Först några allmänna saker:
Tänk, en gång var ordet ”radikalisering” något fint; det innebar att se på saker med öppna ögon. Nu är det ett sätt att benämna förtappade och förkastliga människor (som vi tycker) av muslimsk trosuppfattning som ska straffas, såsom nazisterna straffade judar en gång.
Lätt kaos råder om USA efter valet. Det där med demokrati är svårt. Liberalerna vill ha ensamrätt på ordet. Det vet väl minsta unge att ”den bäste och starkaste bestämmer”. Det funkar inte alltid som Svensson och DN tycks tro.
Apropå USA har ”Grynet” uttalat sig, han gillar inte utvecklingen i USA (betalvägg). En äkta radikal gammaldags folkpartist- jag kan inte låta bli att gilla honom.
Eva har problem med både digital-TV och sin dator. Elände. Än så länge fungerar mobiltelefonen. Det var litet tjafs med operatören som tog ca en månad att reda ut och kostade oss en slant och inte minst en massa oro. (Telefon borde vara en medborgerlig rättighet.) Få se när det blir knas igen. Hur som haver, ”det hela” är nog kört känns det som. En vacker dag händer det Eva eller mig något så…
Inser att jag måste strunta i vissa saker, orkar bara inte med. Har svårt att handskas med alla mina piller. De sällsynta gånger jag far med sopborsten över golvet finner jag alltid något piller. För att inte tala med allt bök att få dem hem från apoteket. En gång hade vi ett Postverk…
Testade min router som stått oanvänd sedan Jesper köpte den för ett halvår sedan. Försökte begripa alla alternativ men kopplade sedan ”efter bästa förstånd”. Och si, det gick. Tills tidigt morgonen därpå. Stendött. Kopplade bort den och jag fick gusschelov kontakt på vanligt direkt sätt. Hade i mitt minne en tidigare erfarenhet av man kan inte kan skifta dator utan vidare utan måste vänta någon timme. Men icke så nu.
Nu till vindrutorna! Det putsades huvar på segelflygplan. Det gällde att göra rätt, använda rätt tvättmedel eller hur det var. Jag avstod från att försöka – man kunde ju göra fel.
Nå, kanske jag inte minns så mycket mer än att en tid fanns i alla fall en liten varningstext på den nya Ka 6:an SE-TFN:s huv, lydande ungefär ”inga repor i vår fina huv!”
Ett minne från 1967-68 förknippat med en person boende någonstans på den rätt avlägsna småländska kusten som hade med bilskolor att göra. Han och hans hustru kom ibland upp till Vängsö för att han skulle göra långflygningar med SE-TFN. En gång hade han hittat termik över alkoholistanstalten i Åsbro söder om Hallsberg och berättade att han kände spritångorna när det steg!
Bilden är från ”Digitaltmuseum” och antagligen från 1960. Som segelflygare tänker man ju på att öppningen i det omgivande skogslandskapet och de många taken kan utlösa termik.
Denna ”anstalt” med en ”fabriksskorsten” söder om Hallsberg skymtade jag under många år på mina många resor med bil till mina föräldrar boende vid Vätterns strand nära Askersund. Senare lades vägen om och jag såg konstigt nog inget av anläggningen längre. En kartkoll jag gjorde nyss visar att jag antagligen tittat åt rakt fel håll!
Den stora fastigheten har genomgått varierande öden, från ha varit tänkt som en pampig herrgård blev det ganska direkt fattigstuga och så ”alkoholistanstalt” och så småningom kursgård för elkraftbranschen. Och även annat.
SE-TFN, en Ka 6E (ibland kallas planet K 6 E), var ny då 1967. Jag flög det en hel del.
Trevlig men ett bräckligt äggskal till kropp. Notera den svarta spiralfjädern, en fuskig höjdtrim. Man vickade på hela stabben, Ka 6E hade en ”all flying tail”. Planet är förknippat med ett sorgligt öde för en inspirerande och annorlunda klubbkamrat. Kraschade definitivt senare vid ett verkligt dramatiskt haveri i Skåne ca 20 år efter det jag flög det i min klubb. Sic transit.
(En något risig Ka 6CR vi hade hyrt några veckor hade vanligt höjdroder men samma trimfjäder. Den lät ”splong” när man började termikkurva.)
Åter till vindrutor och annat för att se bra ut. Jag minns att några gånger var jag störd av en lågt stående sol och att reporna störde. Att det bildats imma eller t o m frost har jag inte varit med om men sådana problem finns . Vid fjällsegelflygning satte man ibland in ”imrutor”, precis som personbilarna hade på 50-talet. Här kan vi se en sådan ruta och på köpet få läsa annat trevligt.
Här en radikal lösning; ingen ruta alls!
Hittar ingen bild av imrutor i segelflygplanshuvar men har sett sådana. Per Fornander flög en gång mycket högt, drygt 10 000 meter, och jag minns från hans muntliga berättelse (på CD, tänk att ”simpel” ljudinspelning är så svårt!) att sikten utåt tidvis var problematisk – som även mycket annat. Här ett klipp ur Ottsjö-kompendiet:
Onsdagen den 19 mars (1986) återkom det ”rosa vädret” med fantastiska lävågor till sent på kvällen. Nästan 30 man hade varit ”uppe och vänt” på väl 6 000 m, några ännu högre. Per Fornander, Östersund i sin Jantar Std rapporterade att han passerat såväl 8 000 m som 9 000 m och det steg fint över Ottsjöns östra ände, rakt framför ett linsmoln som vi såg från isen. Någon radiotrafik med Per ville inte lägret störa honom med i detta läge. Så meddelade Per att han passerat 10000 m fortfarande i stig. Eftersom kölden var ca -50 C och barografen inte ritade högre, återstod en försiktig nedfärd. På denna höjd visar hastighetsmätaren alldeles för låg fart, dvs. TAS är 1,8 ggr högre så luftbromsarna är ett riskabelt kapitel. Allt gick väl och Per landade efter 1 tim 41 min. Ett rekord i rekordet. En bra nog genomfrusen pilot hjälptes ur planet, så även barografen som snällt hade ritat ända till trumkanten.
Den glädje Per, som gammal vågveteran, kände där i skymningen när Jantarn rullades in i viken, går inte att beskriva. Allt var så osannolikt, men var samtidigt resultatet av det vi kämpat för i alla slags väder och vindar. Nu var det bevisat att en skicklig pilot i ett väl utforskat område kan flyga ända upp i stratosfären, även med måttliga höga berg när allt klaffar.
Ny ansats om vindrutor! Det jag ville säga var bara att man försökte ”luta vindrutan framåt” för att undvika reflexer i glaset. Tror jag. Jag har någonstans läst att många gamla piloter ville flyga öppet; öppen cockpit var ju i början regel hos t ex Junkers. Här en tremotorig Stinson från 30-talet, bild från Wikipedia:
Miles Falcon hade också en sådan vindruta. Här G-AEEG, f d SE-AFN plåtat av mig på Barkarby i juni 2002:
Såg i min ungdom en bild av hur Curtiss C-46 skulle sett ut med en sådan vindruta. Det var ju ett plan med en maximalt mjukt rundad nos där rutorna ”låg i liv” med det strömlinjeformade skrovet. Se https://smdb.kb.se/catalog/id/002619549
Tänk om det blev imma på rutorna! Nådde man fram att torka? Här en ruta ur en smalfilm som Robert Widmark (Baskerville) en gång sände mig. En viss fingerfärdighet behövdes när man skulle dra på!
I denna film kan man skymta att ytan mellan instrumentbrädan och vindrutan i denna 65 år gamla C-46 tycks var täckt av en duk vilket också kan ses i Baskervilles film.
Minns Transairs C-46:or kravla sig uppåt på Stockholms himmel; den var så stor att den tycktes röra sig långsamt.
Slutligen några mer allmänna visdomsord jag stött på:
- Kungen är vårt skydd mot en svensk Erdogan, eller Trump. Det är värt ett par hundra miljoner per år. <Till monarkins försvar>
- Varför detta intensiva hat mot kvinnor som förlåter sina män? <En läsarkommentar till en DN-kulturjournalists oförmåga att i sin recension av Katarina Frostensons senaste bok förstå författaren. Det bör ju en recensent kunna. Dessa PK-feminister!>
- Det paradoxala med akademihistorien <DN:s sluggande, Kulturprofilen, Frostenson> är att dess främsta offer blivit en kvinna trots att den framhålls som en strävan att upprätta kvinnor.
- Klimathotet har lika mycket med vetenskap att göra som Lysenkoismen i forna Sovjetunionen. Även där betraktades de som tvivlade på den politiska sanningen för förnekare. (Citat från Johan Montelius, klimatrealist)
Sudden