Det har varit litet gnälliga ord på den flyghistoriska föreningen SFF:s forum. Kritik riktas mot årets bokpresent till föreningens medlemmar. En bok om ”Segelflyg i går och i dag”. ”Flygvapnet nämns nästan inte alls och ett register för segelflygplanen saknas”. Ja usch och fy!
Från författarnas sida framförs att man främst ville presentera berättelser om segelflyg samt att flygvapnets segelflygverksamhet faktiskt ändå var rätt kortvarig.
Jag känner igen liknande gnäll från förr. Om Flyghistorisk Revy för år 2000 ”Flyget i Sverige under 1900-talet” höjdes många sura röster. ”Full av fel ju”. Den oskyldiga lilla boken, redigerad av en mycket kompetent skrivkarl som nog kände sig sårad av SFF:s bristande stöd, innehöll bl a ett antal trevliga små berättelser. Jag har ännu inte läst den nu aktuella ”Segelflyg i går och i dag” men den innehåller säkert också trevliga berättelser. Ungefär som i FR 2000 nedan. Som synes fanns också en kronologi eller krönika. Men artiklarna ser lockande och väl valda ut tycker jag! Jag gillade dem minns jag när jag först läste dem.
SFF sysslar väldigt litet med sådana ballonger och segelflygplan och ”sportflygplan” (förlåt!) som syns på omslaget. Däremot ”ganska mycket” med Flygvapnet som dock helt saknas på omslaget liksom trafikflyget. Det kanske störde gissar jag… Jag åtog mig att rätta fel i krönikan, ingen annan mera känd och kunnig var intresserad, och sträcka ut den några år. Kompletterade ibland, några år var från början mycket magra. Fick medalj för detta och jag lärde mig mycket flyghistoria, men någon succé har ju krönikan inte blivit. Den finns dock ännu kvar på SFF hemsida.
Jag måste erkänna att jag inte kikat på vad Michael Sanz lagt till; tiden verkar ha stannat för tre år sedan och gamla ”luckor” har nog inte stängts. Jag var för okunnig för att kunna prestera något om Biafra, luftbron och von Rosens insats, eller hur KSAK upphörde att vara en ”heltäckande” organisation och många nya ”förbund o d” uppstod
Flyghistoriker är av olika slag men ska det bli någon ordning på historiken så bör man ha en stabil grund. Ett register över flygplanindivider är då ofta ett nyttigt hjälpmedel, men är ju inte flyghistoria i sig, utan olika händelser, fakta, minnen och uppfattningar, ja ”tyckanden och analyser”, måste först smältas samman. Det är inte bara att lista ”fakta”. Det ska berättas och argumenteras också! Några kan nå Kernell-nivå. Här ett exempel på sådan, därtill med några lätt raljanta ord om flyghistoriker. Att vara raljant piggar upp skribenten, åtminstone innan Ågren ger sig tillkänna, och kanske också läsarna.
När fakta uttrycks kortfattat och ”militäriskt och entydigt” uppstår lätt missförstånd. Om det t ex påstås att Dan Andersson hade en sjöflygstation ”på Kungshatt” går jag numera i taket. Själva stationen; alltså en brygga och kanske något hus, låg på den närbelägna ön Lovön vid en plats som kanske kallades Lindö-bryggan eller ”Lindö”. Lindö är sedan många sekel inte längre någon egen ö (för att komplicera det hela). Men flygledaren på Bromma och andra berörda när det begav sig förstod att det handlade om vattnet mellan öarna Kungshatt och Lovö där det startades och landades.
Nå, jag funderade på att göra ett inlägg på SFF Forum och skrev ned några stolpar:
Tage Löf var en segelflygare på 40-talet som var helt och hållet civilt utbildad. Så här har han presenterat sin ”bana” och han berör här, lätt raljant, relationen mellan FV- och KSAK-segelflyget men nämner också FV:s stöd till klubbflyget:
Naturligtvis är det så, som du påpekar, att SM-49 gjorde mig till ett föredöme pga min helt civila flygutbildning. Under den tävlingen deltog 8 löjtnanter, 1 st fänrik samt en sergeant från FV. Där Pelle P naturligtvis var den mest kände. Världsmästare 1948 och Svensk mästare 1947. Vi var åtta civilister med Billy och mig, vilka placerade Per-Axel på tredje plats.
Du spekulerar lite om Bengt Nordenskiölds reaktion efter detta resultat. Från så kallad säker källa har det sagts att Generalen blev mer än sur. Det lär inte ha varit bara brist på utrymme i hangarerna, som resulterade i att år 1950 blev det sista med segelflyg inom Vapnet. Med några undantag. Pelles Weihe och han själv på F5 tordes man inte lägga ner. Jag tror att ett par flottiljer ytterligare fick driva segelflygning vidare.
För de civila klubbarna blev det lyckat genom att materielen från flottiljerna fördelades till våra klubbar. Weihe och Kranich t ex blev välkomna nyförvärv, vilket naturligtvis betydde mycket för verksamheten.
(I Teknikens Världs/Flygs reportage i nr14/1949 från det årets SM i segelflyg betonas att de civila Löf och Nilsson ”slog militärerna”.)
Denna bild som jag lånat från den fina sajten om Gustavsviksfältet i Örebro visar att flygvapnet ställde upp vid segelflyg-VM i Örebro 1950, med manskap/funktionärer och bogserplan och även tävlande piloter.
Två FV-uniformerade män syns. Bar Tage L. verkligen flytväst när han flög; han är ju mer flygklädd än Pelle P. Men FV-personalen bar ju för all del båtmössor ;-
Yngve Norrvi skrev ett mycket detaljerad redogörelse för tävlingen som kan läsas i ”Ett år i luften” 1951 men som också delades ut till deltagarna och den senare versionen finns på webben genom Gustavsviksajtens försorg. Tack! Bläddrar man i rapporten ser man FV-uniformer både här och där. En civil svensk, Billy Nilsson, vann. Sverige ställde upp med 5 piloter varav tre militära. Alla svenskar återfanns i den övre halvan av resultatlistan (1, 5, 6, 7, 13). I min blogg har jag berört detta VM.
Nordenskiöld hade nog väl andra och goda skäl att avveckla segelflygstödet, man fick nog pilotmateriel ändå, utifrån. Kanske segelflyg var alltför ”kopplat” till tyskt 30-tal.
Så här skriver en kunnig flyghistoriker om FV och dess högvärdiga Weihe segelflygplan. Avvecklingen av FV:s segelflyg tog sin tid som även Löf antyder. De plan FV skänkt försvann när gamla träkärror inte längre fick flygas efter 1964. Utbildning på ensitsiga glidflygplan ersattes av bättre metoder med tvåsitsiga plan.
Här en ung ivrigt framåt pilot (I denna intervju om något helt annat är han mycket äldre; han avled något år senare):
Bilden är en skanning av mitt eget antikvariska exemplar. Hela numret, med artikeln om tävlingen, kan kommas åt här, i alla fall lyckades jag. Dock ej med följande numret nr 15 av tidningen (om det årets segelflyg-SM), men kanske detta nummer av en annan flygtidning kan vara en ersättning.
Här har jag skannat ett foto från tävlingen 1946 i Örebro. En FV-målad Baby utan de mer eller mindre eleganta huvar som senare förekom i klubbarna, bedömer jag. På den tiden hade underbefäl inte några förnamn men jag tror denne Nilsson blev mer känd inom flyget senare…
Förstås har jag inte lyckats få med det jag tänkt mig. Yngve Norrvis stora roll, segelflygutbildningens utveckling, Segelflygets Veteransällskap (SVS) och Ållebergsmuseet, allt jobbigt byggande ”i forntiden” av glid- och segelplan i klubbar eller på egen hand, den hurtigt/militäriska anda som levde kvar länge, hur man kommer överens inom en flygklubb m m. Så måste det väl finnas något läsbart om ”segel-och glidflyg inom FV”.)
Avslutningsvis några länktips:
http://www.svs-se.org Om bl a segelflygmuseet på Ålleberg
http://www.avrosys.nu/fi3rediviva/ Om den lastglidare som det fanns tankar på att bygga en replika av.
https://gustavsviksflygfalt.se/ Här finns mycket för den nyfikne. Väldigt mycket historiskt intressant finns här.
https://www.nordic-gliding.org/ En flott tidning med redaktion i Köpenhamn men språket är inget problem. Det har hänt en del inom segelflyget sedan 1978!
https://hangflygning.se/ Här finns mycket. Sök exempelvis på ”Ålleberg” så bjuds på många fina bilder. Eller sök på ”Bergfalke” , ”Schulgleiter” eller ”Slingsby”
http://www.ssfk.se/globalassets/stockholms-sfk—flygsport/dokumentarkiv_formedlemmar/cumulus–pr/cumulus-klubbtidning/cumulus_2007_08.pdf?w=900&h=900 Tage Löf berättar om Weihe-flygning på 40-talet. Billy Nilsson är med på ett hörn.
Sudden