Flera ämnen ligger på lut, men jag har inte orkat sätta ihop något. Jag vill ju gärna hitta saker att referera till genom länkar. Möjligheten till länkning är kanske den finess med html-språket som gör Internet så oerhört mycket bättre än pappersmediet i många fall.
Hade en kul sak på lut men när jag så i dagens tidning råkar läser ett porträtt av en omdiskuterad regionpolitiker finner jag att hon vuxit upp på en liten ö i Kalmarsund som heter Vållö. Och då stack mina tankar iväg!
Men först, personen porträtteras idag mycket välvilligt i DN och så här visuellt nuttigt med ett mjukt djur och övermogna bananer inleds artikeln medan texten antyder en viss oförståelse för dem som tycker annorlunda än hon:
I stort sett allt jag fått veta om henne tidigare, har stått att läsa i DN. Och mitt intryck från denna DN-läsning är att denna moderate sjukvårdpolitiker tillsammans med sin man, också verksam inom vårdsystemet, var/är närmast kriminell. Som Jan Guillou på sitt drastiska sätt uttryckte det för några år sedan: Förargligt nog med att Irene Svenonius (M) fortfarande springer omkring på fri fot. Trots att hon som politisk ekonomiboss i Stockholm är ansvarig för såväl korruptionsskandalen Nya Karolinska, världens dyraste sjukhus, som den under 14 år idogt privatiserade och försämrade sjukvården i Stockholm
Men tidningen tassar nu intervjun försiktigt runt detta, viktiga fakta saknas. Vilket också märks på några av läsarkommentarerna men många tycker hon sköter det hela bra. Ack ja.
I den långa intervjun märker jag att just inget säjs om hennes utbildning eller tidigare arbete. Intressant är att hon kommer från ganska enkla förhållanden men (kanske det borde stått och) blev moderat redan i unga år. Inget berättas om hennes syn på sin väg genom livet och hon verkar ganska omedveten om världen, både de lilla och den stora, det är väl det snällaste man kan säga.
Förut talade man om strebrar, ordet verkar ha försvunnit men gudskelov (!) finns många synonymer. Streben betyder helt enkelt sträva på tyska men streber har ju fått en dålig klang på svenska. Strebrar och pampar/makthavare vill förstås ge ett intryck av att vara ”som vem som helst” eller också ”mänskliga”. Husdjur eller små barn kan då vara lämpliga attribut. Som här:
Själv tycker jag att små barn <ca 9 år kan vara gulliga och plåtar gärna dem när de leker på kullen utanför. Men jag har förstått för att jag kan misstänkas vara en ”ful gubbe” så jag måste vara försiktig.
Kanske DN med intervjun vill be om ursäkt för allt negativt man berätta om henne? Eller hade jag tidigare styrts av mina förutfattade meningar när jag läste om henne? Eller är intervjun helt enkelt dålig?
Kanske DN vill förnya intervjuillustrationens konst. Vad ska man t ex tycka om denna intervjubild i DN som för mig verkar närmast förlöjligande.
Vad vill DN och kan man lita på DN? Att säga emot ”sanningarna” från våra ”oberoende mainstream-medier” behöver inte alltid vara desinformation. Även mainstreammedia desinformerar, ibland avsiktligt, ibland oavsiktligt. Vad som är rätt eller fel är svårt att klura ut. Och inte minst tröttande. Även Gud måste koppla av ibland.
Ser just nu att i en signerad ledare i DN anses att ”vänsterns fixering vid Svenonius har gått för långt”. Jo, hon är väl egentligen bara en ganska vanlig pamp, men vad ska man göra för att komma åt pampfasoner? Sedan tycker jag ju att DN själv har gjort mycket för att skapa misstro mot henne. Tidningen kallar sig oberoende liberal men verkar mest vilja söndra det vi har skapat. Hetsar oss.
Nej, nu istället till Vållö, en ö i Kalmarsund! ”En ö utanför Öland” som en ung person skrev på SFF Forum en gång och i princip har han rätt men… Nå det handlade om ett amerikanskt flygplanvrak från kriget på havets botten i närheten av Vållö som ligger så djupt (42 meter) att det kräver rätt mycket av den amatördykare som vill ta en titt på det. Så här skrevs i Bo Widfeldt/Rolph Wegmanns ”Nödlandning” om själva händelseförloppet.
Även här kan man läsa om händelsen. Den togs för länge sedan upp på SFF Forum bl a av Johan Kjellin, som hade skapat en sajt om ”flygarkeologi” där jag bidrog med två bilder och en berättelse till sajten, som har försvunnit för länge sedan. Man här är en av bilderna, två sidor ur ett nummer av ”Flyg” från 1944 om vad man ska göra om man måste nödlanda på vattnet med en Flygande fästning:
Långt senare stötte jag en dag samman med Johan i skogen söder om Stockholm. Vi var ute på vrakletning förstås.
Tillbaka till DN. Mycket bra har jag i alla fall läst och läser där. På den gamla goda tiden fanns en medarbetare som kanske var mer författare än journalist nämligen Jan Olof Olsson, signaturen Jolo. Han hade sinne för osannolika sammanträffanden. Som någon (Kurt Mälarstedt) skrivit: Där finns en vibrerande nyfikenhet sida vid sida med djupa kunskaper om stort och smått, en exakt känsla för små triviala detaljer som belyser stora sammanhang, ett sätt att vara närvarande och samtidigt stå vid sidan av, en lyhörd känsla för stämningar, tonfall och dagrar.
Mer om Jolo hos Jolosällskapet.
För några dagar sedan fanns på NoN-sidan ett trevlig berättelse baserad på Jolos berättelse ”Slipsen i Krakow”:
Ett jobb som professor i lotteri (!) i Peking verkar osannolikt men fanns faktiskt. Och skolan i Dulwich har även jag överraskats av. Mer därom i en kommande bloggning hoppas jag. Jag har samlat stoff men det får räcka nu.
Jag har dock dristat mig att för anglofiler och nostalgiker lägga ut en skanning av titelnovellen i boken ”Slipsen i Krakow”. Den ger mig en känsla av ”spleen”, kanske ett okänt ord idag. Som illustration därtill en av de många slipsarna.
Ja så får det bli!/Sudden