Pedaler primärt

Jag undrar varför man så ofta stöter på den felaktiga stavningen ”stadsminister”. Och bara Grönköping har ”stadsråd” så vitt jag vet.

Bilden lånad från Grönköpings veckoblad.

Fick ett kort brev från läkaren på vårdcentralen. ”Vi har fått svar på dina prover. Proverna är oförändrat jmf tidigare. V g se medföljande utlåtande. Om du har frågor el kvarstående besvär då boka läkartid för uppföljning”.

15 st olika provresultat, alla ligger inom ”toleranserna” utom tre, så strikt procentuellt är jag väl ”nästan frisk”. Via webben kunde jag hitta förklaringar vad dessa prover av obekanta storheter med dåliga resultat avsåg. Inget var helt oväntat och jag är inte speciellt oroad eftersom jag inte tror att de har att göra med att jag mest känner mig ”döfärdig”. Vilket var det egentliga skälet till att jag gick till läkaren, ett besök jag förresten fick vänta på två månader. Läkaren var sjuk se.

”Goddag yxskaft” alltså. Nå, besöket hade väl noterats som en årlig diabeteskontroll, jag anses ha åldersdiabetes. Själv undrar jag ibland vad jag kommer att dö av. Nå, man får väl ta en dag i sänder och så ger det väl sig med tiden. I morgon fyller jag 82, inte så dåligt i alla fall.

Vid läkarbesöket var f ö två läkarstuderande närvarande för att öva. På läkarens fråga om när jag fick min diabetes, uppstod ett lättande allmänt skratt när jag sa ”den fick jag av dig”. Han borde ju liksom veta.

Här en tidig teckning av P C Jersild i hans bok ”Professionella bekännelser”:

Inte undra på att vårdsystemet funkar dåligt, man är fast i sin egen värld. Det gäller för patienten att stå på sig.

Jag sitter mest inne, barnen hjälper med inköpen. Tycker till på Facebook och SFF flyghistoriska Forum. Sakta försämras ordningen i lägenheten, jag orkar bara inte.

Halkade in på sidroderpedaler på SFF Forum in i en tråd om att nu finns den nordiska segelflygtidningen Nordic Gliding & Aviation Magazine enbart på webben . Orsaken var ett minne från 1966 när jag lärde mig segelflyga och som jag tyckte var trevligt att berätta; min instruktör hade nämnt och även visat hur man i DFS Olympia ”trampade liksom inåt”. Jag ser honom framför mig; här ser vi Tage H 1966. Han är nu 91 enligt Eniro.

Kvinnan är Eta R, en väninna till min hustru och som var den den som fick mig att våga ”ta steget upp i luften”. Jag satt ju sedan min barndom fast i tanken ”flyga kan en som jag ju inte klara av”. Det gick faktiskt men det var ändå ”inte min grej”. 180 timmar blev det.

Tage hade en speciell humor och underfundighet, här med sonen Magnus vid en DM-tävling 1973.

Här ses han i instruktörstagen 1966.

Nå en mycket sakkunnig person beskrev då i tråden på Forumet pedalarrangemanget på Olympian (som var olika på tyska/svenska plan och på brittisktillverkade Eon-Olympia) och visade även bilder i SFF-tråden . Jag tyckte jag fick belägg för att jag mindes min lärares ord rätt. Planets pedaler har ”hälkappor” som i K 8b (se SE-TCK nedan) och verkar vara litet konstigt vinklade.

Här en titt på -TCK fotutrymme. Jag minns hur plåtvinkeln för bogserkopplingenss gula knopps wire skar in i mitt knä när jag skull skeva. Pedalavståndet regleras med de tandade stängerna.

Jag hade ju förstås innan jag sett Eon-pedalerna i bild googlat om jag från webben kunde hitta någon om Olympians pedaler och fann då en engelsk haverirapport om ett dödligt haveri 1966 där pedalerna spelade en viss roll. En späd kvinnlig pilot hade antagligen råkat hasa fram i sittbrunnen och fötterna hade då kommit förbi de enkla ”pedalpinnarna” och då kunde hon vid sin lodräta dykning inte ta spjärn mot något, utan hennes kropp tryckte spaken framåt och planet stod på näsan ända ned i marken:

Det låter inte otroligt, man hade ju också tydligen observationer hur störtningen gick till. Själv är jag så storvuxen att jag alltid hade svårt att få plats i ett segelflygplan men denna kvinna behövde kuddar och selen satt litet löst (och en trimvikt på bortåt 20 kg krävdes). Jag minns också från de första årens segelflygande hur noga många var att hitta den rätta kudden eller sittdynan. Jag minns f ö inte att trimvikter behövde användas på våra plan (1966 och senare).

Här har SE-TFN, en Ka 6E. Pedalernas läge regleras som K 8:an. Till det blå luftbromshandtaget är även en hjulbromsvajer kopplad via trissan man ser. Som jag minns det höll man hälarna mot durken. Notera urkopplingshandtaget placering eftersom kopplingen satt ganska rakt nedanför under flygplankroppen så att den lämpade sig även för vinschstart.

Här nedan är ÖSFK:s Zugvogel (Flyttfågel) SE-SYG. Man ser inte mycket av pedalerna. Syrgasutrusning hade varit monterad. Jag flög planet flera gånger för drygt 50 år sedan och gillade planet. Planet flyger nu i Chile!

Här är Foka IV SE-TFR. Sittställningen är närmast liggande och man hade hälarna uppe på pedalerna. Jag fick kämpa att hålla huvudet framåt men då slog min panna i huven. Det var inte så bra att behöva se ned längs näsryggen!