I dag är det Kristi himmelfärdsdag. Tänker på min far som då ibland nämnde Pontius Piloten. Ett av hans ganska få ”skämt”. Här förberedelser för en annan take-off med en Pilatus PC-12.
Bild från Wikipedia. Typen blev för drygt 20 år banbrytande vad jag förstått och över 1500 plan har sålts. Det blev möjligt att bedriva ”passagerartrafik” med ett enmotorigt plan, fråga mig inte om regelverket. Efter några olyckor på 30-talet i USA hade nämligen enmotorigt trafikflyg stoppats för ”nattlig trafik eller flygning över svår terräng” och haveriutredningarna förbättrats efter allmänhetens upprördhet vilket tog knäcken på typer som Northrop Delta, Lockheed Vega/Orion, Vultee V-1 m fl. Och trä-Fokkrar.
Här ett fint bokomslag, information om förlag och författare m m här.
Apropå farligheter här i livet och jämställdhetsdebatten är här en tänkvärd siffra jag såg i en replik till ett DN-debattinlägg: Under åren 2013–2016 dog 147 personer genom en arbetsplatsolycka i Sverige. Av dessa var 139 män. Repliken är från Fackförbundet ”Ledarna” och har en mer tillspetsad rubrik ”Machokulturen orsakar skador och olyckor” än vad ett LO-förbund hade i sitt debatt-inlägg. Ack ja, förr talade man mer om initiativkraft och framåtanda än om mäns framfusighet.
Ovanför min datorskärm hänger en ram med 4 stora bilder ur en segelflyg-almanacka. Jag vände nyligen på skivan för att få omväxling och då kommer fyra andra bilder upp, där den amerikanske segelflygpionjären Hawley Bowlus riktar blicken litet frågande mot mig:
Kring 1930 i San Diego. Planet SP-1 var Bowlus 16:e konstruktion; i vingkonstruktionen ingick ”kraftpapper” (wellpapp?). Bowlus behärskade även metallbyggande som futuriska husvagnar av detta slag.
Notera den skojiga lilla ”struten”som visar om man flyger rent; idag har man en ulltråd.
(Apropå ulltrådslänken till Mats Strömbergs fina sajt omnämns där även jaktplans svängprestanda, en evig fråga som nyligen var upp i en FB-grupp om Saab 21. Det kan ibland vara bra att snabbt kunna förlora fart.)
Tidigare hade Bowlus varit fabrikschef hos Ryan och lett byggandet av ”Spirit of St Louis”. Konstruktör var dock Donald A. Hall och hur han beskriver konstruktionskraven kan läsas i Lindberghs bok ”The Spirit of St Louis”.
Här en bild lånad från ett Flickralbum från San Diegos flygmuseum.
Så min hälsa: Jag får allt svårare och tyngre att gå och att överhuvudtaget göra något med musklerna.. När jag igår besökte apoteken i Haninge Centrum blev det fler vilopauser än någonsin. Dessutom var jag nästan framme vid det apoteket när jag blev osäker om jag lagt fram P-skivan innanför vindrutan. Vände tillbaka och höll då på att falla huvudstupa nedför den branta rulltrappan. Bara en våning men ändå. Mina fötter rör sig inte så snabbt längre. Ett tidigare fall i Clas Ohlsons lika branta rulltrappa var värre, blodet rann från ett finger (fick företräde i utgångskassan) och jag körde till den närbelägna akuten men det var inte så farligt
Åter till spoteket men man hade inte den variant av hudkröm för mina trilskande tår jag skulle ha. För att få ersättning måste jag köpa precis det läkaren föreskrivit. Men det fanns ett apotek till och där hade man salvan i form av ”kutan emulsion” som det skulle vara.. Avslutade inköpsrundan med Systemet. Folknykterhetens dag måste ju firas och jag slipper dessutom då den skrämmande rulltrappan.
Dagen innan hade jag varit på sedvanlig såromläggning på vårdcentralen och det är ju trevligt att prata med sköterskan men det börjar efter nu snart tre månader bli litet tradigt med 1-2 besök i veckan. Problemet är dålig blodcirkulation i underbenen/fötterna/tårna, en följd av ”dåligt hjärta”. ”Kreislaufstörungen” heter det väl på tyska. Jag skojade alltid med min hustru från Tyskland om detta ”tyskt styltiga ord”. Nu får jag mitt rättmätiga straff! Hjärt- och kärlproblem skulle man väl säga på svenska vilket får mig att tänka på ”nattkärl”.
Var då även hos läkaren som jag vill ska ge mig krafterna åter genom att ”skruva upp” blodtrycket litet med ändrad medicinering eller något annat han kan hitta på. Vår konversation är litet stapplig eftersom Andrei är från Vitryssland, men jag har fått honom att skratta. Min tidigare isländska läkare talade då mer förståeligt men det var svårare att få henne att skratta. Men det är stressigt inom sjukvården, både för läkare och såromläggare. Man känner att man inte bör störa läkaren med egna tankar och upplevelser av ”sjukdomen”.
Min sköterska lyckades ganska väl tyda Andreis anvisningar för min vård. Läkares handstil är ju ett gammalt skämt och här måste han ju därtill använda ett annat alfabet än det han är uppvuxen med.
De första potatisknölarna är nu i jorden. Att sköta balkongfarmen blir tyngre för varje år men det ska väl gå i år också.
Mer om tidigt segelflyg på min blogg här.
Sudden
.