”Man lever på nåden” sägs det ibland. Även om nu Adam Gul sade sig ”leva på hoppet och stolen”. (Ca 1:02 in i ljudfilen. Se även här.) Under den aktiva dagen kan den fortsatta tillvaron ibland bedömas som omöjlig eller hotfull. Men i bästa fall lugnar det ned sig framemot kvällen. Man har ju fått uppleva ytterligare en dag. Borde man då kanske bli religiös? ”Jag kan inte räkna dem alla…” o s v.
Ja, hur ska det sluta egentligen? Här ett ganska bra slut. Åtminstone rent berättartekniskt:
Så slutar P C Jersilds ”En levande själ”. Ett förklarande citat:
”Jag är en naken hjärna som vilar i ett akvarium. Ena ögat har de låtit mig behålla. Det sitter som ett litet målat ägg på sin stängel framför själva hjärnan. De har tagit bort allt som jag inte behöver: kroppen, halsen, ansiktet, själva kraniet, ögonmusklerna. Men ett öga har jag fått behålla. Jag ser bra – men bara rakt fram. Av någon anledning har de också lämnat ytteröronen kvar. De slokar sorgset på var sin sida om de grågula, veckiga hjärnhalvorna…Sammanfattningsvis ser jag ut som en trådig havsmanet med ett uppspärrat emaljöga i fören.”
Det är Ypsilon, huvudpersonen i PC Jersilds roman, som beskriver sig själv på detta sätt. Mer om romanen och en analys av Jersilds syn på saker och ting.
Jersild har sinne för poänger. Min ”favoritförfattare”. Man har ju en del gemensamt.
Har förresten sett att han kommenterat pandemin i pressen. Ett debattinlägg, sådana är ofta jobbiga. Har förresten lyckats prenumerera på SvD även om jag inte begrep de frestande introduktionserbjudandena utan direkt betalade fullpris. I viss mån bidragande var att Lena Andersson flyttat från DN till SvD men jag orkade inte läsa hennes första inlägg där. Och SvD:s jämfört med DN lugnare tonläge gör läsandet ganska ointressant. Man förstår att några väljer att bli populistiska för att höras – typ DN:s ”Excessen-stil”. För att inte tala om Hitler.
En förbannelse är det minsann att det ska va så svårt att bli förstådd.
Den i det första citatet omnämnde Paul Broca var central i neurologins historia. Någonstans finns hans hjärna bevarad. Han sparade själv på hjärnor och även på annat håll har ”stora” hjärnor bevarats i from förhoppning att man därigenom skulle kunna avslöja något om det mänskliga tänkandet.
Och så själva ”behållaren” för det hela. En gång lär någon försökt sälja en barnskalle som ”Swedenborgs skalle som barn”. Ray Bradbury har skrivit en ”skräckhistoria” om vårt i andliga sammanhang ack så bortglömda skelett.
Apropå krångliga texter: försök förstå denna haveribeskrivning som jag råkade stöta på. Som är extra svår innan man insett vad förkortningen THS står för (att hela stabben kan vridas för att få rätt trim). (Wikipedias berättelse är säkert lättare att förstå. Där upptäcker jag följande text, som förklarar hur svårt det kan vara för en pilot ibland att förstå ”alla detaljer”: The investigation also revealed that the pilot had been trained for the A300 on a flight simulator in Bangkok which was not programmed with the problematic GO-AROUND behavior. Therefore his belief that pushing on the yoke would override the automatic controls was appropriate for the configuration he had trained on, as well as for the Boeing 747 planes that he had spent most of his career flying.)
Inte lätt att vara pilot i ett modernt trafikplan och även Airbus-plan kan förstås vara ”knepiga”. Ibland tycker jag att det är smått orättvist att Boeing drabbades så väldigt hårt av problemet med 737 Max.
Apropå teknik har jag väl skrivit att min rullator nyligen ”vek ihop” sig två gånger. Därtill ”brakade den ihop” när jag satt mig att vila på den; nå sitsen sjönk plötsligt och skrämmande ned någon centimeter på ena sidan. ”Graceful degradation” kallades en gång ett sådant välartat felbeteende. Har funderat på om orsaken till hopvikningarna egentligen inte var en sliten låsklack utan ett brott på en bult som kanske skjuvats av tidigare men som först bara gett upphov till glapp (så låsklacken inte greppade) tills det hela föll isär mera.
Skjuvning var förresten länge ett obegripligt ord för mig, stötte först på ”wind-shear” på 60-talet i Aviation Week och andra sammanhang. Annars är fenomenet viktigt när det gäller nit- och bultförband.
Sudden som hämtat ut en ny rullator men som ”lagat” den gamla