På Fredric Lagerquists blogg upptäckte jag ett tips om en gammal smalfilm och segelflygande på Skarpnäck i Stockholm på 60-talet och senare. Mycket handlar om åren innan jag själv började segelflyga på Vängsö, nära Gnesta i Södermanland, och jag kände därför igen mycket. Dessutom bodde jag granne med Skarpnäcksfältet från 1970 i stadsdelen Norra Sköndal, och innan dess var jag ofta på fältet för att modellflyga. Segelflugit där har jag dock faktiskt bara gjort en gång, fått en polsk motorseglare Ogar demonstrerad. Om modellflygandet finns berättat på olika ställen på min blogg med bilder och annan läsning finns här och här.
Bakom smalfilmen från Skarpnäck stod den stockholmske segelflygaren Rolf Johansson i Vendelsö och han hade också på Youtube eller Vimeo lagt ut två filmer från vågsegelflygning i Ottsjö, något jag ägnat mig åt. Alla filmerna kan hittas här eller också kan man börja på Fredrics blogg. Det finns många andra Youtube-filmer om Ottsjö-segelflyg, fast mest från senare år
Det har inte varit många visningar av Rolfs Ottsjö-filmer vars äldsta inslag är från 1972, antagligen för att de inte är så lätta att hitta. Synd, eftersom vi måste vara ganska många som genom åren (nu över 50) flugit i Ottsjö.
Rolf J är mycket pedagogisk och tydlig i sin speakerroll. Man får även vid något tillfälle höra en något åldrad Rolf Algotson. Själv känner jag i bilderna igen flera personer, många liksom Rolf A nu borta.
Fem år var jag där, 1967, -72, -75, -76 och 1979. En vecka av lägrets två veckor i mars månad. Jag har träffat Rolf J i Ottsjö (såg vi norrsken då kanske?) och även vid ett annat tillfälle. Vad jag minns arbetade han i ett försäkringsbolag och hade en då ung son vid namn Lars som jag tror nu arbetar i samma företag som jag en gång, Teracom!. Jag tror även hans hustru var med i Ottsjö. Han var en man av ordning och reda och när jag berättade om min oro inför den långa bilfärden till Ottsjö (nästan 70 mil) sa han att han lämnat in sin bil till sin verkstad för en kontroll av att allt var OK. Jag är inte lika ordentlig.
Vädret kunde göra bilresan jobbig och vädret i Ottsjö kan vara ovänligt med starka vindar, drivande snö och temperaturomkastningar. Jag hade varken motorvärmare eller dubbdäck heller. Två år bilade jag tillsammans med Björn Sjögren i hans bronsfärgade Ford Capri Coupe (?) som skymtar i Skarpnäcksfilmen:
Här har andra segelflygare med sina på den tiden kapellförsedda flygplanvagnar övernattat i ett snöigt Söderhamn 1976:
Transportvagnarna kunde tydligen också vara helt öppna! Bilen är Rolf A:s och ”Suggan” ska till Ottsjö 1967.
Här nedan har vi en på morgonen översnöad Björn Sjögrens Ford Capri vid ”Brandts resanderum” i Söderhamn 1976 med våra skidor på taket:
Det kändes fint att en fredagskväll efter jobbet starta från ett slaskigt eller vårligt Stockholm, i den mörka kvällen i strålkastarljuset se tät snöyra med stora vita flingor, och på morgonen sopa av snö från bilen. Det gav en fin start på en fjällvistelse. Men andra år var det vårligt även i Söderhamn. Här är Arne B med sin flådiga bil 1975 på samma gårdsplan som ovan. Antagligen i samma hörn för bilden ovanför är nog spegelvänd:
Det kunde blåsa i Ottsjö och när man på morgonen öppnade motorhuven kunde man mötas av denna syn:
Här är Rulle W och Fru Frisk i dansens virvlar när vi har det litet festligt en kväll i Lill-Eriks hus där vi annars intog våra måltider.
En kväll reparerades en Bergfalke-vinge där. Vid montering av planet hade en vindil fått vingen att resa sig och ett knä knäckte då en sprygel.
Det är Rulle W, en man med god berättarförmåga, som bär en illgul toppluva i en av Ottsjöfilmerna. Han, Bertil Hladisch, jag och ev ytterligare en person logerade en gång i en friggebod vid Lill-Eriks hus.
Jag själv bar en blågul toppluva som faktiskt ännu finns kvar. Här ett klipp ur filmen när jag skall starta med Astir CS SE-THV:
SE-THV var faktiskt min flygklubbs plan men var utlånat till lägret; jag var där ensam ÖSFK:are. Jag kom ganska högt en gång 1979; kanske jag har fått höjdsiffrorna fel i flygdagboken. Jag är inte hundra på om jag räknat topphöjden relativt Ottsjöns nivå på ca 494 m ö h.
1979 var det sista år jag segelflög; Jag hade under några år alltmer tappat intresset mer än att andra sysslor trängt sig på, i alla fall minns jag det så. Man skulle också läkarundersökas årligen när man fyllt 40.
Jo, det är så sant. Här har jag berättat i ÖSFK:s klubbtidning ”Flaxbladet” om Ottsjö-lägret 1975.
Vad avser Rolf Johanssons film om segelflyget på Skarpnäck fick den mig att minnas själva fältet och dess omgivningar och all den väntan det innebar att vara segelflygelev och annat om ”det sociala” och ”segelflygandets sviktande popularitet” men det får nog bli ett annat inlägg om det blir något.
Sudden
P.S. Man kan förresten åka långfärdsskridsko på Ottsjön om man är påpasslig, har tur och kan sina saker – innan snön kommer.
