Allt fler restriktioner på vardagslivet införs nu för att stoppa covid. Olika i olika länder. Ibland lättar man på gamla regler, ibland inför man nya. Det blir allt rörigare. Är man optimistiskt lagd antar man att covid-19 inte är värre än ”vanlig influensa”.
DN gör verkligen sitt bästa för att göra läsarna vilsna, osäkra eller rädda. Men verkligheten är förstås så beskaffad.
Och har man uppnått den ålder jag nu har, inser man att man kan dö av vad som helst, ja t o m helt enkelt av ålder. ”Av sig själv” så att säga. Lever man dessutom rätt isolerat, svårt att röra mig som jag har, påverkas man inte så mycket av pandemin. Förutom att folk säger att de av omtanke om mig på grund av smittrisken inte vill träffa mig, något som är trist. Men så mycket av vår strävan är fåfäng.
Man kan roa sig med att räkna ut hur stor sannolikheten är att jag på morgonen, ännu litet sömnig, kan hälla i mig alla 14 pillren utan att tappa något enda, om sannolikheten att jag under hanteringen tappar ett piller är 1 på 10. En annan räkneuppgift värdigt en realstudent är hur långt ett runt piller kan rulla på golvet om man tappar det från 1,5 meters höjd. ”Friktionen mot golvet kan sättas till 0,2. Från luftmotståndet bortses. Extrauppgift: Varför rullar ett runt platt piller så mycket oftare än det hasar?”
Apropå att tappa något på golvet kommer jag att tänka på ett skojigt sätt att experimentellt fastställa värdet på talet pi (3,14) som Stig Olsson beskriver i sin bok ”Matematiska nedslag i historien”, en bok jag lånade på bibblan som var så bra att jag skannade den i sin helhet! Flera bilder på denna bloggning är lånade från denna bok.
Här nedan gör en kapten Fox under det amerikanske inbördeskriget (han hade ledig tid när han återhämtade sig från sina sår från ett känt fältslag) ett praktiskt försök på ett brädgolv baserat på den franske matematikern Buffons metod och får resultatet pi=3,142. (Exaktare värde är 3,141593…) Tanken svindlar att man genom ett så handgripligt experiment kan få rätt på det synnerligen abstrakta och svårfångade talet. Ett av de mer bisarra inslagen i talet pi:s historia är detta exempel på den ibland konstiga amerikanska lagstiftningen. Mer att läsa här. Och här är ett finurligt cirkelbevis.
Det börjar bli dags att skriva julkort och inköpa presenter. Beställde två fickalmanackor, alltså ett knubbigt brev som går genom brevinkastet. Säljaren anlitar en distributör med mottot ”Vi levererar alltid fram till postlådan”. Jag antar att med ”postlåda” avses det jag kallar brevlåda men som också kan vara ett brevinkast i en våningsdörr. Blev nyfiken hur de hålla sitt löfte, jag har ett porttelefonsystem som är litet knepigt, bl a krävs att jag har min mobil igång. Aha, tänker jag, de anlitar förstås Post Nord eller Citymails vanliga brevutbärning (undrar förresten hur de så enkelt kommer in i låsta portar)! När jag så kl 04.30 sitter nyss vaknad vid min PC hör jag en duns från hallen, någon har kommit in i porten och stoppat försändelsen i mitt brevinkast! Jag har tidigare fått ”vanlig post” nattetid. När jag en gång mötte brevbäraren (Post Nord) frågade jag honom om detta, och han svarade litet undvikande att sådan nattlig utbärning hade han ”hört ryktas om”.
Bilden är tagen 2003 i Hammarbyhöjden dit jag begett mig enkom för att plåta denna redan då historiska brevlådemodell. De två lådorna utanför min ICA-affär har förresten fått textinformationen omkastad, d v s den gula lådan sägs vara för lokal post, men jag tror att det är färgen som räknas. (När jag nu la på några utrikes julkort, var felet rättat. Tror man bytt lådor av andra skäl.)
Ser att begreppet/termen ”air mail” fortfarande är i bruk. För mig känns de 300 meterna till brevlådan jobbiga och även av andra skäl har e-post tagit över. Fast just e-post verkar överspelat, folk sms:ar eller skriver på Facebook.
Jag ägnar mycket tid att laga saker stället för att köpa nytt. Jag har på äldre dar fått mer pengar att röra mig med, så jag behöver egentligen inte reparera. Det är bara att köpa nytt fast det är numera ett problem att ta sig till en affär (har ej bil längre). Så är det ju faktiskt kul att ännu kunna åstadkomma något. Här litet pyssel:
Förr i tiden hade man större projekt:
Sedan tar den nya iPhonen tid att förstå. Jag gör framsteg men det är en hård kamp med stunder av verkligt dåligt humör. Men allt var inte så enkelt förr i ungdomen, särskilt gad ser jag inte ut här på Skarpnäck i juni 1957.
Sudden