”Visa ditt flöde” uppmanar FB någonstans. Kommer att tänka på ett skjul vid en fotbollsplan man såg från T-banan mellan hållplatserna Tallkrogen och Skogskyrkogården där någon med stora bokstäver textat ”Muhammed sprutar sperrman”. Stavat på detta sätt.
Det första julkortet har kommit, från en vän i Rostock. Som jag tänkt att bara skicka e-mail till.
På 90-talet var jag med i en internationell brevklubb och hade många utländska kontakter. Några har jag träffat IRL, här hemma eller i deras hemländer. Ingen av de flera tyska vännerna som bodde i f d DDR talade illa om DDR. ”Struntsnack att man inte kunde resa utomlands” sa Klaus men han jobbade inom rederibranschen och fick därigenom resa. Han blev arbetslös när Muren föll och koreanerna tog över shipping. Fick en kort tid några ”sk-tjobb” i Shanghai och Afrika innan allt tog slut. Så slavjobb hemma i Rostock på svensktägt call-center en kortare tid innan han gav upp. Skriver till jul alltid om ”Glühwein” på julmarkna´n i sta´n.
Nå, allt är inte elände. Sär skriver Wikipedia med förskönande ”neutrala” ord: Från 1950-talet och framåt utvecklades Rostock till DDR:s varvscentrum genom Warnow- och Neptunvarven. Rostock växte till att ha över 250 000 invånare. I utkanterna av staden byggdes nya miljonprogramsområden.
I samband med Tysklands återförening 1990 upplevde Rostock sina viktigaste förändringar under de senaste 50 åren. Rostock har kunnat stabilisera invånarantalet efter att under 15 år förlorat nästan 50 000 invånare. Man har kunnat riva flera av de gamla miljonområdena i utkanterna av staden. Återföreningen har inneburit en nystart för den under den gamla tiden stagnerade staden. En symbol för detta är renoveringen av St. Petri-kyrkan.
Heinkel hade fabriker i Rostock.
Ursula i Dresden berättade att censuren öppnade breven från en japansk brevvän. Men på DDR-restaurangerna kunde man överallt äta gott och billigt sa hon. Reste utomlands på semester men det var förstås bara inom Östblocket, mer exotiska delar av gamla Sovjet exempelvis. Tillsammans har vi vandrat i Jämtlandsfjällen. Hemma i Tyskland var hon ledande i företagets vandrarklubb, vandring är i Tyskland en mer social grej än svensk fjällvandring. Fler Gasthaus liksom.
Udo klagade över att resurserna till hans skola i Wolgast skars ned vid Murens fall. Han var lärare i speciella klasser för ”svåra” elever.
Kan inte låta bli att tänka på stolliga folkpartister när jag läser om medborgare i östländerna som drabbades av myndigheternas hårda förtryck.
Naturligtvis reste mina tre vänner efter ”die Wende” till ställen och vänner de inte kunde komma till tidigare. Men de tackar inte någon för detta.
Besökte idag den läkare på Södersjukhuset som tagit hand om mig vad avser min Crohns sjukdom. Han tycker jag ska börja ta en annan ”förebyggande” medicin eftersom man inte ska använda cortison under längre tid. Operativa ingrepp vill han fundera över ett tag; skall rådgöra med kolleger. Min ålder utesluter vissa andra lösningar. Fick några allmänna informerande blad om denna förebyggande medicin. (Sedan jag skrivit detta ringde han och redogjorde för att några kolleger förstås var mer ”positiva till kniven”. Bli kvitt risken för att cancer utvecklas. Om jag förstod rätt. Min medarbetare Bertil V på Televerkets Radiolaboratorium på 70-talet avled i en sådan cancer har jag förstått. Ja världen är liten, eller vad det heter.)
Jag är lättad. Jag var ganska nervös och kunde bara med möda ta mig fram med rullatorn. Transporterna funkade bra. Ja bilen kom till mig tidigare än avtalat. Förren ringde och jag blev förstås nervös.
Åkte Renault till sjukhuset. Föraren var turk, kom hit för 8 år sedan på någon ”kvot” för restaurangbranschen. Han kände inte till dagens begivenhet, alltså vårt Lucia-firande! Eller missförstod han mig?
Hans efternamn betydde ”äggmålare”. Här några ryska trä-ägg, en gåva från en rysk professor jag mött i mitt internationella arbete. Vi och många andra kallade Mark Krivosheev (engelsk transkription) för ”Krivo”.
Han var alltid positv till Sverige eftersom en svensk ordförande för arbetgruppen för television inom Internationella Teleunionen på 50-talet vid namn Erik Esping gjort honom till sin viceordförande. Detta gjorde det möjligt för honom att komma ut i världen, något som då på 50-talet var svårt för sovjetmedborgare. Det handlade om färgsystem i TV och speciellt 625-linjerssystemet.
Detta var på den tid då Radiotjänst och Telegrafverket var osams. Här beskrivs Erik Esping och litet ligger det väl även i Arne Sanfridssons ord. Jag kom väl överens med Arne men vissa motgångar kunde han tyvärr aldrig släppa. Hans ”Min svenska TV-historia” finns i sin helhet på webben. Den påstods ha varit dödskallemärkt inom televerket och eftersom jag vill vara lojal får ni googla själva. Jag förstår att Arne S fann denna satir över Espings trådradio rolig. Radiotjänst ville ha FM medan Esping redan var inne på sådant som blev kabel-TV. Pappa hade Teknisk Tidskrift ”på cirk” på jobbet och jag minns att han tyckte denna satir var rolig. F ö hade vi i Mammas väldoftande linneskåp en av de säkert ganska få trådradiomottagarna i Stockholm.)
Ser först just nu att Krivo avlidit, se detta mer officiella dokument. Minns när jag 1992 var en slags värd för ett besök han gjorde i Stockholm. Gick väl sisådär, ovan vid sånt som jag var. På väg hem via Arlanda ville han köpa något så vi åkte in till Arlanda City. Där gick han rakt in i en svängdörr och det var inte lätt att hitta ett plåster i det stora varuhuset. Minns nu inte vad det var han ville köpa.
Här är herrskapet Krivo och en anlitad tolk på Fjällgatan.
Krivo blev ibland rätt jobbig; sedan jag slutat bad han mina kolleger att få svenska myndigheter att resa en staty över den store Esping. Första gången jag i Genéve mötte Krivo var när han skulle hålla öppningsmötet och då måste säga något om den frånvarande ordföranden Espings hälsotillstånd. Jag visste bara att han nog var sjuk men jag hade aldrig mött denne legendariske televerkare och visste inte ens om hans centrala roll inom ITU. Bäst att säga att han lever tänkte jag. Men till sist dog Esping.
Krivo nämnde för mig en gång att han kom från en plats nära Poltava (han ses av vissa som ukrainare!) ”men säg för Guds skull inte det till andra svenskar för då kanske de blir negativa till mig”. En gång stötte jag samman med Krivo på en gata i Genève och fick för mig att jag skulle återge en gammal fabel jag nyss läst hos Solsjenitsyn. Hur människan inte var nöjd med att Gud/Allah tilldelat alla varelser samma livslängd, men lyckades omförhandla saken så människan fick mer. Därför måste hon många år arbeta som en häst, skälla som en gammal hund och så vidare. Krivo skrattade artigt men han verkade ha hört fabeln förut. Han blev själv 96 förresten.
Sudden
P S. Ska i morgon få en ny sidoruta i bilen monterad. Om jag kan stå på benen. Här en bild av den provisoriska rutan:
