Man måste ju komma ut med en önskning om God Jul till sina läsare. Så här blev det. God Jul!
Kanske planet är en hittills okänd Bücker? Denne marinflygare och flygfabrikör hette ju Carl Clemens i förnamn och citrusfrukterna i bilden är klementiner som fått sitt namn efter en fransk växtförädlare och munk vid namn Clément Rodier, verksam i Algeriet.
Det är ju fint att vara långsökt. I vissa sammanhang åtminstone.
Annars har jag haft ambitionen att hitta på egna julkort. Här kommer några exempel. Först ett på gräsmattan på Västra Ringvägen 10 i Gävle. Ungefär 1945.
Så ett motiv från Gotland, stranden några kilometer söder om Tofta-badet. 1988 ska det stå, jag har fumlat litet. Men bilden känns nog igen. I lätt redigerat skick, jag fick trycka ihop himlen, utgör den vinjettbild för min blogg:
Många bilder tar jag tagit från min balkong. En bild från en tidig decemberdag tagen något av de milda vintrarna vi hade en period och jag fick åka skridskor i stället för skidor.
Här har jag vrängt litet på färgerna och vridit på bilden:
”Gul Jod” är en typisk ordvrängning från Blandaren. Nu ges en minnesutgåva av denna skrift ut, täckande åren de 150 åren 1863-2013. Något försenad (i titeln nämns nu 150+). I mitt ”optionsbrev” utställt av Eva från Lars-dagen 10 augusti 2014 talas om en utgivning ”sen sommar/tidig höst”. Nu fick jag igår i nådens år 2016 från henne ett av de allra första exemplaren. Där kan man exempelvis trösta sig att man trots allt inte är helt maktlös här i världen: ”Om man tillräckligt länge tittar åt ett håll så kommer till slut bussen”.
Kommer förresten att minnas hur i en kurs på KTH ingen rejäl tryckt bok fanns utan man fick klara sig på annat sätt. En lärobok utlovades av kursens föreläsare och en teknolog berättade under en tidig höstföreläsning att han ringt förlaget som berättat att den kommer till hösten. Vilken höst visste förlaget dock ej enligt teknologen.
Jag har ibland ”lånat” andras bilder:
Så några egna bilder igen. Här en bild är tagen i Ullared, en plats som åtminstone i stockholms-media sägs vara ständigt knökfull. Kan vi lita på media?
Dagisbarnen i sina skyddsvästar är alltid ett kärt motiv såsom detta.
Antagligen heter det inte ”dagis” numera. Men som gammal gubbe lär man sig aldrig. Det är nu flera år sedan som ett då ca 7-årigt barnbarn påpekade att det hette ”deltidsförskola”.
Sudden
