I går morse torsdags drabbades jag av en muskelsträckning i ländryggen, och rör mig nu ikring i lägenhet som på den tid jag hade giktattacker. Får ta stöd. Inte riktigt så illa som då. Men i alla fall.
Eva och jag har även tidigare tagit stöd av dörrposterna när vi tagit oss fram, och man ser att Eva är kortare än jag. Jag svabbar av någon dörrkarm då och då när jag störs av smutsen, men lägenheten skulle behöva en mer grundlig rengöring. Här ser vi Eva och en dörrpost:
Under den veckans gångna fem dagar har jag besökt vårdcentralen för såromläggning och provtagning fyra dagar. Innebär bilfärd en kort bit samt några hundra meters promenad med käpp eller nu oftare rullator. Allt tyngre har det gått. Vi har snackat om hembesök men jag hoppas att besöken blir färre, nu när såren på tårna läkts. Men det blir väl nya krämpor.
Skulle till vårdcentralen även idag fredag, men läkaren måste vara hemma och föräldravårda sitt sjuka barn. Fick en dag till skänks. Den enes olycka, den andres lycka.
Är glad att jag fått på vinterhjulen, 200 spänn som vanligt i Rostskyddshallen. (Det är länge sedan jag hade problem med bilrost, men enligt verkstan så är det fortfarande ett problem/inkomstkälla.) Men det var jobbigt, även om jag bor på markplanet, att rulla fyra hjul in och ut ur lägenheten, och jag är inte ännu kapabel att spola av dem i badkaret. Egentligen det enda som nu tvättas i badkaret sedan jag gått i snart ett år med lindade ben och ”plåster”. En gång i tiden bytte jag hjul på egen hand!
Följer SFF forum och skrev ett trevligt inlägg tycker jag, men det var på underforumet för civilregistret som är funtat så att senaste inlägget försvinner ur inläggslistan väldigt snabbt. Jag hade i inlägget länkat till min blogg, sådant brukar synas i bloggvisningsstatistiken vilket är uppmuntrande. Men alltså inte nu. Här är inlägget.
Zugvogel betyder ”flyttfågel”.
Förgäves har jag försökt att få mitt SFF forum att visa rätt tid men antagligen har webbmaster glömt en omställning när vi gick över till normaltid för en dryg månad sedan. (Förresten verkar EU kört fast i planerna att ändra i tidsangivelserna. Medias information om EU:s tankar har varit obegripliga för mig.)
På Facebook har Flygvapenmuseets ”gåva” till ett danskt museum för många år varit uppe för diskussion. En händelse som diskuterades på forumet när det begav sig men museet deltog inte i debatten. Jag tror att inte heller SFF styrelse tyckte något. Det är mycket som inte funkar när det gäller diskussionen kring svensk flyghistoria, den är inte särskilt öppen för medlemmarna. Själv tyckte jag den gången att en Firefly var väl inte så viktig att ha för oss och vi kunde väl vara hyggliga mot danskarna. Men det skulle jag nog inte tyckt, så lättvindigt får man inte handskas med nationens tillgångar inte. Här är Arnold Idestams färgprofil av SE-CAW
På Facebook länkade jag till en trevlig sida om modellflygpionjären Alphonse Pénaud men FB medelade att denna länkning gick inte fram av något policy-skäl, som jag inte forskat i. Men här är sidan. Ett tragiskt livsöde.
Med visst nöje följer jag Svenska Akademiens kris. Man skulle kunna kalla ”fraktionerna” för ”de liderliga” och ”de präktiga”. Och DN:s kulturchef Björn Wiman för ”Pigtjusaren”. Kämpar som en riktig karl för att ta kål på Akademien. Hans skäl känner jag ej. Akademien är väl knappast mer korrumperad än andra institutioner även om den har en del speciella ”möjligheter” genom sin unikt upphöjda position. Och ju större eller äldre, desto värre.
För några år sedan hade jag mailkontakt med en äldre ingenjör i New York som är socialt lagd, och därför hamnade på det mycket stora och kända teknikföretagets personalavdelning. Uppgifterna dominerades av att reda ut de många fall då kvinnor trakasserats av högre manliga chefer. Här har han berättat ett minne av ett helt annat slag. (Mot slutet)
Minns att i skolan lärde man sig på min tid om hur viktiga Birger Jarls lagar om kvinnofrid var. Googlade och det verkar inte har varit så mycket bevänt med detta.
På 50-talet var en fransman det finaste en svensk tjej kunde få tag i minns jag, de var ju såå mycket intressantare än vanliga svenska tölpar. Och vi har ju många frankofiler ännu. Ack ja, vi människor är olika.
Kommer av någon anledning att tänka på Ville Vessla med sina spetsiga skor i Åke Holmbergs trevliga böcker om Ture Sventon samt problemen för mina skor att komma överens med pedalerna i min Citroën.
Egentligen skulle jag i detta inlägg främst visa att jag inte ärvt min fars förmåga att teckna. Mina teckningar tyder nog på att jag är en ganska rigid karaktär utan formåga att forma bilder. Jag satt länge och ritade och grubblade, men även drömde mig bort. Inte mycket blev byggt. Till skillnad mot min far. Det här är nog den enda ritning han behövde för det lyckade radiostyrda plan vi kallade ”Trean”.
Sedan hade vi ju problem med vingen, Wedevågs spännlack hade kraft!
Jag minns, tror jag, att denna vinge bröts av under flygning på Skarpnäck. Planet försvann i låga moln, och jag ger sidoroder för att få ned det. Och så kommer det nedfarande med bruten vinge i störtspiral. Eller fantiserar jag bara? Planet fick senare en annan vinge. Med torsionsnäsa och litet större spännvidd. Flög fint.
Här ett försök till en teckning. Det dröjde länge innan jag fick kläm på utvecklingen av Spitfirens fena/sidoroder:
Oftast blev det ritningar av vad som liknade då moderna jaktplan. För det mesta litet rundlagda:
Även ritningar av modeller, jag grävde ned mig i detaljer. Naturligtvis var det roligt – men som sagt, inget blev byggt. Här en mapp med sparade ritningar:
Här nedan försöker jag få det att se snyggt ut med min klumpiga motor Viking, en dansk 2,5 cc diesel. (bild lånad ur en modellflygtidning, webbpublicerad av en modellflygorganisation). Man ser också jag har en viss lust till ”målning och märkning” och ”grafisk skönhet”. Men det jag byggde blev ytterst sällan målat. Jag hade byggt så långsamt och länge och hade ingen ork kvar för att måla.
Jag ritade och byggde dock en rätt elegant och mycket ordentligt målad stuntmodell i blått, vitt och rött och antagligen med en Webra Mach1 motor. Elliptiska vingar med klaff av balsaflak som gav ellipsformen; alla spryglar var lika, med en tjock symmetrisk stunt-profil. Kroppen var ”kravellbyggd”. Notera att fenan, som jag tror var Tempest-influerad (man hade ju läst Clostermann!) hade osymmetrisk profil för att pressa nosen utåt och i samma syfte var innervingen en aning längre vilkt var ”regel”. Den blev stulen i källaren i Hökarängen på sent 60-talet. Jag hade då slutat linflyga men sparat modellen eftersom den var så färggrann och i övrigt elegant.
De som flög teamracing, (bilden lånad från Göran Olssons sajt) hade i den vanligaste klassen oftast ED 2.46 Racer och senare Oliver Tigre.
Här en teamracer-modell jag byggde, inte alls typisk för tiden. Med Viking-motorn. Jag kunde inte få ihop någon snygg motorkåpa, det som blev blev primitivt. Jag undrar om inte vingarna t o m var klädda med japanpapper! Men målad var den!
Här är min bror Mats och jag på parkeringsplatsen på Snöflingebacken i Västertorp i juni 1953 framför vårt punkthus med adress Skidvägen 3.
Pappa modifierade sedan planet med en fin vinge med vackert blankmålad balsaflakyta, gult och svart. Kvaddades snabbt.
Här ser man hur svårt Vikingen hade att ”andas” jämfört med en Webra 1,5 cc som har avgasutblås ungefär halva varvet runt och insug med tre kanaler från vevhuset. Med i bilden finns också en vattenkylningsmantel, vi körde båt också. Här min brorson Johan många år senare med båten, en Beckman-byggsats. Plan botten. Pappa byggde den, kompletterade med mahognyfanér. (Här kan man se en film om en annan mycket tidig Beckmanradiobåt.) Ritningen av teamracern är från tidningen Looping som hade ritningen som bilaga. Ovanligt med stående motor, ED 2.46 Racer.
Här en fin liten dikt av Arne Upling från den ljusa tid när modellplan var något man flög med. Och kraschade. Då trodde man på flyget och framtiden.
Sudden, som haft en oherrans massa jobb genom att WordPress moderniserar redigeringssystemet. Jag tappade först en del av texten som måste skrivas om och sedan hade jag svårt att editera. Hoppas det nu blir bra. Kan ju delvis bero på mitt tangentbord och min fingerisättning, icke-användning av glasögon samt begynnande demens.