Ja, hur ska man börja?
”Om du visste med vilken ringa visdom världen styrs” sa Axel Oxenstierna tröstande till sin unge son när denne skulle skickas iväg till förhandlingar på hög nivå. Ungefär.
Ett exempel på en person som ändå inte drar sig för att torgföra sina nojor är DN:s chefredaktör Peter Wolodarski. Här ett omdöme om honom i en kommentar till en av hans ledarartiklar som jag instämmer i.
”Man kan vränga bilden av skeenden genom att betona vissa fakta och undertrycka eller ej omnämna andra fakta. PW har säker rätt i många avseenden och kanske också, eller till och med troligen, i huvudsak. Dock kan man inte lita på honom riktigt för att han så rabiat och alltid driver kampanjer mot Putin, Trump och SD. Han tar alltid fram det som talar för att de är skurkar och bedragare. Allt blir så ensidigt, förutsägbart och propagandistiskt att hans texter förlorar värde och trovärdighet bara genom hans ensidiga idoghet. Vad som är sant och vad som är falskt är alltid litet glidande i hans texter. Det känns alltid så. Man får alltid den misstanken. Vad undanhåller han nu, hur har han förenklat bilden den här gången för att det skall stämma med DN´s förbestämda bild? Det är verkligen synd. Jag beklagar det uppriktigt. Vill inte att det ska kännas så när man läser chefredaktören för Sveriges största, liberala tidning.”
Måttfullhet pryder en man. Ack kära DN, varför detta förfall? Ska man gå över till SvD vars historiska arkiv dessutom är bättre än DN:s. Och ger exempel på många riktigt bra artiklar. Journalister är inte alltid så okunniga som jag ofta tycker. Även om jag just nu läser i DN om något som hänt ”utanför Askersund”. Visar sig vara i Olshammar, som hör till ett helt annat grannskap. Om nu kan tala om något sådant i detta fall. Ack ja.
Fast Olshammar ligger faktiskt i Askersunds kommun och betraktar man kartan ser man att det faktiskt är relevant att ange ”Askersund”. Ännu gäller dock barndomens uppfattning om vad som ligger var.
Luften från Olshammar har man dessutom ofta känt; man såg röken från skorstenen från andra sidan sjön. Bara 11 km bort – men ett annat grannskap. (Blåste det från annat håll, kunde det lukta Kvarntorp – men det är en annan nog så intressant historia. Och avgjort en annan kommun.)
Under vattenytan ligger någonstans mitt i bilden ett störtat Draken-plan på kanske 80 meters djup. Piloten hoppade fallskärm över Medevi på hitsidan sjön – ett mycket speciellt samhälle.
Klimathysterin är ju ett annat elände som anammats av våra journalister med DN:s kulturchef i spetsen. Denne har också gett kraftfullt stöd för MeToo och vill därtill krossa Svenska Akademien. Undrar förresten om Aftonbladets Åsa Linderholm egentligen måste avgå genom att hon onekligen bidrog till MeToo:s sorgliga följder. Hon skrev begripligt även om hon på sitt sätt är lika ”troende” som Peter W och hans medarbetare.
En Facebook-vän till mig lägger ofta in ”oerhört estetiska” bilder; jag undrar var han hittar dom. Typ flådiga Hollywood-skådespelare eller ”surrealistiska” bilder.
Bild från Wikipedia.
Nu hade han på FB visat något som jag ej kan återfinna – det händer ofta! Nå, det handlade denna gång om en amerikansk film ”Dive bomber” som jag såg en gång på en av Götgatans många matiné-biografer kring 1950 liksom en annan film,”Flygande Tigrarna”. Här är i alla fall ett uppskattande omdöme om den första från Bertil Skogsbergs ”På Filmens Vingar” (där båda filmerna omnämns):
Störtbombning – det var något häftigt i min barndom. Stuka och Udet och Rudel. Så kom här hemma Wilkenson med sitt bombsikte och man kunde dyka flackare, man kunde undvika den nästan lodräta dykningen.
Kanske man skall puffa för en litet tydligare mansbild.
Sudden