Jag bor på markplanet i en stor etta och har en dubbelbalkong. Där tar Eva och jag vår frukost så ofta hon är här och sommarvädret tillåter:
Dessutom försöker jag få olika blommor att bli vackra samt skörda potatis, bönor och tomater. Allt mycket amatörmässigt. Så svårt det är att ta lärdom från tidigare växtsäsonger. Därtill vetter balkongen mot öster och solbelysning förekommer bara fram till ca kl 12.00. Tomater blir inte mogna alla år. Och mina ben blir allt tröttare, jag förmår inte att kånka ut vatten från badrummet för att vattna växterna så ofta som jag borde. Undrar hur årets potatisskörd blir. Årets skärbönor har vi redan smakat litet av.
En klematis visade sig häromåret vara flerårig men ge få och kortvariga blommor. Men i år kom en jätteblomma, som stod i hela tre veckor. Här en selfie tagen i ottan då jag ännu var sömndrucken. Så svårt det är att sikta med kameran!
Frukostarna med Eva har tenderat att bli allt senare och även längre i år. En förmiddag observerade vi ett envist flygplan som återkom gång efter gång. En sådan där tvåmotorig amerikansk ”affärskärra” som jag inte har koll på. Beech, Cessna eller Piper? Lyckades på webben hitta hur sajten ”Flight Radar 24” följt den. (Jag bor i Handen, ungefär mitt i bilden):
Där ser man att det var en Cessna det var. Över 40 år gammal men för mig ser typen ändå ”modern” ut. Är det jag som inte är kunnig nog att se hur privatplan utvecklats eller står utvecklingen stilla? Och vad gjorde man, letade efter läckor i vattenledningar månne?
Ni vet väl förresten att ”Flight Radar 24” inte fungerar med hjälp av ”radar” i ordets ursprungliga betydelse. Ord ändrar betydelse med tiden. Har på sistone förresten haft anledning på SFF forum att fundera på hur vi benämner de olika slag av landställ som förekommer. Benägen att tro att en fastlagd nomenklatur kan verka begränsande eller leda ens tankar fel.
(En debattör på SFF forum fick mig en gång att anskaffa Akademiens Ordlista. Min nästan enda användning av denna bok har varit att se vad som stod om ”medium”. Ett ord som landets journalister använder på ett sätt som strider mot språkfolkets råd, i alla fall vad jag förstått efter träget forskande. Men häromdagen hörde jag faktiskt en radiojournalist böja ordet riktigt! I övrigt fann jag bokens förord intressanta. Men att slå upp ord, icke. Jag kör på ”känsla” och googling vid behov av råd.)
För närvarande rensar jag i Evas något stökiga och omfångsrika ”arkiv” i hennes bostad i Uppsala. Många dokument behöver nog inte sparas. Men här en hyllningstext vid hennes 60-årskalas som måste bevaras, även digitalt:
GH syftar på Gästrike-Hälsinge studentnation. För tre år sedan trodde jag inte att sådana fanns kvar sedan Olof Palme försökte röja upp. Mycket gammalt finns kvar i Uppsala universitetsvärld, på gott och antagligen även ont. För Eva har Nationen betytt mycket – och vice versa. Hon är förresten hedersledamot i GH.
För mig är denna studentvärld okänd, som KTH-teknolog bodde jag hemma hos mamma och pappa. Ej heller är jag släkt med Elof Sundin och kunnat lär mig något från honom.
”Kyrkans motion” är en anspelning på att hon var politisk medlem (M-märkt) i kyrkorådet inom stiftet. Hon är en föreningsmänniska, vid våra första promenader på stan märkte jag hur hon ständigt mötte bekanta som ville snacka.
Åldern har gjort att hon nu inte längre cyklar och då helt naturligt fått en mer cyklistkritisk inställning. Man får se upp när man kör bil i Uppsala för cyklister som plötsligt dyker upp från en döljande villahäck och självsäkert korsar ens väg i oförändrad fart, men ännu har allt gått väl. Som van bussresearrangör är hon en utomordentlig navigatör som säger till när jag ska svänga. Hon kör ej själv.
Jag har upplevt att Uppsala ännu i mångt och mycket ännu är en rätt liten och överskådlig stad där jag dessutom till min förvåning lyckades parkera min bil centralt tack vare gåzon-arrangemanget (gångfartsområde). Även om det finns/fanns kritiska röster . Det var förresten just på Dragarbrunnsgatan jag nästan blev frälst för konceptet. I varje fall fick jag ingen P-bot vid de två besöken men man säger visst ”tredje gången gillt”? Jag ville ställa mig nära banken som vi besökte. Eva orkar ännu inte långt med sin rullator.
Stockholm och dess förorter expanderar och blir mer vidsträckt och även förtätat och med intensivare trafik, vilket gör det svårare att förflytta sig smidigt. Det blir dessutom ofta långa sträckor till fots. Men även i Uppsala var Akademiska sjukhuset hemskt för en besökande bilförare som endast med stor möda orkar 200 meter till fots speciellt om något måste bäras. Dyrt var det också att parkera där.
Eva är hemma i mångahanda ämnen förutom konstvärlden och medicinsk genetik. Hon visste sålunda att berätta att de problem jag numera har med att knäppa mina skjortknappar beror på att knapphålen sys annorlunda än förr i tiden. Nu sys kantskoningen först och sedan stansas ett hål någonstans mitt i och hålens kanter blir därför ”luddiga”. Minns hur jag läste om hur även Kjell-Olof Feldt upplevt problem med skjortknäppning och att han var orolig att det hade med åldrande och drickande att göra.
Sudden
