Jag följer numera Facebook rätt ivrigt och skriver mindre på bloggen. Mail-korrespondensen har krympt. Många nöjer sig med Facebook – anpassat till enkla för att inte säga grunda tankar om man ska vara grinig.
På FB fann jag ett inlägg från en teknisk standardiseringsorganisation och jag ville men kunde ej kommentera med hjälp av liten ”essä” som jag skrev i samband med att jag fick en välkommen tidig pension vid 60. I mitt jobb hade jag haft rätt mycket kontakt med Sveriges Radios ingenjörssida och från det hållet kom en önskan att jag kunde väl skriva något. Jag uppskattade gesten och här är mina lätt raljanta minnen från mitt liv som ”standardiserare”.
Bilden är från Genève 1974, mitt första internationella möte som omnäms i ovannämda minnen. Lokalen tillhörig Palais Wilson var litet ruffig och revs några år senare. På exteriörbilden skymtar en Volvo, tillhörig en svensk verksam i Genève. Bilden är unik genom att bilen är för en gångs skull är helt normalt parkerad medan ägaren nomalt excellerade i kreativ parkering.
Som jag kanske nämnt har jag sagt upp all prenumeration på DN, mycket som en protest mot tidningens inriktning/förfall. Jag trodde att jag ändå skulle kunna läsa en del. Men herregud vad jag bedrog mig! Jag kan läsa lockande rubriker och ingresser, men annars är ”allt” borta. Jag har ju varit kritisk till rubriksättare men de väcker ju onekligen intresse, ungefär som porrbilder, och jag lider f n av svår DN-abstinens.
Svenska Dagbladet har jag access till men det är inte samma sak. Präktig och stollig den också på sitt sätt. Testade att jag kom åt dödsannonserna. Det historiska sidarkivet tycks mig bättre utformat än Dagens Nyheters, som jag dock aldrig hann få någon vana vid.
Jag har de senaste dagarna ägnat tid att skanna mina föräldrars fotoalbum. Har man bilderna i digital form kan man söka bättre i albumen och även se detaljer bättre.
Originalet är något suddigt. Undrar förresten om bilden är tagen med den enkla lådkamera som ännu i mina tonår låg i mammas lavendeldoftande linneskåp tillsammans med några överblivna askar finkalibrig pistolammunition från pappas skjutövningar under beredskapen. Minns svagt något besök vid en skjutbana under tidigt 40-tal.
Här står fotografen på ungefär samma ställe ca 44 år och ett halvår senare. Sluttningen ner mot vattnet skulle förresten ha varit ett fint hang att flyga min Easy Star på men vinden låg inte rätt när jag kom dit på vägen till FLIT på Malmen en mycket tidig morgon 2007. Flög på en åker istället, faktiskt helt nära där vår första misslyckade radioflygning ägde rum 1953. Nu 2007 kom en man med en bössa på ryggen gående mot mig och jag tänkte att nu har jag ställt till det. Men han undrade bara vad det var som han hörde surra i luften när han var ute för att jaga något. Easy Star hänger nu i min hall och samlar damm.
Jag ser att vid FLIT 2007 hade jag köpfeber och tur på lotterier också. Jag har nog läst allt jag köpte utom boken ”Spaning mot Arras”. Tyskan är inget problem men Saint Exuperys tänkande är det däremot. Men man måste ju ha någon ”fransk kulturprofil” att stajla med i bokhyllan.
Tog i förrgår rullatorn till Haninge centrum när jag skulle klippa mig. Det blir numera många pauser (jo, jag bör göra gymnastik och motionera säger några) och jag stannde bl a upp vid den bokbytarhylla som finns där. En mängd ”billig” litteratur men så såg jag en bok, ”Illusions” av Richard Bach. Som har en flygbakgrud och hans bok om en fiskmås flygande har jag hört talas om men ej läst. Hajade till när jag såg att boken innehavts av en gammal klasskamrat Birgitta.
Därför tog jag hem boken, kollade om hon gjort några anteckningar och det fanns några få understrykningar. Ja, hur ska de tolkas? För kanske 20 år sedan deltog jag i en studiecirkel med inriktning på ”personlighetsutveckling” där Birgitta visade sig vara cirkelledare. Hon var förstås influerad av det amerikanska tänkande som styrde studier av detta slag som på den tiden var populära. Och ”Illusions” är ju litet kristligt filosofisk enligt Wikipedia. Tack Wikipedia, nu slapp jag själv läsa boken.
(Parentes: Eva, kunnig i genetik, har en tendens att kalla alla måsfåglar för ”trut”. Hon har också berättat att fågelarten är väldigt svår att ”genetiskt klassificera”. Själv är jag mest imponerad över dess goda flygförmåga, hur skickliga de är på att fånga termik över kvarterets hustak.)
Minns hur Birgitta en gång kom hem till den lilla skolgossen Lars som låg sjuk och rapporterade vilka läxor vi hade. På senare år har vid enstaka tillfällen stött samman med henne, hon bor i näheten. En person med mer ”go” än jag.
Livet krymper. En vackar dag räcker inte min allt mer minskande balans och jag bryter något. Är mycket bilberoende. Parkerar ofta bilen i vid affärscentrumet där man har infört ett nytt P-system. Nu är det fri parkering i endast två timmar (tidigare med gammaldags P-skiva var det tre och man kunde ju med rätt gott samvete flytta på bilen om man lastade in något på väg förbi och då vrida fram skivan). Och det är dessutom två timmar per dygn upptäckte jag. I och för sig är parkeringen utöver två timmar billig men innan jag lärde mig behärska betalning via mitt bankkort via webben blev det ca 30 kr i avgift för pappersfakturan ett par gånger. Irriterande.
Jag fick kämpa länge för att lära mig bankkortbetalning på det enda sätt Parkman erbjuder. Flera telefonsamtal och mail med bank och datakonsult. Jag blev oerhört (!) glad när jag lyckades. Lätt som en plätt var det ju faktiskt. Fast jag har bara betalt en gång ännu och det hann bli några pappersfakturor. En gång betalade min datakonsult och krävde mig ej på de 12 kronorna.
Jag tycker att de texter jag skriver på datorn får allt fler fel än förr. Är det åldern? Min ålder alltså. Jo, jag bör nog ha läsglasögonen på. Många fel är också ”tankefel” och mina fingrar och mina tankar är inte synkade. Men belysning och markeringar var faktiskt inte bra. Nu provar jag igen med ett tidigare inköpt MS ”Arc” tangentbord som tidigare inte funkade som det skulle tyckte jag. Men jag ser i alla fall vad som står på tangenterna och jag tycker faktiskt jag träffar rätt mer ofta. Läser recensioner, alla är inte så nöjda.
Sudden, som inte tar med något om modellflyg som han tänkt. Får bli en annan gång.
P. S. När jag korrekturläste texten funderade jag på om jag möjligen hade kvar något material från Birgittas studiecirkel. Jo, jag fann några papper som hon delat ut. Jag ser att på baksidan har jag antecknat litet själv. Innan persondatorerna kom arbetade man mer med papper och penna – och kluddade.
