Så här års tillbringar jag mycket tid på balkongen, lägger ned en väldig massa tid på att ”sköta” mina odlingar eller sitter och filosoferar eller tittar ut på omgivningen, inklusive himlapällen. Människor och djur. Har skördat första potatisen, satte vanliga fjolårspotatis från ICA-butiken. Ser till att tomatplantorna får stöd, vatten och så mycket ljus som möjligt på min österbalkong.
Detta är inte tomater utan ”potatisfrukter”. De två arterna är släkt har det sagts mig.
Kaprifolen har fått några få blommor, kortlivade men möjligen har det doftat gott vissa ögonblick. Annat var det förr i tiden:
Bilden är från min radhustid 1974. Kvinnan är Sigrid Martinelle, mor till mina modellflygkamrater på 50-talet, Hans och Bengt. Till höger skymtar min 3-årige son Ove, numera en 50-årig ingenjör.
Kakbord av denna ymnighet är en sällsynthet i mitt liv numera. Det mesta man äter och som är gott är ju onyttigt sägs det. Varje gång jag ser leverpastej eller messmör och får begär, dyker en sträng sjuksköterska upp i minnet, dessa varor innehöll socker. Förresten fick min läkare av belarusisk börd säga ordet ”socker” tre gånger innan jag förstod vad han menade. Och detta skedde ändå före munskyddens tid.
Klematisen verkar få några blommor i år men de vänder sig från mig så jag ser dem knappt. Här en selfie från 2017.
Blir det några hallon? Skadeinsekter äter bladen. Sådana har jag tidigare haft på andra växter.
Några fler bilder från balkongen:
Barn från den närbelägna förskolan (”dagiset”) fick denna dag åka vattenrutschkana. På vintern är det ett ständigt rutschande nedför denna välsignade kulle. Barn och ibland hela även familjer leker på gräsmattan och det finns en lekplats och en liten fotbollsplan och en grillplats Ibland dukat med långbord för middagsätande; många invandrade från mellanöstern finns här. Flaggan jag sydde i slöjden för nästan 70 år sedan och det var nog det året jag fick mitt enda BC-betyg unde min skoltid (i slöjd), diverse läsning, ett arrangemang av blad från en kanadensisk väggalmanacka (synd att man inte använder bilderna tyckte jag). Så äldsta barnbarnet Jesper med thai-mat. Balkongdunklet är ofta ett problem vid fotografering. Slutligen den första moroten och de första potatisarna.
Vidare ser vi en mås och sådana får jag ofta se kretsa. Jagar de insekter eller gillar de att flyga termik? Följde med blicken en mås som fann en termikblåsa i flaggstångknopphöjd och så i 5-6 stora cirklar tog sig allt högre och som under kanske en minut inte rörde på vingarna. Han höll sig i samma blåsa men i dennas nordvästra del stötte han vid varje varv på någon slags turbulens och vinglade till. Våg eller annan vindskiktning? Handlade det om dynamisk segelflygning? Måsen drev med vinden allt högre och längre bort och till slut blev den alltför svår att följa med blicken.
En levande utsikt med människor och även djur. Hade tänkt att via måsars och svalors flykt och andra beteenden komma in på överljudsflyg men det får räcka så här. Men fundera på:
- Varför flyger tättingar i ”kastparabler” medan andra fåglar flaxar i jämn takt?
- Varför tar sig fåglar ibland fram på marken i små hopp men stegar fram mer värdigt när de inte har bråttom?
- Varför rör fåglar ständigt huvudet i riktning framåt-bakåt när de går?
- Varför har tornseglaren pilform på vingarna, medan andra fågelvingar ser annorlunda ut. Ibland spretiga vingspetsar, varför?
- Att vissa fåglar ibland ryttlar, hur kan de mäta sin position så exakt?
- Man har funnit att insekter har vissa organ som fungerar som ett gyro; alltså hjälper till att göra flykten stabil.
Sudden