do 335 Pfeil, Me 262 Schwalbe m fl. Det första lyckade tyska skarpa uthoppet skedde 1942 (försökshopp 1941) medan det första brittiska försökshoppet skedde först 1946. Den första skarpa utskjutningen där skedde 1949, medan i Sverige det första skarpa hoppet i en Saab-stol i en J 21 skedde redan 1946.
I mina hyllor har jag en bok ”Eject! Eject!” av Bruan Philpott (Ian Allans förlag) varur jag skannat två sidor där man läsa hur man ordnade säkerheten i Heinkels försöksplan för raket- och readrift samt litet om den första skarpa utskjutningen m m.
Scheemackers idé påminner en del om en idé från Ryssland på senare år från företaget Zvezda, där man för mindre än 30 kg kan få en anordning där den utlösta skärmen och en krutkatapult svarar för själva utdragningen av föraren (utan stol) längs en utskjuten skena. Jag vet inte hur det gått med idén. 
Idag förses ultralätta plan med en fallskärm som bär hela planet, med personer och allt. Snillrikt men det går förståsbara för sig om vikter och farter är måttliga.
Nedan ett tyskt patent från Junkers som jag fann, jag har glömt var. Man var orolig över riskerna när man skulle testa störtbombning med den tvåmotoriga Ju 88 och insåg att för att få någon villig testpilot, måste man ordna något:
(Willy Messerschmitt dröjde väldigt länge, till början av 1943, med att ordentligt dyktesta Bf 109 men till sist måste han. Luftwaffe hade haft flera haverier. Ett plan specialutrustades vad avser roderorganen, speciellt skevrodren, och försågs med en katapultstol. Testpiloten Lukas Schmid fick uppleva hårresande sekunder. Antagligen fick han en ordentlig gratifikation för dessa flygningar; sådant var vanligt.)
Rumänen Anastase Dragomir var tidigt ute, redan 1929 provade han i Frankrike sin anordning, men jag har inte fått fram några detaljer. På rumänska frimärken hyllas han, men den stol som där visas är nog en senare historia.
Den brittiska järnvägsingenjören Everard Calthrop tog under VK1 patent på fallskärmar och en utskjutninganordning med tryckluft. Här ett demonstrationshopp från Tower Bridge. Han var vän med Charles Rolls och dennes död fick Calthrop att intressera sig för fallskärmar.
Med en raket kan få en längre accelerationssträcka (skonsammare mot ryggen) och högre utskjutningshöjd så skärmen hinner veckla ut sig även om man flyger lågt eller t o m är på marken. Här en skojig idé:
Bilden ovan är lånad från denna text av R. F. Sadler vid B. F.Goodrich Aerospace som handlar om raketstolar men även ger en historik.
I England studerades också problemet med att ta sig ut från ett snabbt flygplan, och sedan Valentine Baker omkommit vid en krasch 1942 ägnade sig James Martin i företaget Martin-Baker åt problemet. Man funderade bl a över ”rena katapulter” (svängarm) som denna som var tänkt för MB 6 (ett jet-projekt) men här har man ritat en Spitfire:
Bilden är lånad härifrån.
Tydligen tittade även bröderna Wright på svängarmsalösningen !
Här är några länkar jag använt när jag skrev inlägget:
http://www.freepatentsonline.com/1475322.pdf (USA-patent 1922)
http://www.ejectionsite.com/he162seat.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Ejection_seat
http://en.wikipedia.org/wiki/Everard_Calthrop
http://en.wikipedia.org/wiki/Anastase_Dragomir
http://archive.is/gHdcG (om raketstolar)
http://www.russianaeros.com/ejectorproduct.htm
Det finns mycket mer på webben att läsa i ämnet ”räddningssystem”.
Sudden
