Min knappt fyra år gamla dator verkade somna in häromdagen efter en lång tid av ”vacklande hälsa” och jag blev utom mig av oro för detta hot mot min tillvaro. Hur skall räkningarna betalas? Blir jag vräkt? Datorn, mitt stöd i tillvaron. Kunskap, nöje, kontakt med verkligheten och människor. Som 80-åring går man ju och väntar på eller är van vid förluster av detta slag. Detta datorknas räckte just nu för att få mig utslagen. Efter fyra timmar av ”oro” eller vad tillståndet ska kallas rullade dator-skrället igång. Av okänd anledning men ändå en lättnad.
Men något borde göras för att jag skulle känna ”riktig trygghet”, något som alla önskar enligt den ”politiska debatten”. Konsulterade min datakonsult som satte sin son Jesper på problemet. Jag hade skrivit en lång litania men Jesper, han agerade mer direkt han. Läste antagligen inte ens vad jag skrivit. Som det sas om en stadsbrand i Karlstad; landshövdingen bad och grät men biskopen svor och släckte.
Jesper ringde i går eftermiddag och sa ”nu åker jag från jobbet och köper en ny dator och kommer så hem till dig”.
Och det gick bra. Fantastiskt vad dom kan, vår tids förtappade ungdom som ju inte duger något till! Men alla tiders ungdom har alltid ansetts varit hopplös, till och med min generation.
IT är svårt men de unga kan det speciella språket, hänger inte upp sig på blamager som denna här nedan utan begriper vad som menas: 
Denna bloggning skrivs alltså med den nya datorn och det verkar funka. En del problem och knas finns förstås kvar men det är väl jag som inte begriper.
För att återkomma till stadsbranden i Karlstad så skriver Dick Harrison. Historieprofessor i Lund men bördig från det mer äktsvenska Huddinge.
Det cirkulerade många historier om Sundberg och hans, för präster, ovanligt mustiga språk. Ett känt exempel är hur han, efter att ha missat tåget, konstaterade att ”där gick tåget åt helvete, och jag som skulle med”. Ett annat exempel är Sundbergs föga kristliga omdöme ”näst gudlighet och sedlighet finns det inget värre än små snapsglas”. Långt ifrån alla Sundbergcitat kan dock beläggas. Folk tyckte helt enkelt om att lägga dylika lustigheter i den kände ärkebiskopens mun.
Harrison konstaterar också att biskopens släckningsinsats inte var särskilt framgångsrik. Med undantag för ett par centrala byggnader brann hela staden ned.
Jesper ja. Han har för övrigt jobbat som servitör på Fåfängan, en högt belägen restaurang och utomhusservering på östra Södermalm med utsikt över Stockholms ström.
Släng er i väggen, göteborgare! Fast en av mina söner har gift sig med en kvinna från Göteborg och den borgerliga vigselceremonin ägde rum just på Fåfängan. Tyvärr bjöd Stockholm inte på bra väder.
På Södermalms branta nordsida löper österut Katarinavägen ovanför Stadsgården. Så småningom blir det fin utsikt som kulminerar på Fjällgatan men redan nära Slussen hade jag en gång för 16 år sedan en stor skönhetsupplevelse, en DKW. Den mindes jag så väl tyckte jag! När jag häromdagen återfann de foton jag tog vid tillfället var väl bilen egentligen inte så märkvärdig. Fronten var mjukt elegant smidig och sedan-varianten hade en raffigt stor bakruta medan det jag såg var en kombi-variant som i bak var litet grovt tillyxad.
Minnet bedrar! Mer DKW-läsning, här nämns registreringsnumret.
Sudden
P.S. Här för ovanlighets skull en utsikt mot Fjällgatan! Och här en ganska unik syn från Katarinavägen i slutet av juli 2007 vid ”Tall Ships Race”.
