(Liksom Nordisk Familjebok hade supplement, d v s några tilläggsvolymer för att hjälpa försäljningen av restupplagor, där jag från min tidiga barndoms läsning minns att Adolf Hitler bedömts viktig nog att få ett helsidesporträtt i supplementet, har även denna bloggning fått ett supplement.)
Fick igår kallelse till tandläkare Sofia för det årliga besöket i början av december. Började oroa mig för hur jag ska komma dit, tänk om det blir snöoväder när jag skall ta mig till Sköndal en mil bort och orkar jag ännu en gång med den rätt höga trappen upp till hennes mottagning ovanför butiksvåningen i markplanet.
Och ”som ett brev på posten” trillade alldeles nyss en tand ut på tangentbordet, helt utan orsak (?) En lätt lätt gulfärgad sak med ett metallstift i. Min tandläkare Sofia har sagt att kariesen och förfallet är så elakt att det börjar bli svårt att göra något. Hon påminner envist mig vid varje besök att jag ska använda eltandborsten. Jag tänker därför på henne varje gång jag borstar tänderna med en viss skuldkänsla därför att jag gör det manuellt. För då känner man ju att man verkligen gör något!
Jag är inne på min andra elektriska borste, den första plockade jag så småningom isär och visade henne. Den hade ett ”batteri” som såg precis ut som sådana brukar men måtten var en liten, liten aning annorlunda vilket gjorde det omöjligt att byta batteri till ett ”vanligt” sådant! Fick se att borsten faktiskt inte roterar utan vrids fram och tillbaka. Tog foton av den sönderplockade borsten som jag nu tyvärr inte hittar i min dator. Istället får det bli en 44 år gammal gotlandssomrig bild av två tandborstande söner, Robert och Ove:
Här är takmålningen ovanför Sofias tandläkarstol som jag har framför ögonen när Sofia donar och har sig. Numera gör det nästan aldrig ont hos tandläkaren, det var ju en fasa när man var barn sägs det även om jag själv inte minns några svåra tillfällen. Hon bedövar nu förstås då och då, mer än det gjordes i min barndom.
Konstnären heter Daniel Fahlström , kusin med Jacob Holländer vars plan han målat och han målar tydligen det mesta. Jag gissar att Sofia eller hennes far eller mor (som hade praktiken förr) har behandlat ”bilbärgaren” Svempa som bor i närheten och som då skänkt eller betalt med denna målning. Jag noterade att han i en tidningsintervju nämnde att grannarna i villakvarteret var litet undrande när han, känd f d raggare och bilbärgare flyttade dit, och det undrade jag också när jag råkade passera hans hus när jag bodde i Norra Sköndal och då såg någon maffig bärgningsbil.
Sofias mor Barbro var tidigare min tandläkare och i hennes behandlingsrum där nu tandhygienisten Maria arbetar finns detta andra verk av Fahlström som jag också ofta vilat ögonen på.
Apropå häftiga lastbilar var min mellanson Ove intresserad av sådana. Ja, han var en lastbils-spotter, alltså skrev långa listor med de fordon (åkerier) han observerade på Nynäsvägen i vårt grannskap. Han kom sedan att under några år arbeta inom fordonsindustrin. Här en tidig teckning av honom. (Eller har jag gjort den? Originalet ligger i chiffonjen i hallen men jag orkar inte leta just nu):
Här en översiktsbild gjord av en 6-årig Ove. En bild som säger en del om Ove. Men vad?
Här ett av Oves LEGO-byggen:
Och slutligen ett Svempa-bygge:
Sudden